I biblioteket

Energireserven går på tomgång här i dag, men jag vill ändå tipsa om Christopher Brosius, denne innovative man som skapade parfymhuset Demeter. Demeter har specialiserat sig på att ta fram dofter som luktar precis som något annat i vår omgivning. Deras Rain luktar precis som det gör vid att mjukt sommarregn, Dirt luktar i bästa fall jord, såhär lagom till jul kanske man vill testa deras Egg Nog och vill man bli poppis hos barn kanske man ska testa Play Doh. You get the picture. Brosius drog vidare för ett antal år sedan för att skapa ett eget hus, CB I Hate Perfume där han skapar dofter som luktar som något han vurmar för eller som olika händelser. På tal om det vill jag dela med mig av en intervju med honom där han berättar om hur det gick till när han fick idén till sin parfym In the Library. Enjoy!

Älskling, du luktar ätbart

En av mina vänner, vars fru också hon har en förkärlek till parfym, har en, om än skämtsam, teori om mäns förhållande till sina respektives parfymer. Han menar att män gillar när deras partner doftar som deras favoritsötsak. Sin teori baserar han lite löst på det som händer inom honom när hans fru har sprayat på sig Lolita Lempicka, en doft som luktar vanilj, viol och anis. Min väns favoritgodis är violtabletter och lakrits. Helt logiskt kan tyckas.

Älskar din partner lussekatter? Testa Safran Troublant från L'Artisan Parfumeur

Nu har jag inte testat denna tes på min egen make, då jag ännu inte hittat den perfekta kanelbulleparfymen. Det ska sägas att han däremot går igång på vaniljdofter. Med vännens teori i minnet och vetskapen om min egen makes svaghet för glass kan jag känna att det kanske ligger något i den där teorin. Han borde bli överförtjust när han luktar på mig i dag då jag luktar lussekatt vilket är ytterligare något som ligger maken varmt om hjärtat. Dessutom kan jag dra mig till minnes att den parfym jag föredrar på maken är ganska fullspäckad med kardemumma, och jag älskar kardemumma. Vad tror ni? Ligger det något i vännens teori? Den förutsätter kanske att vi människor är lite enkelspåriga vad gäller parfympreferens hos partnern, kan det vara så enkelt, så provocerande? Nu använder inte jag parfym för att i första hand behaga någon annan men det är klart att det är trevligt när folk tycker att jag luktar gott.

Dagens Doft - Le Bain/Joop!

Min näsa lider fortfarande svåra kval då den brottas med en täppa som inte verkar ge med sig. Det är dock bättre, och efter veckans parfymabstinens måste jag få mig en dos trots näsans tillstånd.

Här hemma råder full storm och jag vet inte om det är vädret eller årstiden i allmänhet som fick mig att plocka ner Le Bain från hyllan i dag. Den är trygg, varm och snäll, utan att för den sakens skull vara tråkig. Le Bain är en ganska ny bekantskap för mig, den införskaffades i våras på en av makens resor. Sin vana trogen ringde han mig från flygplatsen och berättade vilka parfymer de hade för nedsatt pris, jag researchade lite och valet föll på Le Bain. Jag har inte så mycket erfarenhet av holländska Joop! som parfymhus, mer än att jag under en förvirrad period på 90-talet brukade använda deras herrdoft Homme. Ingen större succée om jag får säga det själv. Joop! verkar främst vara ett kläd- och accessoarmärke, trots att de faktiskt har givit ut så många som 28 dofter sedan slutet av 1980-talet.

Le Bain startar ganska friskt med bl.a bergamott, apelsinblomma och aldehyder. När aldehyder är inblandade får jag alltid en känsla av exklusivitet, men de försvinner ut i atmosfären för att ge plats åt parfymens hjärta. Den centrala känslan efter att aldehyderna har givit sig av, är sprit, och då menar jag sprit på bästa möjliga sätt. Nu är man kanske inte så sugen på att gå runt och lukta sprit på jobbet, men Le Bain luktar i det närmaste vaniljlikör, och det är verkligen inte något dåligt. Jag tror det är kombinationen av tonkaböna och patchouli i basen som ger mig spritvibbar. Självklart finns där också vanilj i basen, och den bidrar till värmen. Le Bain stannar länge på huden och kommer ut i luften en liten bit runt omkring, men det är ingen risk att den kommer före dig in i ett rum så länge du inte överdoserar. På min hud kommer den helt till sin rätt när utomhustemperaturen har sjunkit något, men den funkar nästan lika bra i värme. Jag har inte hittat den i någon parfymaffär här hemma, men jag har å andra sidan inte letat heller. Den bör finnas på de flesta flygplatser och på Strawberrynet som är en Hong Kong-baserad näthandel jag ofta använder.

