Parfymshopping i NYC

Nu har jag varit stått på svensk mark i över ett dygn, så det är hög tid att summera doftintrycken från New York.

New York luktar avgas. Det var väl ingen överraskning direkt, de flesta storstäder lider av avgasproblem. Det som förvånade mig däremot var doften på i princip alla offentliga toaletter jag besökte. Toaletter på restauranter, på the Trump Tower, på Rockefeller Plaza, på flygplatsen - alla fullkomligt stank de av airfresheners. Det känns som en viss nonchalans för känsliga näsor, allergiker och småbarn när man dränker ett trångt utrymme i "naturliga" luftfräschare. Man vet att det är för mycket när det börja sticka i näsan, och det gjorde det vid samtliga toalettbesök i Det Stora Äpplet. Visserligen, hellre överdosering av rumsspray än Odeurs de L'Urine Séchées. Men ändå.

Summa summarum så fick jag med mig fem nya dofter hem från USA. Förutom de tre jag redan skrivit om blev det en koncentrerad version av Amazing Grace från Philosophy och på flygplatsen, där vårt flyg till slut lyfte, fyra timmar för sent, köpte jag ytterligare en doft som har funnits på min önskelista sedan jag först sniffade på den; Escale à Pondichéry från Dior. Nu åkte jag inte till New York för att i första hand köpa pafymer, men det måste sägas att jag har gjort både en och fler goda affärer då dollarn är så billig som den är just nu. Det enda som grämer mig är att jag aldrig kom iväg till Brooklyn och CB I hate perfume, men jag måste väl lämna något ogjort så jag har lite att göra när jag åker dit nästa gång :-)

The Perfume District

Igår tog vi en promenad från Groud Zero till Chinatown längs med södra Broadway. Väl i höjd med Canal Street börjar vad som kallas för New Yorks Perfume District. I varje gathörn finns wholesaleaffärer, ungefär som fabriksförsäljning. Man bör passa sig och man bör veta vad man snackar om, då säkert fler av dessa små hål-i-väggen-affärer säljer oäkta produkter. Det är också bra att veta vad det du letar efter kostar i en vanlig affär, så slipper du bli dubbelt lurad.

Utbudet är relativt stort, det är tätt mellan affärerna, men man blir lätt tveksam då de flesta ställen har inkastare som står och gapar på förbipassagerare. Jag kände mig skeptisk, men gick till slut in i en affär vars hela vägg bestod av parfymer i en salig oordning. Det var inte lätt att hitta det man sökte, och jag sökte inget specifikt. Jag har alltid en minneslista i huvudet på det jag har på önskelistan, men jag vill självklart gärna browsa lite i hopp om att hita något ovanligt. Till slut fick jag med mig en flaska Angel från Thierry Mugler som har funnits på min önskelista länge. Jag har kroppslotionen hemma men har aldrig känt att jag har haft råd med parfymen som går loss på över 700:-. I går fick jag ge $30 och det kändes ok även om det hade visat sig vara en kopia. Nu var det ingen kopia, men det går inte helt att avgöra förrän man har öppnat kartongen och hittat etiketterna samt provat parfymen på huden. Mer om Angel en annan gång. I dag ska jag till 5th Avenue, och där finns de fiiiina affärerna. Det kanske blir ett nytt inköp i dag, om jag över huvud taget blir insläppt i de fina salongerna.

En Doft av Himlen

Efter några dagar i New York kom så äntligen den lilla stunden då bara jag fick bestämma vad vi skulle göra. Jag har inte många specifika önskemål med resan mer än att få åka till Aedes de Venustas på Christopher St i Chelsea. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig mer än att de säljer en mängd nicheparfymer som är både svåra att få tag på i Sverige, och gör man det är de snordyra och det tillkommer dessutom frakt.

