Buteljerat solsken

Detta inlägget kan ha en tendens att bli en smula 90-talsnostalgiskt. Ta det som en varning för att sluta läsa, eller hellre, ta det som en uppmaning att fortsätta läsa. Vad du är väljer att göra är det på eget bevåg och ansvar.

80-talet var, parfymmässigt, en period av svulstiga, högljudda och gapiga dofter som hade för vana att göra entré långt före personen som faktiskt bar doften. Årtiondet därpå blev följdaktigen en kontrast till detta doftbeteende, åtminstone vad gäller trender. Det skulle vara unisex, androgynt och understated. Alla hängde inte på trenden, vissa fastnade i 80-talet, och andra blandade friskt det bästa av dessa båda årtionden.

Första hälften av 1990-talet bodde jag i London och hade mycket begränsad ekonomi. Eller rättare sagt, jag valde att lägga mina inkomster på rusdrycker och annat sinnesalternerande, konserter, festivaler, kläder och smink. Typ. Hade jag inte jobbat inom restaurangbranchen hade jag säkert aldrig ätit ett lagat mål mat om man bortser från när jag hade en date då killen bjöd och de gångerna var lätträknade. Ett av nöjena var att springa på Londons alla marknader, och på dessa ställen hittade man hyfsat välgjorda fakeparfymer. Oftast hade de namn som anspelade på den parfym de imiterade; Eden från Cacharel blev Paradise t.ex. Jag önskar jag minns fler, de var otroligt innovativa samtidigt som de var så självklara. Flaskorna såg alla liksdana ut; enkla, cylinderformade och med silverglänsande kork. Min favoritmarknad för fakeparfymer var Walthamstow Market som låg en kort bussresa från mitt hus. Det var också där jag kom i kontakt med Sunflowers för första gången.

Elizabeth Arden har väl aldrig varit kända för sina kvalitétsdofter, och deras Sunflowers är förmodligen den enda av deras dofter som jag kan tycka är helt ok. Jag fick en flaska Red Door av en pojkvän en gång och höll nästan på att kräkas. Köpte Splendor på tax free och mådde till slut illa av doften, fick Provocative Woman i julklapp av en välvillig mamma och sålde den kvickt. Jag har aldrig heller fattat vitsen med hela Green Tea-serien. Kanske handlar min inställning till Sunflowers helt om nostalgi, jag vet inte, men jag tycker faktiskt att det är en riktigt trevlig liten sak. Billig är den också. Det är också den enda parfym med melon som dominant not som faktiskt funkar på min hud. Melonen i den här skapelsen hittas i öppningen, men på min hud dröjer den sig kvar i minst ett par timmar. Det är en solvarm, fullmogen och mullig honungsmelon med ett förvånansvärt djup, och jag är jätteglad för att den stannar så länge. Faktiskt finns den med som ett stråk hela tiden, ända tills parfymen är helt borta från huden. Förstärkt med en blandad skål med citrusfrukter får den fin skjuts rakt in i hjärtat. Eftersom melonen är så pass dominerande på min hud har jag svårt att särskilja de olika blomnoterna i hjärtat. Lite ros skymtar fram, en svag nyans av jasmin. Basen är en träig historia som lyfter den övriga kompositionen utan att ta över. Lite som andrasopranen i en kör, livsviktig för att få en harmonisk helhet.

Framför allt är detta, i mitt tycke och på min hud, en solig doft. För mig funkar den allra bäst en varm och solig dag. Solmogna frukter, citrus och en luftig, träig bas gör sig fint i värmen, och i och med att sötman inte är kvalmig så blir det inte sliskigt. Som någon så poetiskt uttryckte det i en recension på Fragrantica: "If sunlight had a smell it would be from this bottle". Finns att köpa på nätet för under 200:-.

Flaskans avskalade 90-talsestetik tilltalar mig oerhört.

Vår på flaska

Inspirerad av min fine parfymvän Niclas och hans inlägg om vårdofter, vill jag naturligtvis inte vara sämre än att själv skriva några rader om mina vårfavoriter. Niclas tenderar att dra sig åt krispiga citrusbetonade parfymer, något som ligger även mig mycket varmt om hjärtat men betydligt senare på året. På min hud kommer citrusen till sin rätt när solen är vaken dygnet runt och temperaturen är över 20 mest hela tiden. Våren däremot, handlar nästan uteslutande om den grönska som komma skall, och alla ljuvliga och ömtåliga små blommor som redan har börjat vakna till liv. Violer, liljekonvalj, narcisser, lövsprickning, gräs med citrus (jag ger mig) och en och annan frukt kan jag nog också klämma in. Följaktigen blir det en liten lista på några perfekta vårdofter.

Diorissimo är fullproppad med senvårens mest väldoftande lilla blomma, liljekonvaljen. Mina morföräldrars favoritdoft, mormor fick alltid en bukett av morfar på Mors dag. Inget säger vår så mycket som liljekonvalj. Läs mer vad jag har skrivit om doften här.

Tendre Poison, också den från huset Dior, är grön och skön på utsidan, men inte särskilt grön på insidan. Den luras lite. Öppningen är sprickfärdig av citrustoner som gör den bubblig och livfull, och i kombination med blommorna i hjärtat (bl.a freesia som är en av de vackraste vårblommor som finns) blir den perfekt på våren. Inte lika sprudlande och lätt som andra på listan, men den måste vara med. Jag har skrivit mer om den här.

Molinard de Molinard här snackar vi grönska! Bergamott, bittra örter och citron m.m i öppningen och så underbara, påträngande påskliljor och liljekonvalj i hjärtat. De sällskapar med rosor, ylang ylang och jasmin. Jag har skrivit mer om den här.

Marché aux Fleurs är ytterligare ett exempel från klassiska parfymstaden Grasse. Denna är från Fragonard, och den är fånigt billig. Hållbarheten är väl sådär, den finns bara i edt, men på de timmarna hinner du få dig en rejäl dos liljekonvaljer och luktärt. Jag brukar förstärka den med Diorissimo. Det blir en lager-på-lager-effekt som förlänger livslängden en hel del.

Violetta di Parma är den ultimata violdoften. Rena, oförstörda violer och den snyggaste flaskan på åratal. Läs mer här.

First från Van Cleef & Arpels är ett måste på våren. Fullspäckad med aldehyder och grönska. Även här återkommer jag till narcisserna, liljekonvaljerna och luktärten, som här samsas fint med hyacinter m.m. Det finns till synes ett helt sjok med flankers, d.v.s uppföljare eller varianter till den här, alla med olika tillägg efter ordet First - Premier Bouquet, Edition Blanche, Edition d'Or, Love etc, de verkar komma på löpande band. Säkert är de alla limited edition också. Jag föll handlöst för originalet, men de andra är säkert också riktigt trevliga. Läs mer vad jag har skrivit om den här.

Det var min lista. Vilka blir era vårfavoriter?

Årets senaste årslista någonsin

Ja, jag lever, men att jag har prioriterat annat än parfymbloggande är väl en underdrift. So many people to see, so many parties to go to, so many scents to discover. Ungefär så är det. Emellanåt är det liksom bara inte kul att skriva. MEN! Någon slags verklighetsuppfattning har jag ju, och när jag i går insåg att jag faktiskt inte hade bloggat på hela året fick jag lite dåligt samvete. Så nu ska jag sätta ihop en lista (eftersom jag säkerligen har en släng av OCD och älskar alla former av listor) på förra årets bästa och sämsta. Precis när ni har lärt er att skriva 2015 i stället för 2014.