Dagens Doft - Coco Mademoiselle/Chanel

Den senaste veckan har jag genomlidit en parfymistas värsta mardröm. Jag har varit så förkyld att luktsinnet har varit i det närmaste obefintligt. Dessutom har jag varit mer eller mindre draperad över soffan i ett komaliknande tillstånd, så parfymsamlingen har följdaktligen stått orörd sedan i söndags.

I dag började näsan fungera så smått igen, och efter en välbehövlig dusch (varför gror man igen när man är sjuk? Automatiskt liksom), hade suget efter parfym återvänt till min ynkliga varelse. Blicken drogs till en flaska långt bak på hyllan, Coco Mademoiselle, kanske för att jag tänkte på en kompis som fyllde år härom dagen. Han älskar den här parfymen på mig så till den milda grad att när han sniffade på den för första gången under en kramsession utropade "Shit vad den parfymen luktar gott på dig". Sedan sprang han och hämtade sin sambo så att hon också kunde lukta. Det är sällan jag får en sådan spontan, kraftig, positiv reaktion när jag bär en parfym, och jag önskar jag kunde känna lika starkt för den som min vän gör.

Coco Mademoiselle har allt som en bra parfym ska ha. Den kommer från ett stort, anrikt parfymhus, den är välgjord, den känns och är exklusiv. Mademoiselle kom ut 2001 och var tänkt att rikta sig mot en något yngre målgrupp än vad Chanels äldre dofter är, därav namnet kan man förmoda. Trots sin uppenbara flirt med ungdomen, upplever jag inte Mademoiselle mer ungdomlig än något annat på marknaden, men i jämförelse med Chanels andra alster är den en nyfödd bebis. Fröken Coco är en modern, blommig chypre som öppnar med citrus och bergamott. Hjärtat är en, på pappret, skön blandning av rosor, jasmin, ylang-ylang, mimosa och iris. Iris har en tendens att bli lite metallisk på min hud, och det är tur att irisen försvinner hyfsat snabbt, eller åtminstone lägger sig i bakgrunden. Kanske är det metallkänslan som gör mig lite avig.

Det är basen som är den stora behållningen, och det som gör att jag inte har sålt den stackars Fröken Coco. Basen består bl.a. av patchouli, vetiver som är ett slags gräs, vanilj och mysk. Den är helt fantastisk. Coco Mademoiselle sitter på huden hela långa dagen och ibland när jag vaknar dagen efter också, och så länge irisen inte är mer dominant får hon bo kvar hos mig. Jag önskar bara jag kunde uppskatta hennes närvaro på min hud lika mycket som andra i min omgivning gör.

Kopior

Jag har tidigare skrivit om min rädsla för att råka köpa en kopia som utger sig för att vara äkta vara. Många ställen som säljer kopior vet att det är olagligt och döper i stället parfymen till något snarlikt; Angel kan bli Angels och flaskan och kartongen kan skilja sig något från originalet. Det är helt legitimt att göra så. När man inte köper ett original är risken att du ändå pungar ut med en ganska ansenlig summa pengar för en parfym som håller dålig eller medelmåttig kvalitet. Den kanske doftar som den ska när den sprayas på papper, och kanske också de första sekunderna efter att den hamnat på din hud, men efter det händer det inte mycket. Du får inte utvecklingen som i vanligtvis sker då de olika noterna parfymen är uppbyggd med kikar fram efter hand. Det är helt enkelt ett parfymerat vatten med lite alkohol i som är hopslarvat för att lura kunden och hjälpa försäljaren att tjäna pengar. En bra regel är att låter det för bra för att vara sant så är det också det. Var påläst, ta reda på hur kartongen ska se ut, hur flaskan ser ut, klistermärken i botten på flaskan och färg och konsistens på själva vätskan.

Det finns däremot kopior som är trevliga alternativ till originalen. Parfymoljor. Ett ställe jag har handlat på, Holistic Springs, är seriösa tillverkare och försäljare av parfymolja av olika karaktärer. Vissa är "inspirerade" av kända parfymer, andra är soliflores (en enda doftnot) och andra är kombinationer av olika doftnoter för att bilda sin egen, unika parfym. Parfymoljor är utmärkta alternativ till de stora parfymhusen. Dels är flaskorna små, dels har de en roll-on funktion, dels sitter de kvar på huden i all evighet, dels är de ofta välgjorda. Känner man sig sugen på något nytt till parfymhyllan men inte känner att plånboken kan ta smällen är en olja ett utmärkt alternativ. Den används precis som en parfym, på pulspunkterna, men kräver inga stora mängder då den är så pass koncentrerad i sin form. Sist jag köpte hem olja från Holistic Springs blev det en som är inspirerad av Tom Fords Black Orchid, en parfym som jag hade suktat efter länge. Många är de som har blivit lurade och trott att det var den äkta varan som luktade så fantastiskt på min handled. Summa summarum; fake är inte alltid fel.