Den lilla boutiquen i lummiga Chelsea, på samma gata som The Stonewall Inn, runt hörnet från Gay Street är så speciell och exklusiv att man måste ringa på en ringklocka för att få äran att komma in. Jag är allergisk mot sådant snobberi, men jag tänkte inte så mycket på det just då och där, jag var mest själaglad över att vara där. Dofterna slår emot och tar över hela dig när man kommer in genom dörren. Där är trångt och plottrigt, flaskor och dekorationer överallt, som ett Versaille på amfetamin ungefär. Röd sammet, guld, torkade blommor, flaskor, doftljus och två pyttesmå, levande yappy type dogs. Butiksinnehavarnas attityd bidrog till känslan att jag borde vara oerhört tacksam över att över huvud taget vara där och i deras och pafymernas närhet. Med det sagt är de också väldigt hjälpsamma och det är fritt fram att prova och spraya. De svarar gärna på frågor, och köper du något får du också generöst med små provrör med dig.

Det blev två köp för min del. Chergui från Serge Lutens som jag skrev om här och Piment Brulent från L'Artisan Parfumeur, ett av mina favoritparfymerier. Jag fick också en generös handfull prover som jag ska gå igenom så småningom här. Efter en knapp timme gick jag därifrån, flera dollar lättare och med ett löjligt flin i ansiktet. Från och med nu kan jag bära olika parfymer varje dag, trots att jag är på resande fot.

Om våndan att välja parfym inför en resa

Jag står alltid inför ett hyfsat angenämt problem när jag ska ut och resa. Förutom våndan över att få med sig rätt kläder för alla tillfällen; tillräckligt varma, tillräckligt svala, tillräckligt fina eller tillräckligt vardagliga, måste jag välja i min parfymgarderob också. Det hade inte varit så svårt om jag hade haft en eller ett par verkliga favoriter, sådana där dofter som man vänder sig till när man är rådvill, som de skönaste jeansen eller den där klänningen som man vet sitter som en smäck. Jag är mer eller mindre lika förälskad i alla mina dofter på olika sätt.

Ofta tänker jag praktiskt och tar några miniatyrflaskor med på resan. De tar upp minimalt med plats, och så har jag lyxen att ha flera att välja mellan. Det är särskilt bra när jag ska någonstans där jag inte har intentionen att köpa någon ny parfym. Nu åker jag till New York i morgon och jag har stora planer på att utöka min doftgarderob där. Jag tänker helt enkelt inte resa hem utan minst en ny parfym i bagaget. Dessutom räknar jag kallt med att bli överröst med små provrör av alla generösa sales assistants då jag trots allt kommer från Den Gamla Världen och pratar dessutom brittisk engelska. Mina fördomar säger att de älskar människor från Den Gamla Världen over there. Dessutom vet jag vad jag snackar om när det gäller parfym.

Av dessa anledningar har jag efter mycket vånda kommit fram till att jag ska ha med mig en enda parfym. Det är något nytt för mig. Jag har också äntligen kommit fram till att den enda som får följa med över Atlanten är Narciso Rodriguez For Her. Det är en underbart sofistikerad mysk som stannar nära huden och som emellanåt också känns som en andra hud. Samtidigt är den sensuell nog att klara en kväll på en bar. När jag bär For Her känner jag mig kvinnlig, skitsnygg och självsäker, och det känns inte helt galet att ha den attityden i The Big Apple. For Her it is. Så det så.

Dagens Doft - Éclat/Fragonard

Det vore en lögn att påstå att jag ofta skickar efter parfymer som jag aldrig någonsin har luktat på, men det händer då och då om priset är löjligt bra. Ofta handlar det då om dofter som jag har läst om eller som jag instinktivt känner att noterna passar min smak. Éclat hamnade i min samling på det sättet. Jag var ute efter en parfym till min mamma, som efter vår resa till Grasse och Parfumerie Fragonard blev hjälplöst förälskad i en av deras mest kända dofter. Efter två år var flaskan nästan slut och jag visste att hon snålade med det lilla som fanns kvar. Jag visste också att hon aldrig någonsin skulle få för sig att beställa den själv ("Handla på nätet?! Det är alldeles för krångligt och knappast säkert!"), så jag klickade hem den och gav den till henne. Men...jag kan knappast handla hem parfym från södra Frankrike utan att ge mig själv en liten present. Jag hade dessutom gjort mig förtjänt av det genom att vara en god dotter. Fragonards parfymer är inte svidande dyra heller, med dagens valutakurs ligger en 100 ml flaska edt på under 250:-. Det är verkligen inte fy skam för så pass välkomponerade dofter.

