Nyårsparfym

Nyårsafton är bara en dag borta. Resten av befolkningen har säkert planerat och våndats över menyer och klädsel i flera veckor, men det där har jag inga betänkligheter om. Mina tankar kretsar i vanlig ordning kring vilken parfym jag ska bära. Allt annat är klart sedan länge; vi firar som vanligt med samma goda vänner som vi har firat med de senaste (nästan) tio åren, i år blir det hemma hos dem vilket innebär att de står för huvudrätten. Jag ska göra en efterrätt och det tredje paret gör förrätt. Klänningen min är gammal men ny i sammanhanget, hårfärgen fixades innan jul och dottern har lite nya reafynd att sätta på sig. Allt klart med andra ord - utom pricken över iet, grädden på moset, the cherry on top - parfymen.

Ska den spegla den festiva stämningen och vara glittrande och pärlande i sin karaktär, lite som champagne? Ska den vara festlig men förförisk, lite vanilj i basen kanske? Ska jag låta kvällen och stassen i övrigt tala för sig själva och bära en doft som bara hänger lite coolt i bakgrunden? JAG VET INTE! Jag har några starka kort på hand, kanske Coco Mademoiselle som är relativt sprudlande och glad nog för tillfället, men som inte är en favorit. Sensous från Estee Lauder är en favorit som har noter som ylang, honung, ambra, trä och jasmin, och som luktar fantastiskt, lite sensuellt som namnet antyder. Jasmin är tydligen en doft som kan användas som afrodisiakum, men hey, jag ska inte ut och ragga direkt. Juryn håller fortfarande överläggningar, men vad det än blir kommer doften bidra till den festliga helheten. Happy happy joy joy och ha en fantastiskt trevlig nyårsafton folks.

En väldoftande jul

Julafton har kommit och gått i år igen, och i den här bloggen summeras den bäst med hjälp av doftintryck. I min familj drog somliga igång redan halv sex på morgonen, medan andra tog sig en välbehövlig sovmorgon. I makens strumpa hade Tomten lagt en flaska väldoft från The Body Shop, som visserligen kanske inte är kända för sina parfymer, men den här var riktigt trevlig. Arber är en lagom kryddig och träig sak som uppskattades av mottagaren. Det enda minuset var att den är alltför flyktig på huden och måste återappliceras hyfsat ofta.

I vardagsrummet står granen, den riktiga, och doftar underbart. Tyvärr har den blivit en lekplats för katterna med resultatet att den barrar något ohyggligt, men den doftar åtminstone bättre än en plastdito. Fler dofter på morgonen - varm risgrynsgröt med kanel, nybryggt kaffe, nyduschade barn varav en är stor nog att lukta som en vuxen man (läs Dubbeldusch), nyduschade föräldrar och slutligen min julparfym. Det brukar vara ett stort dilemma för mig att bestämma doft inför speciella tillfällen, men i år var juldoften bestämd sedan länge. Jag vet vad ni tänker; "skaffa dig ett liv, för helvete". Chergui var självskriven. Det är julkryddor och feelgood i en flaska.

På plats hos moster och fler dofter; mammas Soleil, pappas Farenheit, sillen, laxen och alla andra kalla och varma rätter. Rödkål och brunkål som luktar fis men som smakar gudomligt. Mörk julöl och snaps med citrus och kanel. Nyskalade clementiner. Mer gröt, kaffe, Prästaskorpor med kardemumma enligt mormors recept. Choklad och nötter. Så kom tomten med mer väldoft; jordgubbsduschcreme och lotion från The Body Shop som luktar så likt riktiga ätbara gubbar att de bör sätta varningstext på flaskorna. Man vill liksom bara smaka. I det andra väldoftande paketet fanns Blu från Bulgari, en doft som har funnits på min önskelista en stund nu. Det är en perfekt vardagsdoft med bl.a. ingefära och träig mysk.

Nu luktar här pepparkakor, kaffe och nyvärmda lussekatter. Ha en god, väldoftande fortsättning.

Doftgrupper: Orientalisk

Den här lilla följetongen om de olika doftgrupper man talar om i parfymvärlden är självklart ganska förenklad. Många dofter på marknaden kan stoppas in i flera fack, andra kan inte etiketteras över huvud taget. De grupper som hittills figurerat i mina inlägg innefattar enbart parfymer som enligt marknaden är avsedda för kvinnliga användare. Med det sagt är det ingen mer än du själv som bestämmer vilka parfymer du ska använda. Herrparfymer kan passa alldeles utmärkt på damer och tvärt om.

Följande grupp är förmodligen min absoluta favorit. Majoriteten av de parfymer jag äger kan klassas i denna grupp och jag passar och känner mig bekväm i orientaliska dofter över lag. Orientaliska parfymer kännetecknas av en värme och sensualitet som kommer av de ingredienser som används. Vanilj, ambra, mysk, ädla träsorter, kryddor och exotiska blommor är några av de noter som karaktäriserar denna doftgrupp. Gruppen kan i sin tur indelas i fyra olika underkategorier.

Nejlika, torkad 

Orientalisk kryddig: Namnet talar för sig själv. De kryddor som är vanliga är bl.a kanel, nejlika, muskotnöt och kardemumma. I den här gruppen hittar man troligen den perfekta julparfymen. Testa Opium från Yves Saint Laurent, Coco från Chanel, Omnia från Bulgari och Kingdom från Alexander McQueen. Den sistnämnda är en av mina absoluta favoriter och har ett underbart kumminackord som lyfter hela doften. Hamnar den på fel hud kan den tyvärr lukta gammal svett.

Vanilj

Orientalisk vanilj: De orientaliska doftnoterna accentueras av vanilj och ambra. Här finns massor av godbitar att utforska. Prova Must från Cartier, Roma från Laura Biagiotti, Miracle från Lancome och två av mina favoriter Angel från Thierry Mugler och Casmir från Chopard. 

Sandelträ

Orientalisk träig: Varma noter som ambra och sandelträ, eller lite torrare noter cederträ förstärker den orientaliska känslan ytterligare. Även detta är en kategori där det finns en hel del att testa för den som är nyfiken, bl.a. Sensous Noir från Estee Lauder, Womanity från Thierry Mugler som är lite fruktig, Kapsule Floriental från Karl Lagerfeld och Prada från Prada.

Tiare

Orientalisk blommig: Måste jag välja en favorit bland de olika underkategorierna så får det bli den här. Jag är oerhört svag för blommor och tillsammans med en orientalisk bas är de svårslagna. Kyddiga parfymer är förstås också väldigt fina...äsch. De traditionella orientaliska, söta, lite pudriga noterna piffas upp med hjälp av kryddiga eller exotiska blommor så som nejlika, gardenia eller tiareblomma. Detta är en mastodontkategori där hundratals dofter hamnar när de kategoriseras. Testa Guilty från Gucci, Belle d'Opium från Yves Saint Laurent, Lola från Marc Jacobs och Private Collection Amber Ylang Ylang från Estee Lauder. 

90-talsdoft i 80-talskostym

Dagens doft heter Sun Moon Stars kommer från mode- och parfymhuset Lagerfeld. Den kom ut 1994 men har alla de element som karaktäriserar en typisk 80-talsparfym. Den är högljudd, stor och svulstig och har en tendens att anlända före sin bärare in i ett rum. Säkert sticker den i näsan på många, det är definitivt inte en parfym som är lättillgänglig i sin karaktär, särskilt kanske inte för invånarna i landet Lagom. Däremot är det den enda vettiga dampafymen som har släppts från modehuset någonsin. Herrparfymerna ska vi bara inte prata om. Lagerfeld ska hålla sig till mode. Punkt.

Sun Moon Stars öppnar med apelsinblomma, bergamott, freesia och något så udda som ananas. Det låter som ett recept för att misslyckas, men ananasens närvaro har förmågan att söta blommorna något. Resultatet blir en hård klapp på kinden snarare än en käftsmäll. Fruktens sötma håller i sig en bit in och minglar fint med hjärtnoterna som består bl.a. av rosor, liljekonvalj och nejlika. Nejlikor kan ha en tendens att vara lite bittra i min näsa, men liljekonvaljen tar udden av bitterheten på ett fint sätt. De bidrar också till att ge rosorna lite extra taggar, för i den här doften är det rosorna som spelar huvudrollen. Det är inte väna rosor som möter näsan, det är vassa, taggiga, vildvuxna rosor, kompletta med bisvärm och allt. När utvecklingen närmar sig basen mjukas rosornas taggighet upp något och ger plats för en träig vanlij och mysk, och det är först då pafrymen blir riktigt trevlig. Taggarna slutar liksom sticka i näsan, och det är jag och min omgivning oerhört tacksamma för.

Flaskan är en tjusig, drömsk sak som skildrar namnet på ett fint sätt. Mörkblått glas med guldkork, en perfekt liten kula, överströdd med just solar, månar och stjärnor. Jag tycker däremot inte att flaskan representerar doften i sig, mer än kanske själva kulören på glaset. Det är en ganska mök doft och kanske är tanken att hela skapelsen ska föra tankarna till rymden på något sätt. I slutänden blir det bara ganska pretentiöst. Sun Moon Stars går att få tag på lite varstans på nätet till en rimlig peng.

All I want for Christmas is you

Som vanligt önskar jag mig bara paket som doftar, något som inte alltid gillas av diverse släktingar som konsekvent vägrar att ge mig parfym i gåva för att "ingen kan ju ha så mycket pafym". Jo, mamma, det kan man! Särskilt om det är ens största intresse. Det är som att sluta köpa nya böcker till en inbiten läsare, eller som att vägra ge bort kläder till den modeintresserade. Eller?

