Dagens Doft - Shalimar/Guerlain

Den här tiden på året, när temperaturen mestadels ligger kring nollan här i södra Sverige, har alltid varit vaniljfrossatider för mig. Inget undantag under årets säsong. Det är något värmande med en riktigt bra vaniljbaserad doft, både för själen och kroppen. Jag får ofta känslan av att inneslutas i en luddig, varm kokong som skyddar mig från vinterns kyla och bistra natur när jag bär någon av mina vaniljskapelser. Inte så konstigt kanske att vanilj förr i tiden användes för att bota kvinnors "hysteri" då den verkar lugnande och tröstande. Vanilj anses också vara ett afrodisiakum för både män och kvinnor. Tacka Columbus för att han tog med sig denna välgörande och väldoftande krydda till den gamla landet. Han gjorde något rätt i alla fall.

Shalimar är en av de stora klassikerna som man måste ha luktat på och provat innan man tappar luktsinnet och dör. Den skapades 1925 av Jacques Guerlain som var den tredje generationens Guerlain-näsa i det klassiska huset. Inspiration hämtades från en passionerad kärlekshistoria som utspelades i Indien där Shalimar är namnet på en fantastisk, överjordisk trädgård, skapad från en älskande till en annan. Själva ordet översätts från sanskrit till "kärlekens hem", och det är ju ett oerhört poetiskt och passande på en kärleksgåva. Nu vet jag inte om jag tycker att parfymen är så romantisk, men herr Guerlain tänkte helt klart rätt när han använde sig av vanilj med tanke på kryddans ovan nämnda egenskaper.

För det är faktiskt så att Shalimar är, i min ödmjuka mening, den ultimata vaniljpafymen. Det är en orientaliskt doftande, sällsynt juvel till parfym. Ingen annan vaniljparfym, orientalisk eller annan, kommer i närheten. Det genialiska med Shalimar är att den är så enkelt uppbyggd med få olika doftnoter. Det är sättet de perfekt harmoniserar med varandra som är genialiskt. Inget fattas och inget behöver läggas till. Parfymen öppnar med bergamott och andra citrusnoter, och trots det är det inget med toppnoterna som gör att öppningen känns frisk och fräsch, som man kanske tänker att det bör göra när citrus är inblandat. Tvärt om, den orientaliska känslan finns där från första sprayen. Det kan vara närvaron av patchoulin som kommer redan i hjärtat som gör det. Övriga noter i hjärtat är jasmin, ros och iris. Ni som är rädda för patchouli ska inte backa nu, för den tar inte all uppmärksamhet från de andra noterna. Som i alla stadier av Shalimars utveckling är alla noterna så perfekt avvägda mot varandra så ingen tar över. Basen är som bekant vaniljbaserad, och vaniljen finns nävarande nästan från början på min hud, men det är när toppnoterna och hjärtnoterna har dunstat bort som den kommer till sin fulla rätt. Tillsammans med benzoin (som är en slags kåda) och Perubalsam (också en slags kåda), och kanske också en gnutta läder, omsluts man helt av denna underbara kokong.

I parfymvärlden anses det i allmänhet vara så att eau de pafum-versionen av en doft alltid är bättre än eau de toilette-versionen. Förutom att edp vanligtvis stannar på huden längre och ibland har ytterligare ingredienser än edt, så är det nödvändigtvis inte sant i min mening. Jag har en edt-version av Shalimar och den är riktigt fin. Jag kan tänka mig att den kan tilltala näsor som inte är så bekanta med vare sig klassiska dofter som den orientaliska doftfamiljen. Den är något mildare i sin komposition men håller samma kvalitet som edp-motsvarigheten.

Dagens Doft - Serendipitous/Serendipity 3

Det grämer mig oerhört att jag helt och hållet glömde bort att besöka chocoholikens paradis Serendipity 3 när jag var i New York. Jag antar att jag får ta det nästa gång, tillsammans med ett besök i Brooklyn och CB I Hate Perfume samt Top of the Rock som är Rockefeller Centers utsiktsplats. Det lär dröja många år innan jag kommer till NYC igen, så under tiden jag längtar efter ett besök i chokladhimlen får jag nöja mig med dagens doft.