Doft efter humör eller humör efter doft?

Jag är med i en bokcirkel, och just nu läser vi en bok som heter "Igelkottens Elegans" av en fransk författare som heter Muriel Burbery. En av karaktärerna har som vana att lyssna på musik på morgonen för att bli på ett visst humör, och det fick mig att fundera över hur jag gör med parfym. Vad gäller musik vet jag att jag väljer efter humör, men även tvärt om precis som bokens karaktär gör. Är det fest på gång åker dansvänliga discodängor på för att komma i stämning, behöver jag bli på gott humör kan jag dra igång samma gamla dängor. Så gör väl alla?

Det samma gäller förstås med parfym. Jag behövde egentligen inte tänka efter så länge alls för att hitta svaret. Det behöver faktiskt inte enbart vara humöret, eller brist på gott humör, som avgör hur jag ska dofta en viss dag. Vissa dagar går jag på något som kan matcha min klädsel eller efter kommande aktiviteter. Allt som oftast vill jag framkalla ett humör eller stämning hos mig själv som kanske behövs för att klara av dagen. Känner jag mig riktigt låg en dag väljer jag en parfym med kaxig attityd i hopp om att den ska smitta av sig på mitt humör. Det funkar oftast. Andra dagar vaknar jag och är sprudlande glad, jag känner mig självsäker och bra på alla sätt. Då väljer jag en parfym som matchar, en tjejig och flirtig doft som förstärker personligheten för dagen.

Karaktärens funderingar har fått mig att tänka vidare. Väljer man något mer för att framkalla ett visst humör? Vad har en grötfrukost för inverkan på humöret för resten av dagen förutom att du håller dig mätt länge? Kan man förbli på dåligt humör en hel dag bara för att man hörde en skitlåt på radion innan man gick hemifrån på morgonen? Sover man sämre i fula nattkläder?

Allt som doftar är inte parfym

Jag har nämnt tidigare att det inte bara är parfymer min näsa är svag för. I princip älskar jag allt som är parfymerat - rumsspray, rökelse, doftljus, sköljmedel, diskmedel, duschcreme, kroppslotion, handcreme - jag kan fortsätta i all oändlighet. Det som fångar mitt intresse mest är dock tvål. Tvål i fast form är nästan lika kul som parfym i flytande form.

Med den allmänna hygienhysterin som råder sedan några år tillbaks är det tydligen vedertaget i vissa kretsar att tvål i fast form inte längre är hygieniskt då bacillerna liksom dras till den fasta tvålen där den ligger där i sin fina, designade tvålkopp. Det ska vara flytande form och sedan ska resterande baciller bort med hjälp av handsprit, som ju tar bort all form av parfymdoft som tvålen lämnat på händerna. Nu har jag dessutom sett reklam för ett företag som har kommit på den ultimata hygieniska tvålen - behållaren med sensorer på så att man slipper ta med sina bara händer i själva behållaren där ju bakterier kan finnas. Problemet med detta är att när man är klar med sterilisering av händerna, måste man ta ett rejält grepp om handtaget till toalettdörren och det är där de riktiga bacilluskerna sitter. I ärlighetens namn doftar inte heller de flytande tvålvarianterna lika spännande som de fasta, så det så. Det har gjorts olika tester som visar att tvål och vatten är minst lika effektivt mot bakterier som handsprit, och det verkar inte finnas belägg för att det skulle vara mindre hygieniskt med fast tvål än flytande. Handsprit kan ju användas som komplement i sjukdomstider (herregud, jag jobbar på förskola, jag spritar mig hela tiden!).

Finns det något bättre än att botanisera bland väldoftande tvålar? Det skulle möjligen vara glädjen av att prova och köpa en ny parfym, men tvålar är så mycket billigare och skänker minst lika mycket glädje. När man packar upp en ny tvål och placerar den på sin plats på handfatet, och hela badrummet fylls av doften, då är det lycka. Jag har ingen särskild favorit, men kan säkert säga att jag aldrig kommer hem från en resa utan ett par tvålar i bagaget. Sist handlade jag på Lush i New York och kom hem med tre stora, väldoftande klumpar som just nu sprider sina aromer i byrålådan där de bor innan användning. När mina föräldrar var i Spanien i våras kom mamma smygandes med ett par tvålar till mig (hon vägrar kategoriskt att köpa parfym till mig för hon tycker att mitt intresse är "vansinne - hur kan man ha så många parfymer?"), som visserligen luktade spansk pensionär av manligt slag, men ändå. Maken har kommit dragandes med små platta tvålar från L'Occitane, som för övrigt har världens bästa handcreme och jag har själv skickat efter både från Molinard och Fragonard. De har underbara handgjorda tvålar, ofta med doft av en enda blomma. Självklart behöver man inte skicka efter, vare sig från utlandet eller annat, för att få tag på trevliga tvålar. Min erfarenhet säger att många små presentaffärer, sådana som jag oftast inte har tålamod att gå in i för de är så plottriga och fulla med krimskrams och shabby chic-inredning, har en liten hörna med franska tvålar. Passa på nästa gång!