Av den anledningen, och formodligen också av gammalt vanligt trots, önskar jag mig bara parfym i julklapp. Min make ställer alltid upp, tack och lov. Jag inser att det är dyra saker jag önskar mig, men folk glömmer att det finns kroppslotion och duschcreme i fantastiska dofter också. Det behöver inte vara fancy, bara det doftar!

Med det i åtanke presenterar jag stolt och glatt årets (kraftigt förkortade) önskelista:

Amaranthine från Penhaligon's - en orientalisk blomma med ylang-ylang, jasmin, rosor, apelsinblomma och en bas av bl.a. mysk, sandelträ, vanilj och kondenserad mjölk. Kärlek vid första sniffen när jag fick hem det lilla provröret i höstas.

Arpège från Lanvin - en klassiker från 1927 som funnits på min önskelista länge, mest p.g.a att den är ganska svår att få tag på nu för tiden. Det finns en uppdaterad lightversion av Arpège som kom ut för några år sedan, Éclat d'Arpège, som inte kommer i närheten av sin äldre syster. Arpège öppnar med aldehyder, neroli och bergamott, och har ett fantastiskt hjärta av tuberose, ylang-ylang, liljekonvalj, ros och koriander som vilar på en bas av bl.a. patchouli, sandelträ och vanilj. Vällustig och wunderbar.

Le Parfum från Elie Saab - den första och enda parfym som är ny på marknaden för i år och som jag faktiskt gillade direkt. En trevlig vardagsdoft utan krusiduller, men den är fint gjord och stannar nära huden. Noterna innefattar bl.a. apelsinblomma, jasmin, patchouli och cederträ.

Joy från Jean Patou - ytterligare en klassiker, denna är från 1930. Underbara vita blommor som öppnar med aldehyder och persika, utan att vara söt. Rosor, jasmin, yland-ylang och tuberose vilar på sandelträ, mysk och civet som är en animalisk not. Dyr och ganska svår att få tag på, därför har den funnits på listan länge nu.

Un Jardin en Méditerranée från Hermès - som luktar precis som en sommardag i Provence. Provencalska kryddor, cederträ, fikon (både trä och frukt), bergamott och vit oleander. Unisex och underbar som sommardoft. Hittas på alla flygplatser i stora flaskor.

Violetta di Parma från Borsari - den perfekta violdoften. Grön, pudrig, enkel viol med några blommiga kompisar i mixen. Vilar på en bas av mysk och vanilj. Sök på namnet som hittar man till en fin liten nätshop som har specialiserat sig på varor från Parmaområdet. Billig och bra.

Luciaparfym

På mitt jobb firas Lucia på morgonen, så också i dag, med ett gäng små lucior, tärnor, tomtar och pepparkakor. Inga stjärngossar i år heller. Jag kände mig tvungen att dra på mig en tomteluva då alla kollegor hade ansträngt sig med både glitter och annat, annars tyckte jag det räckte med min röda kofta, grå ullstrumpor och min luciaparfym. Självklart bar jag en luciaparfym. Safran Troublant från L'Artisan Parfumeur är en av de ultimata julparfymerna i min samling. Jag hittade den via Luckyscent som är ett av de bästa ställen jag vet för att köpa prover på udda och svårtillgängliga parfymer. Min bror köpte med den hem till mig från New York för ett par år sedan och den har använts regelbundet sedan dess. Jag är honom för evigt tacksam för hans resor till det stora landet där, med den rådande dollarkursen, går att få tag på dyra grejer till ett mer hyfsat pris. L'Artisan Parfumeur är för övrigt ett av mina favorithus, jag har ännu inte sniffat på någon av deras skapelser och tänkt att den inte var för mig. Tvärt om, jag skulle lätt köpa ett exemplar av alla deras dofter om jag hade pengar och ovett nog.

Safran Troublant är en mjuk, len skapelse med tydlig saffran i toppen och hjärtat. Saffranet ger den ett litet extra bett och det är saffranet som hindrar Safran Troublant från att vara ytterligare en vaniljpafym i mängden. Den minglar lite med röda rosor och torkar sedan ner till en vanilj som känns som om den kommer direkt skrapad från en färsk vaniljstång. Sandelträ i botten gör att vaniljen inte blir för söt och kvalmig. Doften sveper sig som en varm yllefilt kring hela ens person och gör sitt bästa för att inte sticka någon i ögonen. För att använda ett slitet uttryck så är det en riktig feelgoodparfym. Safran Troublant är en eau de toilette, men den är svårt att tro då den sitter hela långa dagen på huden, och en bit in på natten också. Jag får ofta komplimanger när jag bär den här doften, men då måste sniffaren först komma nära, nära för att känna den på min hud.

Att parfymera en man

Efter inlägget om min väns teori om hur män vill att deras kvinna ska dofta började jag fundera över hur man vill att ens man ska dofta. Det känns som en gammal tråkig klyscha att riktiga män ska lukta motorolja och svett. Däremot är det helt ok att de ser ut att lukta motorolja och svett, men det är en helt annan diskussion.

När jag träffade min man för en halv livstid sedan, hade mitt parfymintresse ännu inte blommat ut till en fullfjädrad besatthet på riktigt. Jag hade förmodligen fler parfymer i hyllan än genomsnittssvenskan, men det kändes fortfarande ganska normalt. Min unga färska pojkvän, som nu är min make, hade däremot fömodligen aldrig sneglat åt en parfymflaska, än mindre öppnat en och luktat på innehållet. Han hade definitivt aldrig använt parfym. Det var tvål och deo som gällde. Jag gjorde några tappra försök, småskaligt förstås, för att inte skrämma honom alldeles. Bytte ut den sedvanliga duschcremen mot något annat "testa den här, den luktar jättegott!" och så småningom fick han någon slags after shave i present. Den sved. Han fortsatte använda sin jumboflaska med Nivea efter rakning.

Nu är jag långt ifrån expert på mansparfymer, det är damdofter som är min passion. Emellanåt använder jag parfymer som i handeln är avsedda för män, men det är inte ofta. Jag är ganska förtjust i unisexdofter av det kryddigare slaget, absolut inte citrusfriska varianter som ck one. Uppgiften att försöka få maken att uppskatta att hans fru (jag) uppskattar lite väldoft utöver deo och dusch hos en man kändes oöverkomlig. Alltså började jag i lönndom sniffa alla män jag träffade. Farenheit från Dior var uträknad då det är den doft min pappa har använt sedan den kom ut på 80-talet. Några andra relationer till herrparfymer hade jag inte direkt. Till slut blev det en flaska ck be då den kändes lagom lagom för en nybörjare. Det var succée direkt. Jag hade äntligen omvänt min man.

Säg den som någonsin är nöjd. Mannen använde glatt sin ckbe när han kom ihåg det och jag var glad för oss båda; han hade upptäckt parfymernas underbara värld och jag hade en man som ibland doftade annat än deo (och motorolja ska tilläggas), men jag älskar en man som luktar kryddigt. Kanske för att jag själv är en sucker för kryddiga dofter på min egen hud. Jag vet inte, men det är något med träiga, kryddiga dofter som skriker riktig man. Vid ett tillfälle hamnade vi på Åhléns City i Malmö och gick länge och väl i sällskap med min vän experten. Vi tipsade och han luktade. Till slut fastnade han för ytterligare en citrusfräsch sak från Calvin Klein. Suck.

Efter några år av någorlunda regelbundet användande av parfym vågade jag mig på en lite kryddigare present och gav honom Dior Homme. Den funkade! Han älskade den och jag älskar hur han luktar i den. Nu är han redo (enligt egen utsago) för något annat, något som kanske är ännu kryddigare. Jag har några favoriter på lut, men kanske blir det ett besök på en parfymavdelning för lite research.

Frågan består ändå: Hur vill vi att våra män ska dofta?

Hitta mig på Bloglovin

Nu finns jag på Bloglovin

Dagens Doft - Womanity/Thierry Mugler

Min gode vän Graham i England är en fellow parfymnörd, så när han av en påstridig försäljare blev påprackad ett stort provrör med Womanity stoppade han det genast i ett vadderat kuvert och skickade till mig. Den hade då nyligen lanserats med något så pretentiöst som en egen site (klicka på länken ovan) och hela konceptet var en hyllning till kvinnan. Starka, självständiga kvinnor, inspirerande kvinnor och självklart väldoftande kvinnor. Helst ska de dofta av Womanity. Jag klöktes nästan av hela idén, och av namnet - här i Blekinge skulle vi kalla det blixtertöntigt. Jag förstår att tanken är god, men alltihop känns bara oerhört konstruerat. Flaskan är, som vanligt när det gäller Mugler, ett litet konstverk. Smalt, långt och klart glas som toppas av en stor och tung metallutsmyckning i form av ett kvinnoansikte. På baksidan löper en kedja som sitter fast i en ring som i sin tur placeras på spraymekanismen för att förhindra att den sprayar av sig själv (det finns alltså ingen kork i traditionell mening). Det klara glaset avslöjar en ljust rosa vätska och på så vis ger flaskan både ett hårt och mjukt intryck, eller traditionellt manligt och kvinnligt. Kontrasterna är stora - "precis som med oss kvinnor då eller?" vill jag skrika tillbaks. Snyggt men löjeväckande, och tro mig, det är garanterat det som är tanken bakom flaskans utformning. Här lämnas inget åt slumpen, det ska vara konceptuellt all the way.