Åter till Éclat. Direkt vid applicering förstår man att detta är en frisk, sprudlande och blommig doft. Den öppnar med citron och bergamott, som mjukas upp något av freesia. Hjärtat av parfymen består av gardenia och frangipani, eller tempelblomma som den heter på svenska. Dessa två blommor i kombination ger en känsla av att något exotiskt är på gång. Mycket riktigt händer sedan något ganska oväntat. Den friska, sprudlande blommiga citrusen avrundas i en nästan ätbar kombination av vanilj och, håll i er, marshmallows. På pappret låter det helt vidrigt, men det funkar förvånande väl på huden. Tror man att den obekymrade blommiga känslan ska hålla i sig blir man besviken. Éclat utvecklas till vad man i parfymvärlden kallar för en regelrätt gourmand, d.v.s. en parfym som nästan uteslutande imiterar eller innehåller noter av ätbart slag. Det sprudlande byts mot sötma, en sötma som säkert kan bli på tok för mycket för vissa, men den funkar fint på min hud. Det roliga med Éclat är att det är svårt att tro att det är samma doft man sprayade på sig några timmar tidigare. Möjligtvis kan man förnimma blommorna, men i övrigt är det sötman i vaniljen och marshmallowsen som dominerar.

Doftgrupper: Chypre

Doftgruppen Chypre (uttalas tjipr) fick namn efter en oerhört populär parfym som lanserades 1917, och som hette just Chypre. Dofter som faller under denna kategori är tidlösa, klassiska och eleganta. Det är dofter som är lätta att känna igen. Parfymer inom doftfamiljen chypre karaktäriseras av att de innehåller ekmossa och labdanum, som är kåda från en bergsros som växer i ländena kring Medelhavet. De traditionella noterna kan blandas med blommor eller frukt och blir då blommig chypre respektive fruktig chypre. Både män och kvinnor kan komma undan med att bära upp en chypre, många av dofterna i denna familj kan upplevas som unisex.

I dag lanseras det inte så många regelrätta chypres, de allra flesta är uppblandade med blommor eller frukt, kanske för tillgänglighetens skull. En ren chypre är säkert inte kärlek vid första ögonkastet för gemene man, de doftar minst sagt ganska speciellt, men är väl värda att utforska närmre. Det finns en viss strävhet i en ren chypre, som mjukas upp av blommor eller frukt.

Det finns en hel del moderna chypres i affärernas hyllor i dag. Idylle från Guerlain, Gucci från GUCCI, Kelly Calèche från Hermès och Coco Mademoiselle från Chanel är alla blommiga chypres. Oriens från Van Cleef & Arpels, Liberté från Carcharel, Miss Dior Cherie från Dior och Cristalle från Chanel är exempel på lättillgängliga fruktiga chypres. Vågar man testa en riktigt klassisk chypre, och om man mot förmodar hittar någon i vanliga handeln, ska man ge sig på Ma Griffe från Carven, en skarp, grön, klassisk chypre, eller Bandit från Robert Piguet som utlovar grönska och läder tillsammans med de klassiska doftnoterna för chyprefamiljen.

Dagens Doft - My Queen/Alexander McQueen

Ungefär i samma veva som mitt parfymintresse började ta sig till osunda höjder kom designhuset Alexander McQueen ut med sin andra doft, My Queen. Den hamnade snabbt i min samling som en obestridd stapelvara.

My Queen inleder med en kraftig käftsmäll kryddiga, italienska violer. Violerna stannar kvar i bakgrunden hela tiden. Efter en stund blandas blommorna med mjuka, söta mandlar och ytterligare blommor, denna gången apelsinblomma som ger intrycket av en viss fräschör. Hela kompositionen avrundas med en bädd av bl.a. vanilj, cederträ, patchouli och iris.

My Queen ger en känsla av välbehag och mys, samtidigt som den känns lyxig och tillräckligt ovanlig i sitt yttryck. Doften är söt utan att vara kvalmig och klibbig. Den appliceras med fördel mycket sparsamt då den kan ha en tendens att bli för mycket av det goda. Å andra sidan sitter den på huden hela dagen och utvecklas och växer hela tiden. My Queen kan klassas som floriental, eller orientalisk blommig och den är väl värd ett besök om man vet att man är svag för viol och vanilj.