Dagens Doft - Putain des Palaces/Etat Libre d'Orange

Palatshora. Smaka på det ordet. Palatshora. Det är namnet på en av parfymerna jag fick hem härom dagen i mitt provpaket. Namnet väcker onekliget min fantasi, och det är just de fantasifulla namnen på parfymskapelsrna som   gjorde mig nyfiken på nichehuset Etat Libre d'Orange. Här finns parfymer med namn som Fat Electrician och Don't get me wrong baby, I don't swallow. Huset har funnits sedan 2006 och grundaren, Etienne de Swardt, jobbade tidigare hos Givenchy. Han gick ut hårt från början med fem unisexparfymer och ett manifest som beättade att "Parfymen är död, länge leve parfymen" samt att parfymvärlden ska vara en värld utan tabun, där allt är tillåtet i konsten att skapa parfym. Med detta föddes ett hus och en filosofi där inga kombinationer är förbjudna.

Hur luktar en Palatshora då? Gudarna ska veta vad en palatshora är. Jag vet inte, men jag föreställer mig något gammalt franskt hov och dess inhyrda glädjedamer. Fina, frasande tyger, guld, pudrade peruker och rosiga kinder. Samtidigt vet jag att hygien inte var prioritet ett på den tiden och att raggarduschen var in fashion. Vill man verkligen lukta som en Palatshora? Ja, det vill man verkligen. Jag ville testa parfymen ett par dagar först innan jag tittade närmare på doftpyramiden, och det som slog mig var att detta var en doft som luktade söt, färsk tobak. Under några år under mina tonår rullade jag mina cigaretter själv och använde en lös tobak som heter Greve Hamilton, och det är precis den doft som når min näsa efter ett par timmar med parfymen på huden. Den är pudrig och vackert viol- och rosblommig i öppningen, men det är tobaken som är behållningen för mig. Nu finns inte tobak med i listan på noter som bygger upp parfymen, men jag tror att det som får mig att uppleva tobak är kombinationen av animaliska noter och puder. Dessutom har de slängt in lite läder i mixen också, vilket gör det än mer animaliskt. Det är en doft som stannar nära huden samtidigt som det är ganska het och oanständig, kanske precis som en palatshora från 1700-talet. Oavsett vilka bilder namnet och doften framkallar, är det här något som är värt att utforska vidare. Självklart har den hamnat på min önskelista, den kan köpas direkt från parfymhusets hemsida, se länk högre upp i texten.

Julen kom tidigt i år

I dag låg det ett litet vadderat paket i brevlådan när jag kom hem. Det skickades från USA i slutet av förra veckan och innehöll fem små provrör med parfym. Att skicka efter prover från nätbutiker i andra länder är ett perfekt sätt för mig, som bo i Småstad, att testa nya och udda dofter på marknaden. Just dessa kom från Luckyscent som har specialiserat sig på nicheparfymer från lite mindre, udda parfymhus. Därifrån har också några av mina större flaskor kommit från, men framför allt använder jag siten för att få chans att testa lite udda dofter. Det är ett utmärkt sätt för mig som parfymnörd att stilla mitt begär utan att plåga ekonomin för mycket. De flesta prover är på 1 ml och kostar $3-4.

De prover som kom i dag kommer från så skilda parfymhus som Penhaligon's och Etat Libre d'Orange. Det ska bli en fröjd att testa dessa och självklart rapportera på bloggen. För de som inte bryr sig så mycket om parfymen kommer från ett nicheparfymeri eller ett större mainstreamhus, men är lite nyfiken och vill testa, finns det en trevlig näthandel som har allsköns prover för den som vill köpa - The Perfumed Court som definitivt värd att testa. Med prover kan man testa hemma i lugn och ro på egen hand, och framför allt, för oss som bor i små städer med povert utbud, kan få en chans att prova något som inte går att få tag på utan att spendera en förmögenhet.

Dagens Doft - Les Météorites/Guerlain

I morse, liksom många andra morgnar när jag gör mig i ordning för dagen, var det en särskild flaska som talade till mig från sin plats på hyllan. Les Météorites från Guerlain har tyvärr utgått sedan några år tillbaks, och det var bara ren tur att jag kom över en flaska precis innan den försvann från parfymdiskarna världen över. Parfymen kom ut under det nya milleniets första år och har fått sitt namn och doft från husets kända kulformade puder.