 

Jag gillar tanken på den här doften, jag smälte som smör när jag fick hem mitt lilla provrör som Graham hade skickat och tänkte direkt att detta var något för min samling. Det konstiga är att jag sällan använder den. Jag får alltid komplimanger för den, för mig okända människor frågar vad jag doftar av. När jag hade mina arbetskamrater här på föreläsning och parfymprovning var det just Womanity de flesta av dem föll för. Maken älskar den. Jag tycker bara om den. Det känns lite otacksamt. Womanity är härligt udda, lite som Muglers stora succé Angel och baseras precis som sin kusin på något ätbart. Kaviar och fikon. Mmm, låter inte det som en vinnande kombination? Precis vad alla har väntat på och längtat efter utan att riktigt veta om det. Konstigt nog så funkar det. Den klassas som orientalisk/träig och det som först händer är citrus och en massa grönt. När väl hjärtat avslöjar sig är det som att få en salt havsbris i ansiktet, det är så kaviaren visar sig, och vi pratar inte Kalles Kaviar nu. Det här är högklassig, svart Belugakaviar. Fikonackordet tar udden av kaviaren och tillför en gnutta sötma, men till syvende och sist är det en aquatisk känsla jag får av Womanity. Det hela vilar fint på en träig bas, vilket förstärker det lite sträva i kaviaren. Som med samtliga Muglerparfymer sitter den i all evighet på huden, vilket är bra om man gillar doften i fråga. Det är synnerligen värde för pengarna då den inte behöver återappliceras en gång i kvarten. Vill man ha en annorlunda doftupplevelse ska man absolut prova Womanity.

Ode to Ysatis - en kärleksförklaring

Ysatis, du parfymers parfym
du är som att bära en fin kostym.
Elegant och tidlös,
sexig och kvinnlig
som med diamanter beströs.
Med kokosnöt i toppen
och jasmin i kroppen
de vilar på en bädd
med tuberose klädd.
Patchouli och jasmin
Du är så himla fin.

Jag minns inte vad som drog mig till Ysatis, men jag minns när jag köpte den. Det var på Englandsfärjan i augusti 1992, Ysatis var nästan 10 år gammal. Jag måste ha luktat på den före min resa, men jag minns inte hur och var. Det jag minns är känslan av "den ska bli min". Efter det blev Ysatis min signaturdoft, innan jag visste att man kunde ha en signaturdoft. Jag bar den vid alla tillfällen, varje dag, tills den tog slut. Så hittade jag en begagnad flaska på Tradera för några år sedan, och jag började minnas hur den en gång fick mig att känna mig: snygg, sofistikierad (om det var möjligt i ankellånga batikkjolar och farfarströjor), åtrådd och superkvinnlig. Flaskan på Tradera var nästan slut men jag fick den för en löjligt liten peng, och när jag fick hem den bekräftades minnesbilderna från den första förälskelsen på 90-talet.

Ysatis är den parfym jag har fått allra flest komplimanger för någonsin. Alla söta indiepojkar med page och randiga tröjor på 90-talet älskade den och det skänkte mig oerhörd glädje. Ysatis är ingen liten blyg viol, det är en typiskt högljudd 80-talsdoft som går in med full stridsmundering. Rosenträ och kokos (urk om man tänker efter) i öppningen och bullrig tuberose, narciss och nejlika tillsammans med en skitig jasmin i hjärtat. Basen blir riktigt animalisk med patchouli, sandelträ och civet (som är ett sekret från en sibetkatt). Ysatis är en parfym som ger folk migrän. Får de inte migrän så älskar de den. Behöver jag säga att jag tillhör den senare kategorin?

Omöjlig förälskelse

Jag har fallit hårt och obekvämt, head over heels, upp över mina öron för någon jag aldrig kan få. Han är onårbar, tillhör en helt annan klass (som om jag egentligen skulle bry mig om det), men han skulle ändå aldrig komma överens med mina vänner. Jag är inte bortskämd med att alltid få vad jag vill ha, men min nya kärlek är helt och hållet out of reach. Inte för att jag är van vid att de jag faller för alltid följer med mig hem, åtminstone inte sedan jag blev sambo och sedemera gifte mig, men ändå. Som det är nu får jag nöja mig med att beundra på avstånd och drömma vackra drömmar om min älskade.

Föremålet för denna våldsamma känsloyttring heter Incense Oud och kommer från nichhuset by Kilian. Anledningen till att jag för evigt få beundra den på avstånd är det löjliga priset. Med dagens kurs går en flaska på 50 ml på ca 2500:-. Det anser jag vara tramsiga summor, trots min självutnämnda titel som parfymista. Det är trots allt bara parfym, trots att den luktar så fantastiskt och jag har aldrig tidigare luktat på något liknande. Tyvärr har doften, förutom priset, också en förmåga att försvinna från min hud och ut i atmosfären och ingenstans efter bara några timmar. Jag intalar mig att det är ytterligare ett skäl att inte ens börja fundera på att spara ihop till juvelen i fråga.

Vad är det då som får mig på fall? I vanliga fall när jag blir förälskad är det i småländska ynglingar av medellängd med rakat huvud och en förkärlek för motorer, men när det gäller parfymer kan jag inte vara lika specifik i mina preferenser. Jag vet mest vad jag inte gillar. Incense Oud ingår i serien Arabian Nights som en av tre parfymer baserade på oud. Oud utvinns av kåda från agarträdet och har alltid varit vanligt i orientaliska parfymer, i synnerhet pafymer med Mellanöstern som ursprung. I västerländskt parfymmakeri har användandet fullkompigt exploderat de senaste åren, något som givetvis gjort mig nyfiken. Nu kan man som mad alla noter inte direkt precisera exakt hur oud luktar, men lite vagt sådär har det en söt, träig och aromatisk doft. Första delen av parfymens namn tyder på att Incense Oud innehåller rökelse, och i det här fallet rör det sig om frankincense. Alla som har gick i skolan fram till 80-talet fick säkert liksom jag höra berättelser från Bibeln såhär i juletid, och då minns man kanske att frankincense var en av de gåvor de vise männen hade med sig till den nyfödda Jesusbarnet. Även detta är en ingrediens som traditionellt använts i parfymer som stammar från Mellanöstern.

Incense Oud öppnar med kardemumma, hela, robusta, ljuvliga kardemummakärnor. Som en rykande kopp chaite men utan te. Här finns ingen sötma över huvud taget, kryddan är lite sträv och väldigt trogen riktiga kardemummakärnor. När den första skarpa kryddoften har lagt sig börjar rosorna smyga sig fram, som tillsammans med pelargon och rökelse utgör doftens hjärta. Jag är inte särskilt förtjust i pelagondoft, och definitivt inte i en parfym, men i kombination med rosorna och rökelsen blir den mjukare än vad jag är van vid. Jag upplever annars pelargon som ganska skarp och bitter. Det hjälper också att kardemumman dröjer sig kvar något. Hjärtat vilar på en bas av bl.a. patchouli, oud, cederträ och rock rose som är en liten rosa blomma som trivs i varma, torra klimat och dålig jordmån. Det är den senare som ger parfymen en känsla av ambra. Resultatet är en torr, träig, rökig, kryddg och helt underbar skapelse som jag egentligen förmodligen inte kan leva utan. Jag får hoppas på en lotterivinst (måste börja spela först) och nöja mig med det lilla prov på 1 ml som jag bär närmast hjärtat.

Ny tvål!

Det som enda som kanske slår känslan jag får av att packa upp en ny tvål är känslan av att dofta på en för mig helt ny parfym för första gången. I brist på nya parfymer i mitt liv fick jag i dag den stora glädjen att slänga den lilla stumpen som var kvar av den gamla tvålen för att i stället packa upp en ny.

Den gamla tvålen stod i skarp kontrast mot sin ersättare. Det var från början en grandios sak, stor och ellipsformad, ljusgul och med en mild doft av kaprifol. Efterskickad från Frankrike. Den ask jag plockade fram från gömmorna den här gången var ljusgul och anonym, med svart och röd text. Innehållet luktade minst sagt något mystiskt. En present från mammas och pappas resa till Spanien. Jag måste erkänna att med de förutsättningarna var mina förväntningar ganska låga. Spanien är inte ett land som är känt för varken parfym eller tvål, och det anspråkslösa yttre i kombination med den egendomliga doften gjorde mig misstänksam. Döm om min förvåning när jag öppnade den lilla lådan och, likt en rysk docka, hittade tvålen inslagen i ett par olika lager plast. När jag väl hade tagit mig igenom plasten avslöjades en perfekt ellipsformad kolsvart stycke tvål, och först då kunde jag också känna doften på riktigt. Den var märkligt bekant, inte hemskt obehaglig, men inte en omedelbar favorit.

Mina farföräldrar hoppade tidigt på chartertåget när det började slå igenom i Sverige på 50-talet. Det var Mallis och Kanarieholmarna som gällde, ibland flera gånger per år. De kom alltid hem med presenter till mina föräldrar och framfö allt till oss barn. Fula plastdockor i flamencokläder till mig om jag minns rätt. Mamma brukade få tvål. Det är en sådan som ligger i mitt badrum just nu. Inte undra på att jag var misstänksam till både paketering och doft. Jag förväntade mig väl att få en gräslig spansk plastdocka på köpet.

