Här hemma råder full storm och jag vet inte om det är vädret eller årstiden i allmänhet som fick mig att plocka ner Le Bain från hyllan i dag. Den är trygg, varm och snäll, utan att för den sakens skull vara tråkig. Le Bain är en ganska ny bekantskap för mig, den införskaffades i våras på en av makens resor. Sin vana trogen ringde han mig från flygplatsen och berättade vilka parfymer de hade för nedsatt pris, jag researchade lite och valet föll på Le Bain. Jag har inte så mycket erfarenhet av holländska Joop! som parfymhus, mer än att jag under en förvirrad period på 90-talet brukade använda deras herrdoft Homme. Ingen större succée om jag får säga det själv. Joop! verkar främst vara ett kläd- och accessoarmärke, trots att de faktiskt har givit ut så många som 28 dofter sedan slutet av 1980-talet.
Le Bain startar ganska friskt med bl.a bergamott, apelsinblomma och aldehyder. När aldehyder är inblandade får jag alltid en känsla av exklusivitet, men de försvinner ut i atmosfären för att ge plats åt parfymens hjärta. Den centrala känslan efter att aldehyderna har givit sig av, är sprit, och då menar jag sprit på bästa möjliga sätt. Nu är man kanske inte så sugen på att gå runt och lukta sprit på jobbet, men Le Bain luktar i det närmaste vaniljlikör, och det är verkligen inte något dåligt. Jag tror det är kombinationen av tonkaböna och patchouli i basen som ger mig spritvibbar. Självklart finns där också vanilj i basen, och den bidrar till värmen. Le Bain stannar länge på huden och kommer ut i luften en liten bit runt omkring, men det är ingen risk att den kommer före dig in i ett rum så länge du inte överdoserar. På min hud kommer den helt till sin rätt när utomhustemperaturen har sjunkit något, men den funkar nästan lika bra i värme. Jag har inte hittat den i någon parfymaffär här hemma, men jag har å andra sidan inte letat heller. Den bör finnas på de flesta flygplatser och på Strawberrynet som är en Hong Kong-baserad näthandel jag ofta använder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar