Jag hade en sådan dag i veckan. Det var svårt att komma ur sängen, det blev stressigt till frukost, jobbet var lätt kaosartat och bussarna krånglade både dit och hem. Jag behöver inte ens nämna att vädret också var skit. Lyckligtvis är det inte ofta sådana här dagar hemsöker mig. Jag är duktig på att skaka av mig det negativa och tuffa på med ett leende på läpparna utan att älta och stressa upp mig för något jag inte kan påverka, men den här dagen kändes det inte ens bra när jag kom hem. Inte förrän jag hittade avin på golvet i hallen som signalerade att jag hade ett efterlängtat paket godsaker som väntade på posten. Det var nästan så tårarna kom, tårar av tacksamhet för att dagen faktiskt skulle sluta i dur.
Det var förstås ett paket från en av mina nördvänner, och det innehöll inte en, inte två, utan fem (5!) nya dofter som alla var mer eller mindre obekanta för mig, eller åtminstone obeprövade. Återigen glädjen med likasinnade, givmilda doftvänner. Vi ger och vi får, det lönar sig alltid för alla i slutändan. En av dofterna, So Nude, är en doft som har nämnts i många olika sammanhang, och som jag har hunnit bli nyfiken på under årens lopp. Det är en förhållandevis ny parfym, men vem orkar hålla räkningen när marknaden fullkomligt svämmar över av användarvänliga dofter. Namnet har jag förknippat med något hudnära, naket och myskbaserat. Jag har inte brytt mig om att researcha vidare, och nu när jag fick hem ett par milliliter blev jag ganska paff då jag upptäckte att det i stället handlar om en ganska blyg bukett vita blommor i stället. Mysk är inte ens listat som not! Framför allt är det tuberose som spelar förstafiol i denna lilla finstämda trio. För trots att den är uppbyggd på fler noter så är det en trio av blommor som utmärker sig. Tuberosen uppför sig på ett sätt jag inte trodde var möjligt; den är snäll och nästan blyg, men fortfarande ganska distinkt. Den får sällskap av andrefiolen ylang ylang, som inte heller den tar lika mycket plats som den brukar. Tvärt om harmonierar de båda fint tillsammans med en mjuk neroli. Det jag kan önska är att kardemumman och kumminet fick lite mer plats, men på min hud hamnar de i stället längst bak i publiken och skyms av alla andra. Trots det sitter jag nu med ett oerhört fint, hudnära och lite sorgligt adagio. Den är prisvärd, sitter länge på huden, och kan mycket väl bli en sådan där vardagsdoft man tar till när man behöver en kram eller en vänlig klapp på axeln. Jag vet i alla fall att den hjälpte mig.