Om konsten att välja parfym

Jag har insett att alla inte har en fullt så stor doftgarderob som jag har, så jag antar att jag är ganska ensam om det angenäma problemet jag står inför varje morgon. Inför varje fest. Inför varje högtid. Inför varje sinnesstämning. Inför varje outfit. Inför varje årstid, ja, ni fattar poängen. I dagsläget har jag 85 olika flaskor att välja mellan, och ett 30-tal små provrör utan dubletter. Som jag jag nämnt tidigare går vissa parfymer helt bort för mig under vissa perioder. Vissa parfymer i min samling kommer mer till sin rätt när det är 25 grader varmt ute, och andra luktar som bäst när man fryser häcken av sig. Det behöver inte vara så för alla, men så är det för mig.

Vid vissa tillfällen vill man göra ett statement som säger "superhet och flirtig men absoult inte tillgänglig", ibland (alltför sällan) går man på bröllop och smittas av romantiken. Rosor förstås. Röda, mulliga rosor med taggarna kvar, som i Miss Charming från det fantastiska indieparfymeriet Juliette Has A Gun. Midsommar sjunger högt om ljuva vita blommor och honung som i La Chasse aux Papillons (Fjärilarnas flykt, så underbart poetiskt) från L'Artisan Parfumeur.

En vanlig vardag är det ofta (med risk för att låta fullständigt vansinnig) någon flaska som talar till mig på morgonen. Det kan vara min klädsel för dagen som triggar det, det kan vara en känsla eller sinnesstämning när jag vaknar. I bland går jag och lägger mig med ett sug efter en viss doft, och ibland är det bara så enkelt att jag är sugen på en viss doft för att det var länge sedan jag använde den. Den jag har på mig i dag kom jag att tänka på under en konversation om vanilj med en kompis. Det kan faktiskt vara så enkelt.

Parfym - när, hur och vad?

När det gäller parfymer är jag en åsiktsmaskin. Följande post är min sanning, helt baserat på min erfarenhet, inget annat. Det finns i min mening inga rätt eller fel i parfymvärlden, kör på så det ryker så länge du inte överdoserar. En doft ska aldrig komma in i ett rum före dig, inte heller stanna kvar långt efter du själv har gått. Det är den enda tumregel man behöver veta.


När? Du kan använda parfym i alla sammanhang. Kanske inte när du umgås med hyfsat små barn då deras små näsor är extra känsliga. Självklart ska du vara försiktig kring allergiker, men de flesta allergiker jag känner klarar av om du har en liten droppe i urringningen. Parfym funkar inte heller så bra i samband med solning då det kan bli fula fläckar på huden. Välj en sommarvariant utan alkohol. Kan det undvikas bör du undvika att parfymera dig direkt efter en dusch om inte du har parfym, duschcreme och bodylotion i samma serie. Det kan lätt bli överdos annars, som om du har varit bosatt i en parfymaffär en längre tid, testat alla parfymer på din hud utan att duscha emellan. Vissa parfymer har en tendens att dunsta alltför snabbt från huden, så det är inte alltid fel att parfymera sig igen efter några timmar. MEN - din egen näsa vänjer sig under dagen vid den doft du bär, så du kan alltid be någon sniffa på dig innan du sprayar igen så det inte blir överdos. Det leder mig smidigt in på...

Hur? Det beror på vilken parfym du använder och i vilket sammanhang den används. Vet du med dig att din parfym är en starkt doftande potent juice kanske det räcker med en applicering i urringningen, eller en bakom varje öra. Nyckelordet här är pulspunkter: handleder, hals/bakom öron, urringning, även knäveck funkar fint om du har en extra flyktig doft. Se till att parfymera dig när du är i bara mässingen så att inte parfymen hamnar på kläderna. Det kan bli fläckar på känsliga material. Märke du att din parfym dunstar efter kort tid så att du får applicera den ofta kan det vara läge att investera i kroppslotionen också. Då håller pafymen så mycket längre och du slipper släpa med dig flaskan i handväskan var du än ska.

Vad? Bara du bestämmer vad du ska ha för parfym. Alla parfymer passar inte på alla hudar då vi alla har vår egen unika doftkemi. Alla dofter ter sig olika på alla olika människor. Bara för att något luktar underbart på din kompis betyder inte det att samma parfym luktar gott på dig. En av mina vänner är grön av avund för att jag kan använda Bandit av Robert Piquet, som hon älskar så länge den är i flaskan eller på mig. På henne luktar den kattkiss. En bra tumregel när du letar efter ny parfym är att alltid prova på din egen hud och sniffa emellanåt för att följa utvecklingen. Man märker ganska snabbt om den funkar eller inte.

Vissa experter, och framför allt marknaden själv, har en idé om dofter som säsongsbetonade. Lätta, luftiga, fruktiga blomdofter ska tydligen vara somriga medan de mer kryddiga ska sparas till den kyliga halvåret. Skitsnack säger jag. Parfymer luktar olika beroende på temperaturen utomhus, och visserligen kanske vissa kommer mer till sin rätt i kyla respektive värme, men i slutändan bestämmer man självklart det själv. Jag har vissa parfymer i min samling som bara kommer fram på våren, som underbara Diorissimo från Dior som luktar som en vårgrön skogsglänta full med liljekonvaljer. Det är en parfym som ska upplevas om våren.

Så sätt igång! Ut och lukta i affärer, på vänner och kollegor. Våga testa och våga fråga!

Dagens Doft - parfums*PARFUMS Series 2 Red: Sequoia/Comme des Garcons

Det kalla vädret verkar vara här för att stanna, och det brukar innebära att jag gör en omfyttning i mina parfymförvaringar. I dagsläget har jag inte plats att förvara dem på ett och samma ställe, så jag får byta ut och flytta runt efter behov. De parfymer jag har använt mest i sommar får byta plats med de som har bott i kylskåpet i några månader.

Med hösten och kylan kommer mitt begär efter kryddor och sprit, och nu snackar vi inte konsumtion via munnen. En av de parfymer i min samling som tillfredsställer begäret med råge är Sequoia från Comme des Gacons. Den officiella listan på noter innehåller en massa olika träslag samt rom, spritsorten. Tänk er en söndagspromenad i barrskog med en termos chaite som blivit upphottad med jamaikansk rom.

Det onödigt komplicerade namnet (typiskt Comme des Garcons på något vis) matchar inte parfymens uppbyggnad. Parfymen är tvärt om ganska enkel i sin träighet, den är härligt mustig med all sprit och där finns en viss sötma. Sötman påminner mig om klibbig kåda, även om kåda inte finns listad som ingrediens. Tyvärr försvinner romen relativt snabbt efter applikation, men det som finns kvar luktar som en sprakande brasa i skogen. Utan röken som sticker i ögonen. Jag önskar bara den satt kvar på huden lite längre, man får omapplicera ett par gånger om dagen om man vill att den ska stanna på huden.

Comme des Garcons finns att köpa på Cow, men känner man någon som ska till USA måste man passa på att skicka bud. Jag fick min flaska inköpt av brorsan under en av hans många resor till New York. Du slipper frakten och utbudet är enormt, såvida du inte åker till Hillbillyland på Vischan.

Doftgrupper: Citrus

Det finns fyra stora doftgrupper man talar om när det gäller damparfym. Dessa delas i sin tur ofta in i underkategorier.

Citrus är, som namnet antyder, samlingsnamnet för dofter där huvudingrediensen, eller den doftnot som definierar upplevelsen av doften, någon form av citrusprodukt. Bergamott, citron, grapefrukt, apelsin, mandarin etc, ni förstår poängen. Citrus enda underkategori är Aromatisk Citrus, men börjar man prata om det är man bra petig. Det räcker gott att man lär sig identifiera citrusnoterna i en parfym. Det underlättar oerhört när man vill köpa en ny parfym om man vet vad man faktiskt gillar i en doft.

Citrus paras ofta ihop med andra släktingar som apelsinblomma och karaktäriseras ofta av en lätthet och fräshör.  Aromatiska citrusdofter innehåller ofta noter av olika örter som timjan, rosmarin, dragon och mint. Parfymer i denna doftgrupp som är väl värda en provsniffning är bl. a. Escales aux Marquises, Escales à Portofino och Escale à Pondichéry från Dior, Omnia Green Jade från Bulgari samt 90-talsfavoriten CK One som var den första unisexdoften på marknaden när den lanserades.