I biblioteket

Energireserven går på tomgång här i dag, men jag vill ändå tipsa om Christopher Brosius, denne innovative man som skapade parfymhuset Demeter. Demeter har specialiserat sig på att ta fram dofter som luktar precis som något annat i vår omgivning. Deras Rain luktar precis som det gör vid att mjukt sommarregn, Dirt luktar i bästa fall jord, såhär lagom till jul kanske man vill testa deras Egg Nog och vill man bli poppis hos barn kanske man ska testa Play Doh. You get the picture. Brosius drog vidare för ett antal år sedan för att skapa ett eget hus, CB I Hate Perfume där han skapar dofter som luktar som något han vurmar för eller som olika händelser. På tal om det vill jag dela med mig av en intervju med honom där han berättar om hur det gick till när han fick idén till sin parfym In the Library. Enjoy!

Älskling, du luktar ätbart

En av mina vänner, vars fru också hon har en förkärlek till parfym, har en, om än skämtsam, teori om mäns förhållande till sina respektives parfymer. Han menar att män gillar när deras partner doftar som deras favoritsötsak. Sin teori baserar han lite löst på det som händer inom honom när hans fru har sprayat på sig Lolita Lempicka, en doft som luktar vanilj, viol och anis. Min väns favoritgodis är violtabletter och lakrits. Helt logiskt kan tyckas.

Älskar din partner lussekatter? Testa Safran Troublant från L'Artisan Parfumeur

Nu har jag inte testat denna tes på min egen make, då jag ännu inte hittat den perfekta kanelbulleparfymen. Det ska sägas att han däremot går igång på vaniljdofter. Med vännens teori i minnet och vetskapen om min egen makes svaghet för glass kan jag känna att det kanske ligger något i den där teorin. Han borde bli överförtjust när han luktar på mig i dag då jag luktar lussekatt vilket är ytterligare något som ligger maken varmt om hjärtat. Dessutom kan jag dra mig till minnes att den parfym jag föredrar på maken är ganska fullspäckad med kardemumma, och jag älskar kardemumma. Vad tror ni? Ligger det något i vännens teori? Den förutsätter kanske att vi människor är lite enkelspåriga vad gäller parfympreferens hos partnern, kan det vara så enkelt, så provocerande? Nu använder inte jag parfym för att i första hand behaga någon annan men det är klart att det är trevligt när folk tycker att jag luktar gott.

Dagens Doft - Le Bain/Joop!

Min näsa lider fortfarande svåra kval då den brottas med en täppa som inte verkar ge med sig. Det är dock bättre, och efter veckans parfymabstinens måste jag få mig en dos trots näsans tillstånd.

Här hemma råder full storm och jag vet inte om det är vädret eller årstiden i allmänhet som fick mig att plocka ner Le Bain från hyllan i dag. Den är trygg, varm och snäll, utan att för den sakens skull vara tråkig. Le Bain är en ganska ny bekantskap för mig, den införskaffades i våras på en av makens resor. Sin vana trogen ringde han mig från flygplatsen och berättade vilka parfymer de hade för nedsatt pris, jag researchade lite och valet föll på Le Bain. Jag har inte så mycket erfarenhet av holländska Joop! som parfymhus, mer än att jag under en förvirrad period på 90-talet brukade använda deras herrdoft Homme. Ingen större succée om jag får säga det själv. Joop! verkar främst vara ett kläd- och accessoarmärke, trots att de faktiskt har givit ut så många som 28 dofter sedan slutet av 1980-talet.

Le Bain startar ganska friskt med bl.a bergamott, apelsinblomma och aldehyder. När aldehyder är inblandade får jag alltid en känsla av exklusivitet, men de försvinner ut i atmosfären för att ge plats åt parfymens hjärta. Den centrala känslan efter att aldehyderna har givit sig av, är sprit, och då menar jag sprit på bästa möjliga sätt. Nu är man kanske inte så sugen på att gå runt och lukta sprit på jobbet, men Le Bain luktar i det närmaste vaniljlikör, och det är verkligen inte något dåligt. Jag tror det är kombinationen av tonkaböna och patchouli i basen som ger mig spritvibbar. Självklart finns där också vanilj i basen, och den bidrar till värmen. Le Bain stannar länge på huden och kommer ut i luften en liten bit runt omkring, men det är ingen risk att den kommer före dig in i ett rum så länge du inte överdoserar. På min hud kommer den helt till sin rätt när utomhustemperaturen har sjunkit något, men den funkar nästan lika bra i värme. Jag har inte hittat den i någon parfymaffär här hemma, men jag har å andra sidan inte letat heller. Den bör finnas på de flesta flygplatser och på Strawberrynet som är en Hong Kong-baserad näthandel jag ofta använder.

Dagens Doft - Coco Mademoiselle/Chanel

Den senaste veckan har jag genomlidit en parfymistas värsta mardröm. Jag har varit så förkyld att luktsinnet har varit i det närmaste obefintligt. Dessutom har jag varit mer eller mindre draperad över soffan i ett komaliknande tillstånd, så parfymsamlingen har följdaktligen stått orörd sedan i söndags.

I dag började näsan fungera så smått igen, och efter en välbehövlig dusch (varför gror man igen när man är sjuk? Automatiskt liksom), hade suget efter parfym återvänt till min ynkliga varelse. Blicken drogs till en flaska långt bak på hyllan, Coco Mademoiselle, kanske för att jag tänkte på en kompis som fyllde år härom dagen. Han älskar den här parfymen på mig så till den milda grad att när han sniffade på den för första gången under en kramsession utropade "Shit vad den parfymen luktar gott på dig". Sedan sprang han och hämtade sin sambo så att hon också kunde lukta. Det är sällan jag får en sådan spontan, kraftig, positiv reaktion när jag bär en parfym, och jag önskar jag kunde känna lika starkt för den som min vän gör.

Coco Mademoiselle har allt som en bra parfym ska ha. Den kommer från ett stort, anrikt parfymhus, den är välgjord, den känns och är exklusiv. Mademoiselle kom ut 2001 och var tänkt att rikta sig mot en något yngre målgrupp än vad Chanels äldre dofter är, därav namnet kan man förmoda. Trots sin uppenbara flirt med ungdomen, upplever jag inte Mademoiselle mer ungdomlig än något annat på marknaden, men i jämförelse med Chanels andra alster är den en nyfödd bebis. Fröken Coco är en modern, blommig chypre som öppnar med citrus och bergamott. Hjärtat är en, på pappret, skön blandning av rosor, jasmin, ylang-ylang, mimosa och iris. Iris har en tendens att bli lite metallisk på min hud, och det är tur att irisen försvinner hyfsat snabbt, eller åtminstone lägger sig i bakgrunden. Kanske är det metallkänslan som gör mig lite avig.

Det är basen som är den stora behållningen, och det som gör att jag inte har sålt den stackars Fröken Coco. Basen består bl.a. av patchouli, vetiver som är ett slags gräs, vanilj och mysk. Den är helt fantastisk. Coco Mademoiselle sitter på huden hela långa dagen och ibland när jag vaknar dagen efter också, och så länge irisen inte är mer dominant får hon bo kvar hos mig. Jag önskar bara jag kunde uppskatta hennes närvaro på min hud lika mycket som andra i min omgivning gör.

Kopior

Jag har tidigare skrivit om min rädsla för att råka köpa en kopia som utger sig för att vara äkta vara. Många ställen som säljer kopior vet att det är olagligt och döper i stället parfymen till något snarlikt; Angel kan bli Angels och flaskan och kartongen kan skilja sig något från originalet. Det är helt legitimt att göra så. När man inte köper ett original är risken att du ändå pungar ut med en ganska ansenlig summa pengar för en parfym som håller dålig eller medelmåttig kvalitet. Den kanske doftar som den ska när den sprayas på papper, och kanske också de första sekunderna efter att den hamnat på din hud, men efter det händer det inte mycket. Du får inte utvecklingen som i vanligtvis sker då de olika noterna parfymen är uppbyggd med kikar fram efter hand. Det är helt enkelt ett parfymerat vatten med lite alkohol i som är hopslarvat för att lura kunden och hjälpa försäljaren att tjäna pengar. En bra regel är att låter det för bra för att vara sant så är det också det. Var påläst, ta reda på hur kartongen ska se ut, hur flaskan ser ut, klistermärken i botten på flaskan och färg och konsistens på själva vätskan.

Det finns däremot kopior som är trevliga alternativ till originalen. Parfymoljor. Ett ställe jag har handlat på, Holistic Springs, är seriösa tillverkare och försäljare av parfymolja av olika karaktärer. Vissa är "inspirerade" av kända parfymer, andra är soliflores (en enda doftnot) och andra är kombinationer av olika doftnoter för att bilda sin egen, unika parfym. Parfymoljor är utmärkta alternativ till de stora parfymhusen. Dels är flaskorna små, dels har de en roll-on funktion, dels sitter de kvar på huden i all evighet, dels är de ofta välgjorda. Känner man sig sugen på något nytt till parfymhyllan men inte känner att plånboken kan ta smällen är en olja ett utmärkt alternativ. Den används precis som en parfym, på pulspunkterna, men kräver inga stora mängder då den är så pass koncentrerad i sin form. Sist jag köpte hem olja från Holistic Springs blev det en som är inspirerad av Tom Fords Black Orchid, en parfym som jag hade suktat efter länge. Många är de som har blivit lurade och trott att det var den äkta varan som luktade så fantastiskt på min handled. Summa summarum; fake är inte alltid fel.