Föga förvånande är Les Météorites en pudrig doft. Det som är förvånande med doften är hur väl den fungerar som parfym. Det är absolut ingen komplicerad parfym - det du känner vid första sniff är det du får resten av dagen, helt enkelt. Meteoriterna är en fin, pudrig violdoft utan krusiduller. Den kan säkert komma över som gammaldags, och jag har hört någon beskriva att den luktar som gamla malbollar i farmors päls. Gillar man viol så kan man inte gå fel med den här doften. Den sitter fint på huden i all evighet, vilket är bara positivt om själva doften visar sig vara dig grej.

Tyvärr har alltså Les Météorites blivit avvecklad av parfymhuset, men jag har faktiskt hittat ett par ställen i USA som faktiskt fortfarande hävdar att de säljer den, bl.a. Perfume Emporium, men jag kan inte garantera att det är en näthandel att räkna med då jag aldrig har handlat där själv. Vill man testa någon annan trevlig violparfym kan jag i stället varmt rekommendera den snorbilliga Violetta di Parma som är mindre pudrig och mer grön, eller Yardley's April Violets som tyvärr inte levererar till Sverige, men leta upp märket när ni är i Storbritannien. Billigt och trevligt, kanske inte så lång hållbarhet på huden.

Förnyelse

Jag har för länge sedan insett att jag är ensam i min bekantskapskrets med mitt parfymintresse. När folk får reda på min passion får jag ofta följande reaktion:

1) Förvånade, höjda ögonbryn
2) Förfrågan om tips på parfym till vederbörande

Med detta inlägg vill jag klarlägga några saker:

1)  Det är svårt att tipsa någon om parfym.
2) Jag tipsar gärna om parfym, men jag behöver veta  följande:

a) Vad anväder du för parfym just nu?
b) Trivs du i den?
c) Varför trivs du/trivs du inte i den?
d) Vad är du ute efter - en ny favorit, ett komplement eller en kontrast till den parfym du nu använder?
e) Vet du om det är några doftnoter du tycker särskilt mycket om/särskilt illa om?

Det långsamma och tålamodsprövande sättet är att sniffa, sniffa, sniffa och prova på huden.
Det släpps flera hundra olika parfymer varje år. Det finns redan flera tusen olika parfymer på marknaden. You do the maths. Jag hjälper gärna till, och har du inte svaren på frågorna ovan kan vi ta reda på dem tillsammans. Det är trots allt mitt stora intresse.

Dagens Doft - Idylle/Guerlain

Jag har, från den stunden jag förstod att parfym var mer än ett hälsosamt intresse för mig, alltid varit av åsikten att huset Guerlain inte är kapabla till några felsteg. De har funnits sedan 1828 och skapat parfym sedan 1853, från början sålde de importerade skönhetsprodukter. Företaget fanns i släkten Guerlain fram till mitten av 1990-talet och har skapat otaliga klassiker som t.ex. Shalimar och Samsara. För några år sedan kom det stora felsteget, Insolence, som visserligen är en välgjord skapelse, helt i tradition med huset, men tyvärr föll den platt för mig då den luktar inget annat än marknadsgodis. Dessutom är den rosa.

Det är ingen överdrift att jag, med Insolence färsk i näsan, blev otroligt positivt överraskad när jag snubblade över Idylle förra året. Jag var i Malmö för en möhippa och hade en timme på mig innan affärerna stängde för att hitta något att ha på mig dagen efter, men den första affären jag hamnade i var en liten parfymaffär i Triangeln. Eftersom Malmös parfymutbud är monumentalt mycket större än Småstads, där jag bor, försöker jag alltid passa på att åtminstone få lukta på några nyheter. Idylle stod och väntade på mig och då hade den funnits på marknaden i ett år. Jag föll direkt, mycket för att den inte liknade något annat som hade släppts på marknaden de senaste åren. Som med Le Parfum är det inte en fruktig, flirtig, flickig doft, inte heller är det en orientalisk vaniljbaserad parfym. Idylle kan närmast beskrivas som en rosig, modern version av en chypre, och visst finns där lite frukt i toppen, men de är inte särskilt dominanta på min hud. I stället kommer flera olika sorters rosor till ytan, pudriga, dämpade rosor som vilar på en bädd av mysk och partchouli. Hjärtat består av  några ljuva vita blommor; liljekonvalj och jasmin, som tillsammans med pion och syren bidrar till det lite pudriga. Idylle känns lyxig och intressant utan att ta över. Flaskan i sig är också väldigt vacker, den för tankarna till en gyllene tår eller regndroppe.