Jag luktar nämligen choklad i dag. Självklart ska ett etablissemang som har gjort sig ett namn på sina desserter och chokladdrycker, varma som kalla, ge ut en parfym som luktar choklad. Allt annat hade varit galenskap. Kan tyckas att det är galenskap att vilja gå runt och dofta som en rykande kopp varm choklad med grädde på, särskilt när man som jag går på en späkande soppdiet. Au contraire mes amis, det fungerar alldeles utmärkt. Serendipitous doftar som en riktigt söt mugg varm choklad, på huden är kakaon tydlig men då den är uppblandad med vanilj blir det mer som Marabous mjölkchoklad än den sträva 80-procentiga varianten. Mycket mer är det inte att säga om den här doften. Den håller vad den lovar, den är okomplicerad och utvecklas så gott som ingenting på min hud. Hållbarheten på huden är sisådär, men då doften i sig är så väldigt oförarglig fungerar det bra att gå loss och spraya på ordentligt.

Förvaring

Redan när jag startade bloggen hade jag planer på att skriva om hur man bäst förvarar sina parfymer. Nu har jag fått påtryckningar från olika håll (ni vet vilka ni är!) från personer i min omgivning som vill se min samling, så det finns väl inget bättre tillfälle att skriva om detta än just nu. Jag önskar så att jag kunde leva som jag lär när det gäller parfymförvaring, men just nu är jag en oerhörd slarva. Min samling är helt enkelt för stor för att förvaras på ett optimalt sätt, så därför har jag ett rotationssystem för att minimera skador på mina skatter.

En parfym mår bäst av att bo i sin kartong, där den skyddas från ljus. Jag har slängt mina kartonger av den enkla anledningen att de tar för stor plats. Helst ska den också stå svalt, och om det inte är en möjlighet ska den åtminstone stå på en plats där den inte utsätts för temperaturväxlingar, fukt eller direkt solljus. Badrumsskåpet är således helt uteslutet, och med det uttalandet misstänker jag att de flesta parfymanvändare som läser detta får panik och börjar leta nya förvaringsplatser för sina flaskor. Det positiva med att tänka efter innan man ställer hela sin samling i badrummet är att parfymerna, genom rätt förvaring, håller sig i all evighet. Allt snack om att en parfym blir dålig efter två år är bara båg.

Aja baja! Badrummet är det i särklass sämsta stället att förvara parfym.

Jag får krypa till korset och erkänna att jag förvarar en del av min samling i badrummet i brist på plats på andra ställen. Rotationssystemet kom till för att slippa förvara samma flaskor i badrummet hela tiden. Det innebär att jag hyfsat regelbundet byter ut flaskorna i badrummet mot det gäng som befinner sig i kylskåpet. Hade jag haft möjligheten skulle jag förvara alla flaskor i kylen, men jag misstänker att min familj hade misstyckt. Kylen behövs trots allt framför allt för att hålla maten kall.

Kylen är den ultimata förvaringsplatsen för parfymer.

Mitt rotationssystem funkade så länge platsen i badrummet och kylen räckte till. Dessvärre har min samling vuxit utan att nödvändigtvis förvaringsplatsen utökats. Flaskorna har tagit över fler platser i huset. Just nu har jag ett gäng i kylen, ett i badrummet (usch!), några i köket på en hylla där de inte utsätts för direkt solljus, och så har ett par funnit sin väg till mitt sovrum. Efter mycket funderande har jag så äntligen kommit fram till att den ultimata platsen för mina parfymer är på en öppen, vägghängd hylla i ett hörn av sovrummet. Där finns aldrig något direkt solljus eller vattenledningar. Nu ska bara hyllan målas också...under tiden ser det ut såhär:

Vägghylla i köket (med sin underbara 80-talstapet a la kaskadspya).