Doft efter humör eller humör efter doft?

Jag är med i en bokcirkel, och just nu läser vi en bok som heter "Igelkottens Elegans" av en fransk författare som heter Muriel Burbery. En av karaktärerna har som vana att lyssna på musik på morgonen för att bli på ett visst humör, och det fick mig att fundera över hur jag gör med parfym. Vad gäller musik vet jag att jag väljer efter humör, men även tvärt om precis som bokens karaktär gör. Är det fest på gång åker dansvänliga discodängor på för att komma i stämning, behöver jag bli på gott humör kan jag dra igång samma gamla dängor. Så gör väl alla?

Det samma gäller förstås med parfym. Jag behövde egentligen inte tänka efter så länge alls för att hitta svaret. Det behöver faktiskt inte enbart vara humöret, eller brist på gott humör, som avgör hur jag ska dofta en viss dag. Vissa dagar går jag på något som kan matcha min klädsel eller efter kommande aktiviteter. Allt som oftast vill jag framkalla ett humör eller stämning hos mig själv som kanske behövs för att klara av dagen. Känner jag mig riktigt låg en dag väljer jag en parfym med kaxig attityd i hopp om att den ska smitta av sig på mitt humör. Det funkar oftast. Andra dagar vaknar jag och är sprudlande glad, jag känner mig självsäker och bra på alla sätt. Då väljer jag en parfym som matchar, en tjejig och flirtig doft som förstärker personligheten för dagen.

Karaktärens funderingar har fått mig att tänka vidare. Väljer man något mer för att framkalla ett visst humör? Vad har en grötfrukost för inverkan på humöret för resten av dagen förutom att du håller dig mätt länge? Kan man förbli på dåligt humör en hel dag bara för att man hörde en skitlåt på radion innan man gick hemifrån på morgonen? Sover man sämre i fula nattkläder?

Allt som doftar är inte parfym

Jag har nämnt tidigare att det inte bara är parfymer min näsa är svag för. I princip älskar jag allt som är parfymerat - rumsspray, rökelse, doftljus, sköljmedel, diskmedel, duschcreme, kroppslotion, handcreme - jag kan fortsätta i all oändlighet. Det som fångar mitt intresse mest är dock tvål. Tvål i fast form är nästan lika kul som parfym i flytande form.

Med den allmänna hygienhysterin som råder sedan några år tillbaks är det tydligen vedertaget i vissa kretsar att tvål i fast form inte längre är hygieniskt då bacillerna liksom dras till den fasta tvålen där den ligger där i sin fina, designade tvålkopp. Det ska vara flytande form och sedan ska resterande baciller bort med hjälp av handsprit, som ju tar bort all form av parfymdoft som tvålen lämnat på händerna. Nu har jag dessutom sett reklam för ett företag som har kommit på den ultimata hygieniska tvålen - behållaren med sensorer på så att man slipper ta med sina bara händer i själva behållaren där ju bakterier kan finnas. Problemet med detta är att när man är klar med sterilisering av händerna, måste man ta ett rejält grepp om handtaget till toalettdörren och det är där de riktiga bacilluskerna sitter. I ärlighetens namn doftar inte heller de flytande tvålvarianterna lika spännande som de fasta, så det så. Det har gjorts olika tester som visar att tvål och vatten är minst lika effektivt mot bakterier som handsprit, och det verkar inte finnas belägg för att det skulle vara mindre hygieniskt med fast tvål än flytande. Handsprit kan ju användas som komplement i sjukdomstider (herregud, jag jobbar på förskola, jag spritar mig hela tiden!).

Finns det något bättre än att botanisera bland väldoftande tvålar? Det skulle möjligen vara glädjen av att prova och köpa en ny parfym, men tvålar är så mycket billigare och skänker minst lika mycket glädje. När man packar upp en ny tvål och placerar den på sin plats på handfatet, och hela badrummet fylls av doften, då är det lycka. Jag har ingen särskild favorit, men kan säkert säga att jag aldrig kommer hem från en resa utan ett par tvålar i bagaget. Sist handlade jag på Lush i New York och kom hem med tre stora, väldoftande klumpar som just nu sprider sina aromer i byrålådan där de bor innan användning. När mina föräldrar var i Spanien i våras kom mamma smygandes med ett par tvålar till mig (hon vägrar kategoriskt att köpa parfym till mig för hon tycker att mitt intresse är "vansinne - hur kan man ha så många parfymer?"), som visserligen luktade spansk pensionär av manligt slag, men ändå. Maken har kommit dragandes med små platta tvålar från L'Occitane, som för övrigt har världens bästa handcreme och jag har själv skickat efter både från Molinard och Fragonard. De har underbara handgjorda tvålar, ofta med doft av en enda blomma. Självklart behöver man inte skicka efter, vare sig från utlandet eller annat, för att få tag på trevliga tvålar. Min erfarenhet säger att många små presentaffärer, sådana som jag oftast inte har tålamod att gå in i för de är så plottriga och fulla med krimskrams och shabby chic-inredning, har en liten hörna med franska tvålar. Passa på nästa gång!

Dagens Doft - Putain des Palaces/Etat Libre d'Orange

Palatshora. Smaka på det ordet. Palatshora. Det är namnet på en av parfymerna jag fick hem härom dagen i mitt provpaket. Namnet väcker onekliget min fantasi, och det är just de fantasifulla namnen på parfymskapelsrna som   gjorde mig nyfiken på nichehuset Etat Libre d'Orange. Här finns parfymer med namn som Fat Electrician och Don't get me wrong baby, I don't swallow. Huset har funnits sedan 2006 och grundaren, Etienne de Swardt, jobbade tidigare hos Givenchy. Han gick ut hårt från början med fem unisexparfymer och ett manifest som beättade att "Parfymen är död, länge leve parfymen" samt att parfymvärlden ska vara en värld utan tabun, där allt är tillåtet i konsten att skapa parfym. Med detta föddes ett hus och en filosofi där inga kombinationer är förbjudna.

Hur luktar en Palatshora då? Gudarna ska veta vad en palatshora är. Jag vet inte, men jag föreställer mig något gammalt franskt hov och dess inhyrda glädjedamer. Fina, frasande tyger, guld, pudrade peruker och rosiga kinder. Samtidigt vet jag att hygien inte var prioritet ett på den tiden och att raggarduschen var in fashion. Vill man verkligen lukta som en Palatshora? Ja, det vill man verkligen. Jag ville testa parfymen ett par dagar först innan jag tittade närmare på doftpyramiden, och det som slog mig var att detta var en doft som luktade söt, färsk tobak. Under några år under mina tonår rullade jag mina cigaretter själv och använde en lös tobak som heter Greve Hamilton, och det är precis den doft som når min näsa efter ett par timmar med parfymen på huden. Den är pudrig och vackert viol- och rosblommig i öppningen, men det är tobaken som är behållningen för mig. Nu finns inte tobak med i listan på noter som bygger upp parfymen, men jag tror att det som får mig att uppleva tobak är kombinationen av animaliska noter och puder. Dessutom har de slängt in lite läder i mixen också, vilket gör det än mer animaliskt. Det är en doft som stannar nära huden samtidigt som det är ganska het och oanständig, kanske precis som en palatshora från 1700-talet. Oavsett vilka bilder namnet och doften framkallar, är det här något som är värt att utforska vidare. Självklart har den hamnat på min önskelista, den kan köpas direkt från parfymhusets hemsida, se länk högre upp i texten.

Julen kom tidigt i år

I dag låg det ett litet vadderat paket i brevlådan när jag kom hem. Det skickades från USA i slutet av förra veckan och innehöll fem små provrör med parfym. Att skicka efter prover från nätbutiker i andra länder är ett perfekt sätt för mig, som bo i Småstad, att testa nya och udda dofter på marknaden. Just dessa kom från Luckyscent som har specialiserat sig på nicheparfymer från lite mindre, udda parfymhus. Därifrån har också några av mina större flaskor kommit från, men framför allt använder jag siten för att få chans att testa lite udda dofter. Det är ett utmärkt sätt för mig som parfymnörd att stilla mitt begär utan att plåga ekonomin för mycket. De flesta prover är på 1 ml och kostar $3-4.

De prover som kom i dag kommer från så skilda parfymhus som Penhaligon's och Etat Libre d'Orange. Det ska bli en fröjd att testa dessa och självklart rapportera på bloggen. För de som inte bryr sig så mycket om parfymen kommer från ett nicheparfymeri eller ett större mainstreamhus, men är lite nyfiken och vill testa, finns det en trevlig näthandel som har allsköns prover för den som vill köpa - The Perfumed Court som definitivt värd att testa. Med prover kan man testa hemma i lugn och ro på egen hand, och framför allt, för oss som bor i små städer med povert utbud, kan få en chans att prova något som inte går att få tag på utan att spendera en förmögenhet.

Dagens Doft - Les Météorites/Guerlain

I morse, liksom många andra morgnar när jag gör mig i ordning för dagen, var det en särskild flaska som talade till mig från sin plats på hyllan. Les Météorites från Guerlain har tyvärr utgått sedan några år tillbaks, och det var bara ren tur att jag kom över en flaska precis innan den försvann från parfymdiskarna världen över. Parfymen kom ut under det nya milleniets första år och har fått sitt namn och doft från husets kända kulformade puder.