Dagens Doft - Le Parfum/Elie Saab

I dag hände något som inte får hända. Jag åkte hemifrån helt oparfymerad. Det händer bara vid tillfällen när jag medvetet ska utforska parfymutbudet i någon stad eller flygplats. Som tur var skulle vi in till vår lilla stad i ett helt annat ärende, men det visade sig bli lite tid över till parfymbrowsing med dottern. Jag känner mig vanligtvis ganska luttrad när jag stegar in på Kicks, det är sällan de har något som jag inte tidigare doftat på och samtidigt ratat. Dessutom har jag nyss varit ute på resande fot och således luktat på alla nya parfymer som intresserar mig. För övrigt tycker jag att de flesta nya parfymer som kommer ut på marknaden är fullständigt ointressanta. Som jag har berättat tidigare tillhör de flesta nya dofter på marknaden kategorin fruktigt-blommiga, det vill säga den doftgruppen som tilltalar mig minst. Jag är inte heller någon som vill dofta sött, fruktigt och sprudlande som vilken tonårsbrud som helst.

Döm om min förvåning när jag blev förevisad Le Parfum av en hyfsat okunnig expedit på Kicks. Kunnig på så vis att hon visste att den var ny och exklusiv för Kicks, vilket ju är kul för dem, men okunnig såtillvida att hon inte kunde berätta om noterna för mig. Le Parfum, som är couturemodehusets första doft, är varken fruktig eller riktad mot wannabe teens. Den är vuxen, kvinnlig och nästan lite mystisk. Vid första sniffen påminner den lite om Idylle från Guerlain som kom för några år sedan, och även Gucci by Gucci om man så vill. Det är något i basen som gör att den känns som en modern twist på en traditionell chypre. Le Parfum öppnar med rikligt med apelsinblommor och jasmin, för att sedan avslöja en mild, mjuk patchouli. Patchouli kan annars vara ganska hård, som en smäll på käften ungefär, men här vävs den fint in med alla vita blommor. Basen består av olika träslag, bl.a. cederträ och även honung. Jag var självklart tvungen att prova den på huden, och där är det klart honungen som bidrar till att framtoningen blir annorlunda än andra parfymer som är nya på marknaden.

Le Parfum säljs som sagt än så länge exklusivt på Kicksbutiker runt om i landet men släpps fri efter nyår (eller sa hon jul?), så håll lite koll och testa om ni springer på den. Den har definitivt hamnat på min önskelista.

Dagens Doft - Amazing Grace/Philosophy

Amazing Grace från Philosophy är en doft jag har läst spaltrader om men aldrig haft möjligheten att testa. Den verkar har en dedikerad skara fans som höjer den till skyarna, och det har bidragit till min nyfikenhet. Det var en självklarhet att testa en droppe på huden när jag sprang på den i en av alla Sephorabutiker som finns överallt i New York. Här i Sverige finns den att klicka hem som handcreme på Cow, annars verkar det vara utlandet som gäller.

Amazing Grace är en träig, lätt blommig parfym med mysk i basen, och det är i min mening mysken som ger doften hela dess karaktär. Den är snäll utan att vara mesig, ultrafeminin utan att vara lättfotad och vardaglig utan att vara tråkig. Den håller sig nära, nära din egen hud och förvandlas nästan till en extra hud på så vis att andra kanske tror att det är din persons egen doft. Det är en doft för den som inte vill sticka ut utan att för den sakens skull inte vara speciell. Jag kommer hela tiden på mig själv med att lukta på min egen hud med glupska sniffningar, och det är alltid ett bra betyg.

Det som gör Amazing Grace så snäll och trevlig blir också dess fall. Den sitter inte kvar tillräckligt länge och dess milda karaktär gör att den riskerar att försvinna i mängden. Ett par timmar efter applicering känner jag knappt att den finns kvar på huden. Det kan förstås ha att göra med min huds kemi, men det är lika trist oavsett skäl. Lyckligtvis finns doften i en mängd olika versioner; handcreme som redan nämnts, fotcreme, schampoo, duschcreme, tvål, eau de toilette och eau de parfum för att nämna några. Med ett sådant utbud kan man åtminstone bygga upp ett lager på kroppen med förhoppningen att doften sitter hela dagen, eller åtminstone längre än två timmar.

Då utbudet av varianter är så pass stor kan man ta med sig en version hem för relativt billig penning. Jag fick med mig en liten roll-on flaska på 10 ml för $18. Då min doftgarderob växer hela tiden föredrar jag att köpa små flaskor om det går, och den här känns perfekt. Dessutom tar den inte upp någon plats i väskan, och där lär den behöva ligga om jag ska ha möjlighet att få njuta av den på huden en hel dag.

Doftgrupper: Blommig

Jasmin

Den största och mest omfattande av doftgrupperna är utan tvekan blomgruppen. Blommor är ett närmast självklar ingrediens i parfymer och även den beståndsdel som traditionellt alltid har funnits i parfym. Olika blommor kan kombineras med varandra, med kryddor, med citrus och med träslag i all oändlighet, vilket gör denna grupp så ansenlig. Omfånget av gruppen gör att den måste delas i många underkategorier för att göra det möjligt att orientera sig i den blommiga djungeln. Kära läsare, förbered dig på ett monsterlångt inlägg.