Årets största kärlek:

Jag fick äntligen testa Portrait of a Lady från Frederic Malle igen efter nästan fyra års abstinens. Jag minns fortfarande känslan när jag testade den när jag var i NYC. Jag föll handlöst och hjälplöst, och sedan dess har jag inte glömt denna mastodont till doft. Nu har jag varit parfymnörd så länge att det är sällan jag faller så pladask för en doft längre. Det mesta är "helt ok", andra är en axelryckning, några är fina men inte tillräckligt för att skaffa en egen flaska. En sista grupp är bra nog att skaffa en dekant för att sedan fundera över stor flaska när dekanten väl är slut. POAL kommer att bli min en dag, men det kommer att krävas ekonomisk diciplin/storvinst/giftemål med rik man för att det ska bli verklighet, En flaska på 100 ml går loss på över 2000:-. Jag fick ett pytteprov av en generös parfymvän som gott och väl räckte till två användningar, men jag sparar de sista dropparna till ett mycket speciellt tillfälle. När t.o.m mannen jag dejtar (som också har blivit ganska luttrad vad gäller dofter efter att ha vistats i min närhet) tycker att den är perfekt, då är den nog perfekt.

Årets näst största kärlek:

Jag fick ett prov av en av mina fina parfymvänner på Van Cleef & Arpels Collection Extraordinaire Lys Carmin som hade gått sönder i posten. Således fick jag ett fantastiskt doftande kuvert. Doften var tillräckligt fantastisk för att göra mig lite sorgsen över att jag inte kunde testa den på huden, men samma fina parfymvän skickade ytterligare ett generöst prov till mig, så jag fick till slut möjligheten. Mycket riktigt, det blev samma reaktion från mig som när jag testade POAL. Omedelbar förälskelse, men på ett helt annorlunda sätt. Om POAL för mig stinker sex och förförelse, så är Lys Carmin ren klass. Klass och stil på ett gammaldags sätt; kråsblus, kamébrosch, ärvda pengar och villa på Hästö (ni som inte är från Karlskrona, tänk paradvåning Östermalm). På ett bra sätt. Kvinnligt och elegant. Klass och stil. Understated. Några veckor efter första test fick jag möjligheten att köpa en egen flaska till fyndpris från en annan parfymvän. Jag motiverade det som en julklapp till mig själv.

Årets bästa vintagefynd

Jag har länge haft en liten dekant på 5 ml av Coco från Chanel som jag vårdar ömt och använder vid speciella tillfällen. Förra året fick jag möjlighet att köpa en egen flaska edp till fyndpris. Detta är den doft jag för övrigt har fått den märkligaste komplimangen för när en 22-årig gosse närmade mig på dansgolvet och utbrast att min parfym gjorde honom galen. Lite sött eller bara konstigt?

Årets noter

Det händer att jag snöar in på enskilda noter och vill testa allt som har att den specifika noten i sig. Förra året var det tobak och jasmin. Året innan var det tuberos. Jag kom inte så långt i mitt testande, för jag hittade en grymt fin tobaksdoft väldigt snabbt. Wild Tobacco från Illuminum är perfekt. Den kastar mig raskt tillbaks till gymnasieåren (på ett bra sätt) när jag och alla i min bekantskapskrets rullade våra cigaretter själva och alla, utan undantag, använde sig av Grefve Hamiltons lösa tobak. Underbart. Wild Tobacco marknadsförs som en herrdoft, men jag tycker att den passar utmärkt oavsett om man är hon, han eller hen. Låt er aldrig begränsas av etiketter!

Jasmin som not går ju att hitta i alla möjliga typer av dofter, men jag var på jakt efter den ultimata solifloren. En parfym som fullständigt dominerades av jasmin; berusande, ljuvlig och förförisk. Svaret var enkelt. A La Nuit från Farbror Serge är den mest perfekta, rena jasminen jag någonsin har testat. Den doftar exakt som obygden i södra Frankrike gör på varma sommarkvällar. 

Årets besvikelse

Sephora i Malmö. Lite fusk eftersom det var i år jag var där. Men ändå. Enough said.

Nu orkar jag inte mer. Vi kan väl gemensamt hålla tummarna för att det blir lite fler blogginlägg i år. Jag ska bara sluta dejta och gå på fester först. IN YOUR DREAMS.