Det är inte bara stora, vackra flaskor som rymms i min samling. Jag har även en hyfsat omfångsrik samling parfymprover. Det positiva är att de inte är skrymmande, det negativa är att de är tillräckligt små för att hamna på alla möjliga ställen. På ett av de parfymforum jag brukar hänga förekommer det många skilda förvaringslösningar för provrör; några har små katalogiserade lådor, andra förvarar i bokstavsordning eller efter parfymhus. Jag har stoppat mina i en fryspåse. Det säger mer om min brist på vettigt utrymme än om mitt ordningssinne, och mer om de andras nördighet än om min. Riktigt så illa är det inte ställt med mig än, även om jag leker med tanken om att sortera parfymerna efter hus eller kategori när jag väl har fått upp min hylla i sovrummet. Under tiden får mina provrör bo i sin påse, och jag tror att de har det ganska bra där.

Alla mina prover mår bra tillsammans!

Dagens Doft - For Her/Narciso Rodriguez

När jag först kom i kontakt med Narciso Rodriguez och hans allra första äventyr i doftvärlden, hade For Her funnits på marknaden i flera år. Ska sanningen fram så kom jag i kontakt med pafymen i fråga genom en helt annan parfym, den enda kändisparfym som jag någonsin gillat, nämligen Sarah Jessica Parkers Lovely. Lovely var, från den stunden den kom i min ägo, den parfym jag bodde i, dag som natt. Den är en hemtrevlig lavendel-mysk som sätter sig som en andra hud. När jag först luktade på For Her kände jag genast släktskapet mellan de båda, och det tror jag är lätt gjort om man bara har tillgång till den ena av parfymerna. Jämför man de sida vid sida, på varsin handled, blir skillnaderna uppenbara. Det betyder inte att jag älskar dem mindre eller tycker att den ene är bättre än den andre. 

Nu var det inte en jämförelse som var huvudsyftet med den här posten. Jag ville berätta om For Her hennes egenskaper och hur den får mig att känna. Den är skapad av två verkliga genier inom parfymkonsten, Christine Nagel och Francis Kurkdijan. Rodriguez själv säger om parfymen att "It is for all women. It is a gift. It is something very personal of me that I would love to give to women". Jag tackar och tar emot med hela min kropp och själ. Den här parfymen är oslagbar på att få mig kvinnlig, sinnlig och graciös, något jag inte nödvändigtvis blir ändå, oavsett om jag bär parfymen eller inte. Men jag känner mig sådan och det är värt all credd i världen. Jag vet inte om det är den mjuka, animaliska mysken som kretsar kring hela skapelsen från början till slut, eller om det är apelsinblommorna i toppen. I basen får mysken sällskap av träiga noter och i hjärtat kommer vaniljen och sveper sig runt hela härligheten som en lyxig kashmirsjal. Kompositionen andas en känsla av sofistikierad lyx, men känns också som en välbevarad hemlighet, då doften håller sig nära huden och liksom blir ett med den som bär den. 

For Her finns i en mängd olika storlekar och varianter, men i min mening är det eau de parfymen som är bäst av de jag har testat. Hittas på de flesta flygplatser men absolut inte i min lilla stad där parfymtorka ständigt råder.

Boktips

I brist på energin som krävs för ett vettigt och lite längre inlägg om valfri parfym kan En kväll i Grasse i stället erbjuda ett boktips. Självklart ska ni läsa en bok om parfym. Den heter Perfumes: The A-Z Guide och är skriven av parfymgudarna Luca Turin och Tania Sanchez. Förutom att den är ett uppslagsverk om allt som har med parfymer, parfymörer, noter och must-haves så är den oerhört underhållande. Här finns också ett otal recensioner av dofter som någon gång måste provas för den som har ens en gnutta intresse. Samtliga parfymer som recenserats är också betygsatta. För den som är oinsatt eller bara besatt finns här också en lexikondel som listar termer som används när man talar om parfym.

Dagens Doft - J'Adore/Dior

Jag äger en pytteliten miniatyrflaska av J'Adore eau de parfum, och rent spontant känner jag att aldrig har det stämt så bra med uttrycket less is more. Det krävs löjligt lite av den här vätskan för att den ska sitta på huden hela långa dagen, på gott och ont. Fantastiskt bra valuta för pengarna om detta är en doft man inte kan få nog av, och tröttsamt för den som bara vill prova men upptäcker att man inte är överförtjust. In fact, jag är glad över att jag bara har en liten miniatyrflaska.