Doftminnen

Vad är det med en doft som kan få oss att med ett vagt leende kasta oss tillbaks i minnesbanken? Det har forskats om det här med doftminnen, och jag tror att vi alla ha några speciella dofter som tar oss med på minnesresor. Det handlar självklart inte alltid om parfymer.

För min egen del har jag en uppsjö av dofter som triggar minnen. Min pappas uniform luktade...militär, och det är fortfarande den doft som minner om pappa och hans yrkesroll. Cilvila pappa har i många år luktat Farenheit från Dior. Mormors hus, som nu är mitt hus, luktade som en blandning av mat som stekts i mycket smör, kaffe och nybakat. Jag kan fortfarande förnimma de dofterna ibland när vi kommer hem och huset har stått tomt under dagen. Regn på sommarvarm asfalt är minnen från mammas gata där vi lekte taxi med cyklarna. Ysatis från Givenchy är mina första vilda år i London. Red Door från Elisabeth Arden vill jag helst slippa lukta på så länge jag lever då den minner om ett mindre trevlig ex. För några år sedan köpte jag en handcreme enbart för att dess doft väckte något i mig, men det tog ett tag innan jag förstod vad det var - min allra första au pair-mamma hade använt varje dag när jag bodde där.

Hur det med mina läsare? Vad har ni för doftminnen?

En kväll i Grasse?

Långt innan mitt parfymintresse hade utvecklats till fullfjädrad besatthet, var jag med min familj på semester i södra Frankrike. Vi bodde i ett hus från medeltiden, i en pytteliten by i bergen norr om Cannes. Byn låg inte långt från Grasse och ett besök där var en självklarhet. Redan när researchen inför resan gjordes (mitt specialarbete i nian om jag inte minns fel) var Grasse oerhört upphaussad av samtliga kvinnliga resenärer. Man behövde helt enkelt inte ha ett enormt parfymintresse för att förstå att detta var stort.

Grasse är, historiskt sett, Frankrikes centrum för parfymtillverkning. Eftersom Frankrike måste anses vara världens bästa och mesta parfymland, bör alltså Grasse vara Hela Världens Parfymhuvudstad. Grasse är parfymnördens motsvarighet till Mecka och Vatikanen, rolled into one. Fortfarande blommar och skördas jasminen i dalarna och där finns inte mindre än tre olika parfymerier med tillhörande muséer och affärer att besöka. Doften av blommorna i full blom är som mest närvarande om kvällen.

Första besöket i Grasse gjordes alltså som parfymnovis. Vi gick i flera timmar på Parfumerie Molinard, som kanske är det som är mest känt i världen. Först en guidad rundtur och sedan själva, botaniserandes bland allt det väldoftande. Jag minns att jag till slut valde en stor, klumpig aluminiumflaska (budgetvarianten) på kanske 200 ml med något som luktade skarpt av citrus. Det verkade lämpligt för en 16-åring. Jag hade den i många år och den luktade Provence. Mamma köpte vackra tvålar och en lika stor aluminiumbehållare med något som förmodligen var kryddigt och blommigt. Det var bara min moster som hade fattat poängen med att köpa den lite dyrare varianten av flaska just för flaskans skull. Jag vet att jag fick tjatas därifrån.

Mitt andra besök i Grasse gjordes för tre år sedan. Då som sist hade jag mamma med mig, men också min egen, lite yngre familj. Denna gång avlade vi ett besök på Parfumerie Fragonard. De yngre och de manliga förmågorna i familjen tröttnade relativt snabbt, och hade det inte varit för akut vätskebrist, hade mamma och jag varit kvar än. Mamma hittade sin nya signaturdoft och jag köpte en underbar ingefärskryddad rosdoft. Jag hann även med en snabbis till Parfumerie Galimard där jag köpte sex miniatyrer.