Akvatisk-blommig - är en undergrupp där blommorna blandas med olika marina noter som ger en känsla av frisk, något salt havsfläkt. De kanske mest kända för gemene man är dofter som L'Eau d'Issey pour femme från Issey Miyake, Cool Water Woman från Davidoff och L'eau par Kenzo från Kenzo. Den sistnämnda innehåller noter av bl.a. näckrosor och mynta, vilket ger den en karaktäristisk känsla av vatten tillsammans med alla blommor.

Tuberos

Apelsinblomma-tuberos - infördes som underkategori 1948 med lanseringen av parfymen Fracas som i dag är en klassiker. Kombinationen apelsinblomma och tuberos bidrar, i min mening, till en sensuell och kvinnlig doft med vintagekänsla. Det är doftnoter som andas klass, men är också vuxet flirtiga. Riktigt bra tuberos/apelsinblommakombo får åtminstone alltid mig att känna mig oerhört kvinnlig och sofistikierad. Dofter att testa inom denna underkategori är självklart Fracas från Robert Piguet, Infusion de Tubéreuse från Prada och Flowerbomb från Victor & Rolf.

Blommig-jasmin - kan vara en ensam jasmin av olika slag, eller en kombination av jasmin och andra noter som gör att jasminen sticker ut och stjäl all uppmärksamhet. Med all rätt! Jasmin benämns i parfymsammanhang som Blomman, The Flower, La Fleur, då den för med sig elegans och raffination i en komposition. Parfymer att testa: Beauty från Calvin Klein, Tendre Jasmin från Yves Rocher och Voile de Jasmin från Bulgari.

Lilja

Blommig-kryddig - med hjälp av kryddiga toner lyfts blommornas tillika kryddighet eller ömtåliga natur fram.  Blommor som anses vara lite kryddiga i karaktären är bl.a. liljor och nejlikor. Här finns det inte så många godbitar, men testa gärna L'Air du Printemps från Nina Ricci, Sun Moon Stars från Lagerfeld och Miracle  från Lancome.

Viol

Blommig-ros-viol - som namnet så tydligt antyder består denna underkategori av dofter där rosor och violer spelar huvudrollen. I den här gruppen finns det besvärligt många att välja mellan. Jag tror att de allra flesta kan känna igen och identifiera doften av ros och viol, men kan ni skilja ut dem bland andra doftnoter i en komplex parfymkomposition? Testa med dessa: Sheer Stella från Stella McCartney, Essence från Narciso Rodriguez, Rose från Paul Smith och min gamla tonårsfavorit Paris från Yves Saint Laurent.

Blommig-aldehyder - här hittar vi många klassiker. Aldehyder är ett kolväte som ger parfymer en kraftig, något fet doft, lite pudrig och träig. Den första kända doft som innehåller en rejäl dos aldehyder i kombination med blommor är den nu så klassiska Chanel No 5. Ofta är det en fråga om älska eller avsky aldehyder, åtminstone i parfymer som har så ansenlig mängd i sin komposition som No 5. Testa också Chanel No 22, Maitresse från Agent Provocateur, White Linen från Estee Lauder och Arpège från Lanvin.


Blommig-trä-mysk - trä och mysk ger ett djup till blommorna, och det bidrar till en modernisering av de gamla traditionella, flickiga blommorna. Det finns en uppsjö trä/mysk/blommor för den som är nyfiken. Några favoriter är J'Adore D'Or från Dior, Dawn från Sarah Jessica Parker, L'Instant Magic från Guerlain samt  Infusion d'Iris från Prada.

Galbanum

Blommig-grön - med lite grönt i en blommig kompisition skapas genast en viss skärpa, en frisk, ibland bitter eller besk fläkt. Tänk nyklippt gräs. Ofta är det galbanum (som jag inte vet vad den heter på svenska, men om någon känner igen den på bilden får ni gärna säga till) som skapar den effekten. Testa Outdoor Shower Fresh från Clean, A Scent by Issey Miyake från Issey Miyake och No 19 från Chanel.

Lychee

Fruktig-blommig - jag älskar att hata den här kategorin. Marknaden ha fullständigt exploderat av fruktiga blommiga parfymer sedan mitten av 90-talet och jag kan inte lära mig att gilla det. Varför vill man lukta som en jordgubbsdessert? Jag fattar inte. Kanske det är roligt att vara lite sprudlande och fruktig när man är ung tonåring, men till en fullvuxen kvinna? I don't think so. Det verkar dock som om de flesta där ute tycker att jag har fel, och det finns de parfymer som självklart är bättre än andra och därför förstås är värda ett besök: Oh Lola! av Marc Jacobs, BOSS Orange Sunset från Hugo Boss, Tresor In Love från Lancome och Miss Dior Cherie från Christian Dior. De vanligaste frukterna som används att blanda med blommorna är vinbär, hallon, jordgubb, kiwi, aprikos och lychee.