Föga förvånande är Les Météorites en pudrig doft. Det som är förvånande med doften är hur väl den fungerar som parfym. Det är absolut ingen komplicerad parfym - det du känner vid första sniff är det du får resten av dagen, helt enkelt. Meteoriterna är en fin, pudrig violdoft utan krusiduller. Den kan säkert komma över som gammaldags, och jag har hört någon beskriva att den luktar som gamla malbollar i farmors päls. Gillar man viol så kan man inte gå fel med den här doften. Den sitter fint på huden i all evighet, vilket är bara positivt om själva doften visar sig vara dig grej.

Tyvärr har alltså Les Météorites blivit avvecklad av parfymhuset, men jag har faktiskt hittat ett par ställen i USA som faktiskt fortfarande hävdar att de säljer den, bl.a. Perfume Emporium, men jag kan inte garantera att det är en näthandel att räkna med då jag aldrig har handlat där själv. Vill man testa någon annan trevlig violparfym kan jag i stället varmt rekommendera den snorbilliga Violetta di Parma som är mindre pudrig och mer grön, eller Yardley's April Violets som tyvärr inte levererar till Sverige, men leta upp märket när ni är i Storbritannien. Billigt och trevligt, kanske inte så lång hållbarhet på huden.

Förnyelse

Jag har för länge sedan insett att jag är ensam i min bekantskapskrets med mitt parfymintresse. När folk får reda på min passion får jag ofta följande reaktion:

1) Förvånade, höjda ögonbryn
2) Förfrågan om tips på parfym till vederbörande

Med detta inlägg vill jag klarlägga några saker:

1)  Det är svårt att tipsa någon om parfym.
2) Jag tipsar gärna om parfym, men jag behöver veta  följande:

a) Vad anväder du för parfym just nu?
b) Trivs du i den?
c) Varför trivs du/trivs du inte i den?
d) Vad är du ute efter - en ny favorit, ett komplement eller en kontrast till den parfym du nu använder?
e) Vet du om det är några doftnoter du tycker särskilt mycket om/särskilt illa om?

Det långsamma och tålamodsprövande sättet är att sniffa, sniffa, sniffa och prova på huden.
Det släpps flera hundra olika parfymer varje år. Det finns redan flera tusen olika parfymer på marknaden. You do the maths. Jag hjälper gärna till, och har du inte svaren på frågorna ovan kan vi ta reda på dem tillsammans. Det är trots allt mitt stora intresse.

Dagens Doft - Idylle/Guerlain

Jag har, från den stunden jag förstod att parfym var mer än ett hälsosamt intresse för mig, alltid varit av åsikten att huset Guerlain inte är kapabla till några felsteg. De har funnits sedan 1828 och skapat parfym sedan 1853, från början sålde de importerade skönhetsprodukter. Företaget fanns i släkten Guerlain fram till mitten av 1990-talet och har skapat otaliga klassiker som t.ex. Shalimar och Samsara. För några år sedan kom det stora felsteget, Insolence, som visserligen är en välgjord skapelse, helt i tradition med huset, men tyvärr föll den platt för mig då den luktar inget annat än marknadsgodis. Dessutom är den rosa.

Det är ingen överdrift att jag, med Insolence färsk i näsan, blev otroligt positivt överraskad när jag snubblade över Idylle förra året. Jag var i Malmö för en möhippa och hade en timme på mig innan affärerna stängde för att hitta något att ha på mig dagen efter, men den första affären jag hamnade i var en liten parfymaffär i Triangeln. Eftersom Malmös parfymutbud är monumentalt mycket större än Småstads, där jag bor, försöker jag alltid passa på att åtminstone få lukta på några nyheter. Idylle stod och väntade på mig och då hade den funnits på marknaden i ett år. Jag föll direkt, mycket för att den inte liknade något annat som hade släppts på marknaden de senaste åren. Som med Le Parfum är det inte en fruktig, flirtig, flickig doft, inte heller är det en orientalisk vaniljbaserad parfym. Idylle kan närmast beskrivas som en rosig, modern version av en chypre, och visst finns där lite frukt i toppen, men de är inte särskilt dominanta på min hud. I stället kommer flera olika sorters rosor till ytan, pudriga, dämpade rosor som vilar på en bädd av mysk och partchouli. Hjärtat består av  några ljuva vita blommor; liljekonvalj och jasmin, som tillsammans med pion och syren bidrar till det lite pudriga. Idylle känns lyxig och intressant utan att ta över. Flaskan i sig är också väldigt vacker, den för tankarna till en gyllene tår eller regndroppe.

Dagens Doft - Le Parfum/Elie Saab

I dag hände något som inte får hända. Jag åkte hemifrån helt oparfymerad. Det händer bara vid tillfällen när jag medvetet ska utforska parfymutbudet i någon stad eller flygplats. Som tur var skulle vi in till vår lilla stad i ett helt annat ärende, men det visade sig bli lite tid över till parfymbrowsing med dottern. Jag känner mig vanligtvis ganska luttrad när jag stegar in på Kicks, det är sällan de har något som jag inte tidigare doftat på och samtidigt ratat. Dessutom har jag nyss varit ute på resande fot och således luktat på alla nya parfymer som intresserar mig. För övrigt tycker jag att de flesta nya parfymer som kommer ut på marknaden är fullständigt ointressanta. Som jag har berättat tidigare tillhör de flesta nya dofter på marknaden kategorin fruktigt-blommiga, det vill säga den doftgruppen som tilltalar mig minst. Jag är inte heller någon som vill dofta sött, fruktigt och sprudlande som vilken tonårsbrud som helst.

Döm om min förvåning när jag blev förevisad Le Parfum av en hyfsat okunnig expedit på Kicks. Kunnig på så vis att hon visste att den var ny och exklusiv för Kicks, vilket ju är kul för dem, men okunnig såtillvida att hon inte kunde berätta om noterna för mig. Le Parfum, som är couturemodehusets första doft, är varken fruktig eller riktad mot wannabe teens. Den är vuxen, kvinnlig och nästan lite mystisk. Vid första sniffen påminner den lite om Idylle från Guerlain som kom för några år sedan, och även Gucci by Gucci om man så vill. Det är något i basen som gör att den känns som en modern twist på en traditionell chypre. Le Parfum öppnar med rikligt med apelsinblommor och jasmin, för att sedan avslöja en mild, mjuk patchouli. Patchouli kan annars vara ganska hård, som en smäll på käften ungefär, men här vävs den fint in med alla vita blommor. Basen består av olika träslag, bl.a. cederträ och även honung. Jag var självklart tvungen att prova den på huden, och där är det klart honungen som bidrar till att framtoningen blir annorlunda än andra parfymer som är nya på marknaden.

Le Parfum säljs som sagt än så länge exklusivt på Kicksbutiker runt om i landet men släpps fri efter nyår (eller sa hon jul?), så håll lite koll och testa om ni springer på den. Den har definitivt hamnat på min önskelista.

Dagens Doft - Amazing Grace/Philosophy

Amazing Grace från Philosophy är en doft jag har läst spaltrader om men aldrig haft möjligheten att testa. Den verkar har en dedikerad skara fans som höjer den till skyarna, och det har bidragit till min nyfikenhet. Det var en självklarhet att testa en droppe på huden när jag sprang på den i en av alla Sephorabutiker som finns överallt i New York. Här i Sverige finns den att klicka hem som handcreme på Cow, annars verkar det vara utlandet som gäller.

Amazing Grace är en träig, lätt blommig parfym med mysk i basen, och det är i min mening mysken som ger doften hela dess karaktär. Den är snäll utan att vara mesig, ultrafeminin utan att vara lättfotad och vardaglig utan att vara tråkig. Den håller sig nära, nära din egen hud och förvandlas nästan till en extra hud på så vis att andra kanske tror att det är din persons egen doft. Det är en doft för den som inte vill sticka ut utan att för den sakens skull inte vara speciell. Jag kommer hela tiden på mig själv med att lukta på min egen hud med glupska sniffningar, och det är alltid ett bra betyg.

Det som gör Amazing Grace så snäll och trevlig blir också dess fall. Den sitter inte kvar tillräckligt länge och dess milda karaktär gör att den riskerar att försvinna i mängden. Ett par timmar efter applicering känner jag knappt att den finns kvar på huden. Det kan förstås ha att göra med min huds kemi, men det är lika trist oavsett skäl. Lyckligtvis finns doften i en mängd olika versioner; handcreme som redan nämnts, fotcreme, schampoo, duschcreme, tvål, eau de toilette och eau de parfum för att nämna några. Med ett sådant utbud kan man åtminstone bygga upp ett lager på kroppen med förhoppningen att doften sitter hela dagen, eller åtminstone längre än två timmar.

Då utbudet av varianter är så pass stor kan man ta med sig en version hem för relativt billig penning. Jag fick med mig en liten roll-on flaska på 10 ml för $18. Då min doftgarderob växer hela tiden föredrar jag att köpa små flaskor om det går, och den här känns perfekt. Dessutom tar den inte upp någon plats i väskan, och där lär den behöva ligga om jag ska ha möjlighet att få njuta av den på huden en hel dag.

Doftgrupper: Blommig

Jasmin

Den största och mest omfattande av doftgrupperna är utan tvekan blomgruppen. Blommor är ett närmast självklar ingrediens i parfymer och även den beståndsdel som traditionellt alltid har funnits i parfym. Olika blommor kan kombineras med varandra, med kryddor, med citrus och med träslag i all oändlighet, vilket gör denna grupp så ansenlig. Omfånget av gruppen gör att den måste delas i många underkategorier för att göra det möjligt att orientera sig i den blommiga djungeln. Kära läsare, förbered dig på ett monsterlångt inlägg.