Mitt Grasse kommer alltid att vara höljt i ett väldoftande skimmer av ren och skär lycka. Det görs inte bara fantastiska parfymer i de små pafymerierna, det finns en air av gammal expertis och dofthistoria i den lilla staden i bergen. Av den anledningen drömmer jag alltid om att åter igen få en kväll i Grasse.

Dagens Doft - Chergui/Serge Lutens

Då detta är premiärdagen för den här bloggen, har jag bestämt mig för att inleda med en av mina absoluta favoritparfymer. Chergui från Serge Lutens, eller Les Salons du Palais Royal Shiseido, som är undernamnet till detta huset.

Innan jag fick en chans att sniffa på Chergui hade jag läst allt jag kunde komma över om den. Listan av ingredienser, eller noter som man talar om när det gäller parfymer, gjorde mig ännu mer nyfiken, och övertygad om att detta var något för mig. När så maken skulle till Paris och jobba fick jag honom att lova att ta en tur längs med Rue de Valois till huvudbutiken och be snällt om prover. Han höll vad lovat och kom hem med flera, underbart stora provflaskor. Chergui höll också vad den lovat.

Chergui öppnar sött, blommigt och kryddigt, allt på en gång. Det är honungsdränkt, fuktig tobak med kanel och musktnöt. Den sveper snabbt in mig i en ambrafärgad dimma där kryddorna hela tiden kikar fram i bakgrunden. Ren och skär glädje och feelgood. Den är varm och sensuell och söt utan att vara kryddig. Framför allt är den så otroligt välgjord och balanserad, den utvecklas hela tiden. Tobaken och honungen består, kryddorna kommer och går. I bakgrunden smyger vaniljen som hela härligheten vilar på.

Chergui är svår att få tag på i Sverige, men finns att köpa online, bl.a direkt från Serge Lutens webbshop. Tyvärr blir slutsumman ganska stor när man handlar från utlandet då frakten ofta är väldigt dyr, så detta är definitivt en av de parfymer jag kommer att ha med mig hem från New York. Jag kan med gott samvete göra slut på mitt provrör från Paris!

Premiär

Välkomna till vad som ska bli en av de bästa svenska parfymbloggarna!

Här kommer jag recensera parfymer, tala mig varm om parfymer, tipsa om parfymer och i allmänhet försöka förmedla min stora kärlek för parfym. Detta är inte en blogg för experter av en expert, snarare är mitt syfte att den ska vara tillräckligt tillgänglig för alla smaker och intressenivåer.

Jag har älskat pafym så länge jag kan minnas. Mina barndomsminnen är fyllda med doft och bilder av otillgängliga flaskor på mammas, mormors och farmors hyllor. Alla tre använde alltid parfym så vitt jag kan minnas. Mamma hade en flaska med Youth Dew badolja och en gammal Chanel No 5 som jag fick sukta efter på håll. Mormor använde Chloe från Lagerfelt i många år och farmor hade alltid en flaska Bandit hemma. Först när jag nästan var tonåring fick jag min första egna parfym, en av mammas avlagda; Anais Anais (som vi uttalade Anäanä). Lyckan var enorm.

Sedan dess har jag alltid haft en liten kollektion hemma, men de senaste 10-15 åren har mitt sunda intresse vuxit till en passion, eller besatthet om man så vill. Min lilla kollektion från tonåren har vuxit till en fullfjädrad samling på ett åttiotal olika parfymer, och ja, jag använder dem allihop. Inte samtidigt. Vid rätt förvaring kan man ha dem tills de tar slut.

Nu har jag hållt på så länge att jag har börjat snöa in på mer nichade parfymhus. Jag intresserar mig för och köper fortfarande vissa nya mainstreamparfymer, men det är jakten på det udda och svåråtkomliga som lockar mest. Det handlar inte om snobberi, det är mest så att dofter som lanseras i dagsläget ofta är ihopslarvade och luktar frukt. Fräsch frukt. Jag är allergisk mot fräsch frukt. Inte på det vis att jag får utslag, men jag menar att marknaden är mättad på fräscha fruktiga sprudlande tonårsdofter. Punkt.

Nu står jag inför min mest spännande parfymresa hittills. Nästa vecka åker jag för första gången till New York för att (bl.a) utforska stadens parfymdjungel. Självklart blir det rapporter därifrån.

På återseende!