Liljekonvalj

Blommig-liljekonvalj (muguet) - ytterligare en underkategori där en specifik blomma spelar huvudrollen. Liljekonvalj heter muguet på franska, och det är den termen som används när man talar om parfym. Blomman kan även benämnas på engelska då den heter lily of the valley. För mig är liljekonvalj vårens doft. Hela min trädgård prunknar av de små vita klockorna. Testa Diorissimo från Dior, Sensi White Notes från Armani, Lily of the Valley från Penhaligon's, Pleasures Intense från Estee Lauder, Anais Anais från Cacharel och 5th Avenue från Elizabeth Arden.

Dagens Doft - Escale à Pondichéry/Christian Dior

Första gången min näsa stötte på Escale à Pondichéry var på Åhléns City i Malmö. Före det hade min nyfikenhet  för doften väckts via diverse parfymforum som jag hänger på, vilket känns lite oväntat då det är en citrus-aromatisk doft. Dofter inom den gruppen brukar verkligen inte tillhöra mina favoriter, så jag misstänker att det är hela idén om att det är en bit av Indien jag sniffar på. När jag så sprang på den för en billig penning på Världens Tråkigaste Flygplats när flyget var fyra timmar försenat, var det inget att tveka om. Pondichéry skulle med mig hem till Sverige.

Escale à Pondichery är en av (än så länge) tre dofter i serien Les Escales och Dior Couture Cruise Collection och sägs vara inspirerad av indiskt, svart te, något som också återfinns i doftpyramiden. Initiellt ger den en väldigt fräsch citruskänsla som självklart kommer från citrusen i toppnoterna. Det som gör doften mer intressant och annorlunda är kombinationen av jasmin och kardemumma som kryper fram när citrusen har lagt sig. För mig är det faktorn som påminner om Indien, trots att jag aldrig har varit där. På pappret låter kryddor i kombination med citrus inte alls som en vinnande kombination, men tro mig, jag luktar fantastiskt. Jasminen är ren och klar, lite torr, citrusen ligger kvar i bakgrunden och kardemumman är rik och mustig. Hela kompositionen vilar på en bas av sandelträ vilket skänker en viss värme. I vanliga fall hade jag aldrig sniffat två gånger, än mindre provat på huden, en doft som är citrusfräsch, men den här är så pass ovanlig och speciell att den måste provas oavsett vad man anser om citrus och fräscha parfymer. 

Det är inte en komplicerad parfym, men den ger en känsla av gammal elegans, samtidigt som det är en frisk, somrig fläkt. Nu betyder det inte att den ska förpassas till sommarhalvåret för att den känns somrig, tvärt om tror jag att detta är en doft som funkar året om, oavsett väder och temperatur. Det är en eau de toilette och finns i tre olika storlekar, den minsta är på 75 ml. Hittas på större Åhlénsvaruhus, parfymerier samt flygplatser (även på Världens Tråkigaste).

Dagens Doft - Angel/Thierry Mugler

När Angel kom ut 1992 var den helt unik i sitt slag. Det var den första och enda parfymen på marknaden som inte innehöll några doftnoter från blommor. Ryktet säger att den inte sålde något de första två åren, men Mugler gav sig inte, och så småningom kom Angel att nå kultstatus med hängivna fans världen över. Nästan tjugo år efter den kom ut och direkt föll i glömska har den blivit en ikon likt klassiker som Opium, Poison och Shalimar.

Jag upplever det som att Angel är en parfym man antingen älskar eller avskyr. Långt ifrån alla kan bära den, men har du rätt kemi är den genialisk. På grund av sin totala brist på blomackord har Angels entré på marknaden givit upphov till en helt egen och ny doftkategori; gourmand. En typisk gourmand är uppbyggd av bara eller nästan bara ätbara noter.

Angel öppnar med bergamott, som för gemene man kanske mest är bekant som den ingrediens som ger Earl Gray-te sin karaktär. Efter det följer ett misch-masch av choklad, kola, honung, vanilj och bär som vilar på en tung bas av patchouli som utvinns av blad från patchouliplantan. Den tunga patchoulin fungerar utmärkt som balans för de övriga ingredienserna som annars hade varit nästan kväljande söta. Den kan säkert verka avskräckande om man är patchouli-rookie. Hela den fantastiska kompositionen kan också, på grund av sin okonventionella uppbyggnad ha en tendens att anlända före sin bärare in i ett rum, så dosera med måtta. Den är helt klart värd att testa, finns att hitta på alla flygplatser och Kick's runt om i landet.