Akvatisk-blommig - är en undergrupp där blommorna blandas med olika marina noter som ger en känsla av frisk, något salt havsfläkt. De kanske mest kända för gemene man är dofter som L'Eau d'Issey pour femme från Issey Miyake, Cool Water Woman från Davidoff och L'eau par Kenzo från Kenzo. Den sistnämnda innehåller noter av bl.a. näckrosor och mynta, vilket ger den en karaktäristisk känsla av vatten tillsammans med alla blommor.

Tuberos

Apelsinblomma-tuberos - infördes som underkategori 1948 med lanseringen av parfymen Fracas som i dag är en klassiker. Kombinationen apelsinblomma och tuberos bidrar, i min mening, till en sensuell och kvinnlig doft med vintagekänsla. Det är doftnoter som andas klass, men är också vuxet flirtiga. Riktigt bra tuberos/apelsinblommakombo får åtminstone alltid mig att känna mig oerhört kvinnlig och sofistikierad. Dofter att testa inom denna underkategori är självklart Fracas från Robert Piguet, Infusion de Tubéreuse från Prada och Flowerbomb från Victor & Rolf.

Blommig-jasmin - kan vara en ensam jasmin av olika slag, eller en kombination av jasmin och andra noter som gör att jasminen sticker ut och stjäl all uppmärksamhet. Med all rätt! Jasmin benämns i parfymsammanhang som Blomman, The Flower, La Fleur, då den för med sig elegans och raffination i en komposition. Parfymer att testa: Beauty från Calvin Klein, Tendre Jasmin från Yves Rocher och Voile de Jasmin från Bulgari.

Lilja

Blommig-kryddig - med hjälp av kryddiga toner lyfts blommornas tillika kryddighet eller ömtåliga natur fram.  Blommor som anses vara lite kryddiga i karaktären är bl.a. liljor och nejlikor. Här finns det inte så många godbitar, men testa gärna L'Air du Printemps från Nina Ricci, Sun Moon Stars från Lagerfeld och Miracle  från Lancome.

Viol

Blommig-ros-viol - som namnet så tydligt antyder består denna underkategori av dofter där rosor och violer spelar huvudrollen. I den här gruppen finns det besvärligt många att välja mellan. Jag tror att de allra flesta kan känna igen och identifiera doften av ros och viol, men kan ni skilja ut dem bland andra doftnoter i en komplex parfymkomposition? Testa med dessa: Sheer Stella från Stella McCartney, Essence från Narciso Rodriguez, Rose från Paul Smith och min gamla tonårsfavorit Paris från Yves Saint Laurent.

Blommig-aldehyder - här hittar vi många klassiker. Aldehyder är ett kolväte som ger parfymer en kraftig, något fet doft, lite pudrig och träig. Den första kända doft som innehåller en rejäl dos aldehyder i kombination med blommor är den nu så klassiska Chanel No 5. Ofta är det en fråga om älska eller avsky aldehyder, åtminstone i parfymer som har så ansenlig mängd i sin komposition som No 5. Testa också Chanel No 22, Maitresse från Agent Provocateur, White Linen från Estee Lauder och Arpège från Lanvin.


Blommig-trä-mysk - trä och mysk ger ett djup till blommorna, och det bidrar till en modernisering av de gamla traditionella, flickiga blommorna. Det finns en uppsjö trä/mysk/blommor för den som är nyfiken. Några favoriter är J'Adore D'Or från Dior, Dawn från Sarah Jessica Parker, L'Instant Magic från Guerlain samt  Infusion d'Iris från Prada.

Galbanum

Blommig-grön - med lite grönt i en blommig kompisition skapas genast en viss skärpa, en frisk, ibland bitter eller besk fläkt. Tänk nyklippt gräs. Ofta är det galbanum (som jag inte vet vad den heter på svenska, men om någon känner igen den på bilden får ni gärna säga till) som skapar den effekten. Testa Outdoor Shower Fresh från Clean, A Scent by Issey Miyake från Issey Miyake och No 19 från Chanel.

Lychee

Fruktig-blommig - jag älskar att hata den här kategorin. Marknaden ha fullständigt exploderat av fruktiga blommiga parfymer sedan mitten av 90-talet och jag kan inte lära mig att gilla det. Varför vill man lukta som en jordgubbsdessert? Jag fattar inte. Kanske det är roligt att vara lite sprudlande och fruktig när man är ung tonåring, men till en fullvuxen kvinna? I don't think so. Det verkar dock som om de flesta där ute tycker att jag har fel, och det finns de parfymer som självklart är bättre än andra och därför förstås är värda ett besök: Oh Lola! av Marc Jacobs, BOSS Orange Sunset från Hugo Boss, Tresor In Love från Lancome och Miss Dior Cherie från Christian Dior. De vanligaste frukterna som används att blanda med blommorna är vinbär, hallon, jordgubb, kiwi, aprikos och lychee.

Liljekonvalj

Blommig-liljekonvalj (muguet) - ytterligare en underkategori där en specifik blomma spelar huvudrollen. Liljekonvalj heter muguet på franska, och det är den termen som används när man talar om parfym. Blomman kan även benämnas på engelska då den heter lily of the valley. För mig är liljekonvalj vårens doft. Hela min trädgård prunknar av de små vita klockorna. Testa Diorissimo från Dior, Sensi White Notes från Armani, Lily of the Valley från Penhaligon's, Pleasures Intense från Estee Lauder, Anais Anais från Cacharel och 5th Avenue från Elizabeth Arden.

Dagens Doft - Escale à Pondichéry/Christian Dior

Första gången min näsa stötte på Escale à Pondichéry var på Åhléns City i Malmö. Före det hade min nyfikenhet  för doften väckts via diverse parfymforum som jag hänger på, vilket känns lite oväntat då det är en citrus-aromatisk doft. Dofter inom den gruppen brukar verkligen inte tillhöra mina favoriter, så jag misstänker att det är hela idén om att det är en bit av Indien jag sniffar på. När jag så sprang på den för en billig penning på Världens Tråkigaste Flygplats när flyget var fyra timmar försenat, var det inget att tveka om. Pondichéry skulle med mig hem till Sverige.

Escale à Pondichery är en av (än så länge) tre dofter i serien Les Escales och Dior Couture Cruise Collection och sägs vara inspirerad av indiskt, svart te, något som också återfinns i doftpyramiden. Initiellt ger den en väldigt fräsch citruskänsla som självklart kommer från citrusen i toppnoterna. Det som gör doften mer intressant och annorlunda är kombinationen av jasmin och kardemumma som kryper fram när citrusen har lagt sig. För mig är det faktorn som påminner om Indien, trots att jag aldrig har varit där. På pappret låter kryddor i kombination med citrus inte alls som en vinnande kombination, men tro mig, jag luktar fantastiskt. Jasminen är ren och klar, lite torr, citrusen ligger kvar i bakgrunden och kardemumman är rik och mustig. Hela kompositionen vilar på en bas av sandelträ vilket skänker en viss värme. I vanliga fall hade jag aldrig sniffat två gånger, än mindre provat på huden, en doft som är citrusfräsch, men den här är så pass ovanlig och speciell att den måste provas oavsett vad man anser om citrus och fräscha parfymer. 

Det är inte en komplicerad parfym, men den ger en känsla av gammal elegans, samtidigt som det är en frisk, somrig fläkt. Nu betyder det inte att den ska förpassas till sommarhalvåret för att den känns somrig, tvärt om tror jag att detta är en doft som funkar året om, oavsett väder och temperatur. Det är en eau de toilette och finns i tre olika storlekar, den minsta är på 75 ml. Hittas på större Åhlénsvaruhus, parfymerier samt flygplatser (även på Världens Tråkigaste).

Dagens Doft - Angel/Thierry Mugler

När Angel kom ut 1992 var den helt unik i sitt slag. Det var den första och enda parfymen på marknaden som inte innehöll några doftnoter från blommor. Ryktet säger att den inte sålde något de första två åren, men Mugler gav sig inte, och så småningom kom Angel att nå kultstatus med hängivna fans världen över. Nästan tjugo år efter den kom ut och direkt föll i glömska har den blivit en ikon likt klassiker som Opium, Poison och Shalimar.

Jag upplever det som att Angel är en parfym man antingen älskar eller avskyr. Långt ifrån alla kan bära den, men har du rätt kemi är den genialisk. På grund av sin totala brist på blomackord har Angels entré på marknaden givit upphov till en helt egen och ny doftkategori; gourmand. En typisk gourmand är uppbyggd av bara eller nästan bara ätbara noter.

Angel öppnar med bergamott, som för gemene man kanske mest är bekant som den ingrediens som ger Earl Gray-te sin karaktär. Efter det följer ett misch-masch av choklad, kola, honung, vanilj och bär som vilar på en tung bas av patchouli som utvinns av blad från patchouliplantan. Den tunga patchoulin fungerar utmärkt som balans för de övriga ingredienserna som annars hade varit nästan kväljande söta. Den kan säkert verka avskräckande om man är patchouli-rookie. Hela den fantastiska kompositionen kan också, på grund av sin okonventionella uppbyggnad ha en tendens att anlända före sin bärare in i ett rum, så dosera med måtta. Den är helt klart värd att testa, finns att hitta på alla flygplatser och Kick's runt om i landet.

Parfymshopping i NYC

Nu har jag varit stått på svensk mark i över ett dygn, så det är hög tid att summera doftintrycken från New York.

New York luktar avgas. Det var väl ingen överraskning direkt, de flesta storstäder lider av avgasproblem. Det som förvånade mig däremot var doften på i princip alla offentliga toaletter jag besökte. Toaletter på restauranter, på the Trump Tower, på Rockefeller Plaza, på flygplatsen - alla fullkomligt stank de av airfresheners. Det känns som en viss nonchalans för känsliga näsor, allergiker och småbarn när man dränker ett trångt utrymme i "naturliga" luftfräschare. Man vet att det är för mycket när det börja sticka i näsan, och det gjorde det vid samtliga toalettbesök i Det Stora Äpplet. Visserligen, hellre överdosering av rumsspray än Odeurs de L'Urine Séchées. Men ändå.

Summa summarum så fick jag med mig fem nya dofter hem från USA. Förutom de tre jag redan skrivit om blev det en koncentrerad version av Amazing Grace från Philosophy och på flygplatsen, där vårt flyg till slut lyfte, fyra timmar för sent, köpte jag ytterligare en doft som har funnits på min önskelista sedan jag först sniffade på den; Escale à Pondichéry från Dior. Nu åkte jag inte till New York för att i första hand köpa pafymer, men det måste sägas att jag har gjort både en och fler goda affärer då dollarn är så billig som den är just nu. Det enda som grämer mig är att jag aldrig kom iväg till Brooklyn och CB I hate perfume, men jag måste väl lämna något ogjort så jag har lite att göra när jag åker dit nästa gång :-)

The Perfume District

Igår tog vi en promenad från Groud Zero till Chinatown längs med södra Broadway. Väl i höjd med Canal Street börjar vad som kallas för New Yorks Perfume District. I varje gathörn finns wholesaleaffärer, ungefär som fabriksförsäljning. Man bör passa sig och man bör veta vad man snackar om, då säkert fler av dessa små hål-i-väggen-affärer säljer oäkta produkter. Det är också bra att veta vad det du letar efter kostar i en vanlig affär, så slipper du bli dubbelt lurad.

Utbudet är relativt stort, det är tätt mellan affärerna, men man blir lätt tveksam då de flesta ställen har inkastare som står och gapar på förbipassagerare. Jag kände mig skeptisk, men gick till slut in i en affär vars hela vägg bestod av parfymer i en salig oordning. Det var inte lätt att hitta det man sökte, och jag sökte inget specifikt. Jag har alltid en minneslista i huvudet på det jag har på önskelistan, men jag vill självklart gärna browsa lite i hopp om att hita något ovanligt. Till slut fick jag med mig en flaska Angel från Thierry Mugler som har funnits på min önskelista länge. Jag har kroppslotionen hemma men har aldrig känt att jag har haft råd med parfymen som går loss på över 700:-. I går fick jag ge $30 och det kändes ok även om det hade visat sig vara en kopia. Nu var det ingen kopia, men det går inte helt att avgöra förrän man har öppnat kartongen och hittat etiketterna samt provat parfymen på huden. Mer om Angel en annan gång. I dag ska jag till 5th Avenue, och där finns de fiiiina affärerna. Det kanske blir ett nytt inköp i dag, om jag över huvud taget blir insläppt i de fina salongerna.

En Doft av Himlen

Efter några dagar i New York kom så äntligen den lilla stunden då bara jag fick bestämma vad vi skulle göra. Jag har inte många specifika önskemål med resan mer än att få åka till Aedes de Venustas på Christopher St i Chelsea. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig mer än att de säljer en mängd nicheparfymer som är både svåra att få tag på i Sverige, och gör man det är de snordyra och det tillkommer dessutom frakt.

Den lilla boutiquen i lummiga Chelsea, på samma gata som The Stonewall Inn, runt hörnet från Gay Street är så speciell och exklusiv att man måste ringa på en ringklocka för att få äran att komma in. Jag är allergisk mot sådant snobberi, men jag tänkte inte så mycket på det just då och där, jag var mest själaglad över att vara där. Dofterna slår emot och tar över hela dig när man kommer in genom dörren. Där är trångt och plottrigt, flaskor och dekorationer överallt, som ett Versaille på amfetamin ungefär. Röd sammet, guld, torkade blommor, flaskor, doftljus och två pyttesmå, levande yappy type dogs. Butiksinnehavarnas attityd bidrog till känslan att jag borde vara oerhört tacksam över att över huvud taget vara där och i deras och pafymernas närhet. Med det sagt är de också väldigt hjälpsamma och det är fritt fram att prova och spraya. De svarar gärna på frågor, och köper du något får du också generöst med små provrör med dig.

Det blev två köp för min del. Chergui från Serge Lutens som jag skrev om här och Piment Brulent från L'Artisan Parfumeur, ett av mina favoritparfymerier. Jag fick också en generös handfull prover som jag ska gå igenom så småningom här. Efter en knapp timme gick jag därifrån, flera dollar lättare och med ett löjligt flin i ansiktet. Från och med nu kan jag bära olika parfymer varje dag, trots att jag är på resande fot.

Om våndan att välja parfym inför en resa

Jag står alltid inför ett hyfsat angenämt problem när jag ska ut och resa. Förutom våndan över att få med sig rätt kläder för alla tillfällen; tillräckligt varma, tillräckligt svala, tillräckligt fina eller tillräckligt vardagliga, måste jag välja i min parfymgarderob också. Det hade inte varit så svårt om jag hade haft en eller ett par verkliga favoriter, sådana där dofter som man vänder sig till när man är rådvill, som de skönaste jeansen eller den där klänningen som man vet sitter som en smäck. Jag är mer eller mindre lika förälskad i alla mina dofter på olika sätt.

Ofta tänker jag praktiskt och tar några miniatyrflaskor med på resan. De tar upp minimalt med plats, och så har jag lyxen att ha flera att välja mellan. Det är särskilt bra när jag ska någonstans där jag inte har intentionen att köpa någon ny parfym. Nu åker jag till New York i morgon och jag har stora planer på att utöka min doftgarderob där. Jag tänker helt enkelt inte resa hem utan minst en ny parfym i bagaget. Dessutom räknar jag kallt med att bli överröst med små provrör av alla generösa sales assistants då jag trots allt kommer från Den Gamla Världen och pratar dessutom brittisk engelska. Mina fördomar säger att de älskar människor från Den Gamla Världen over there. Dessutom vet jag vad jag snackar om när det gäller parfym.

Av dessa anledningar har jag efter mycket vånda kommit fram till att jag ska ha med mig en enda parfym. Det är något nytt för mig. Jag har också äntligen kommit fram till att den enda som får följa med över Atlanten är Narciso Rodriguez For Her. Det är en underbart sofistikerad mysk som stannar nära huden och som emellanåt också känns som en andra hud. Samtidigt är den sensuell nog att klara en kväll på en bar. När jag bär For Her känner jag mig kvinnlig, skitsnygg och självsäker, och det känns inte helt galet att ha den attityden i The Big Apple. For Her it is. Så det så.

Dagens Doft - Éclat/Fragonard

Det vore en lögn att påstå att jag ofta skickar efter parfymer som jag aldrig någonsin har luktat på, men det händer då och då om priset är löjligt bra. Ofta handlar det då om dofter som jag har läst om eller som jag instinktivt känner att noterna passar min smak. Éclat hamnade i min samling på det sättet. Jag var ute efter en parfym till min mamma, som efter vår resa till Grasse och Parfumerie Fragonard blev hjälplöst förälskad i en av deras mest kända dofter. Efter två år var flaskan nästan slut och jag visste att hon snålade med det lilla som fanns kvar. Jag visste också att hon aldrig någonsin skulle få för sig att beställa den själv ("Handla på nätet?! Det är alldeles för krångligt och knappast säkert!"), så jag klickade hem den och gav den till henne. Men...jag kan knappast handla hem parfym från södra Frankrike utan att ge mig själv en liten present. Jag hade dessutom gjort mig förtjänt av det genom att vara en god dotter. Fragonards parfymer är inte svidande dyra heller, med dagens valutakurs ligger en 100 ml flaska edt på under 250:-. Det är verkligen inte fy skam för så pass välkomponerade dofter.

Åter till Éclat. Direkt vid applicering förstår man att detta är en frisk, sprudlande och blommig doft. Den öppnar med citron och bergamott, som mjukas upp något av freesia. Hjärtat av parfymen består av gardenia och frangipani, eller tempelblomma som den heter på svenska. Dessa två blommor i kombination ger en känsla av att något exotiskt är på gång. Mycket riktigt händer sedan något ganska oväntat. Den friska, sprudlande blommiga citrusen avrundas i en nästan ätbar kombination av vanilj och, håll i er, marshmallows. På pappret låter det helt vidrigt, men det funkar förvånande väl på huden. Tror man att den obekymrade blommiga känslan ska hålla i sig blir man besviken. Éclat utvecklas till vad man i parfymvärlden kallar för en regelrätt gourmand, d.v.s. en parfym som nästan uteslutande imiterar eller innehåller noter av ätbart slag. Det sprudlande byts mot sötma, en sötma som säkert kan bli på tok för mycket för vissa, men den funkar fint på min hud. Det roliga med Éclat är att det är svårt att tro att det är samma doft man sprayade på sig några timmar tidigare. Möjligtvis kan man förnimma blommorna, men i övrigt är det sötman i vaniljen och marshmallowsen som dominerar.