Det första som slår mig när parfymen landar på huden är att den påminner om någon soft från en svunnen tid. Det tar en stund innan jag inser att J'Adore luktar som ett blågrönt 80-talsschampoo med tjejnamn. Eller rättare sagt, parfymen luktar som jag minns att schampoot luktar. Den kanske också påminner om tonårsfavoriten Date, jag har inte riktigt bestämt mig, men hur som helst så förstör det hela mitt intryck av J'Adore. Det känns tråkigt, för det är ingen dålig eller hemsk parfym jag har att göra med. Den är trevlig, safe och kanske lite tråkig och passar säkert som vardagsparfym för många.

J'Adore öppnar med en typ av magnolia - magnolia champaca och viol. Jag tvivlar starkt på att 80-talsschampoot innehöll noter av champaca, så det måste vara violen de två har gemensamt. Jag får lite fruktiga vibbar i öppningen, trots att den officiella listan på noter inte listar frukt i toppen. Kanske är det plommonen i hjärtat som sipprar igenom? Plommon, som för övrigt stannar på min hud långt efter blommorna i hjärtat har försvunnit - rosorna och orkidéerna finns där i bakgrunden men gör inget minnesvärt framträdande. Fruken bidrar med en nästan kväljande sötma. Tänk plommonlikör fast utan alkohol. Det känns nästan skönt att det är vinter för med det här på huden hade väl getingar flockats kring mina pulspunkter där parfymen har blivit påstänkt. Det blir inte mindre sött med vaniljen i basen, men mysken och träet ger åtminstone någon sorts balans.

Jag önskar att jag kunde gilla den här parfymen. Den luktar fantastiskt i flaskan och ser bra ut på pappret. Flaskan är skitsnygg. Kanske är det så att den helt enkelt inte passar min kroppskemi och att det gör att jag tycker sämre om den än jag borde. Det är en trevlig och hyfsat välgjord parfym, men på min hud händer det inte mycket med den. Den förblir kväljande söt och vitt blommig. Jag får besöka den igen om några månader och se om temperaturen och årstiden har ändrat på det där. Annars skänkes den till högstbjudande.

Årets lista

Jag har gjorts uppmärksam på att varje blogg med självrespekt bör ha någon slags årslista. Min respekt för mig själv och min blogg är kanske inte överdriven på något sätt, men mitt ordningssinne säger mig att det kan vara en kul idé med en lista här oavsett grad av självrespekt. Så here goes.

Årets äntligen i min samling:
Utan tvekan min älskade Chergui från Serge Lutens som jag köpte i New York för dyra pengar. Denna doft som klubbade mig som en säljägare på polarisen när jag luktade på den för första gången. Sitter som en andra hud och förför alla som kommer i min närhet.

Årets nyförälskelse:
Cristalle från Chanel som köptes billigt på Tradera i våras. Sist jag ägde den stod det 1992 i almanackan och den flaskan var en gåva från en uppvaktare. Jag gjorde kanske det något skeva valet att förälska mig i parfymen och inte i uppvaktaren. Cristalle är sprudlande grön och egentligen helt okaraktäristisk för min övriga smak.

Årets mainstreamsurprise:
Le Parfum från Elie Saab måste vara den bästa icke-nisch-parfymen jag har testat i år. Jag hade aldrig någonsin hört talas om Elie Saab tidigare, men fick lära mig att personen i fråga är en efterfrågad Mellanösterndesigner. Typ. Jag hoppas att det går riktigt bra för parfymen också så att den inte försvinner från marknaden innan jag hinner köpa mig en flaska.

Årets nya nischparfym på önskelistan:
Amaranthine från Penhaligon´s är självskriven, trots att den kom ut 2009. Den är ny för mig och gjorde ett enormt stort intryck på mig. Amaranthine är den första parfym jag någonsin har provat från det gamla anrika brittiska pafymhuset. Jag har aldrig varit nyfiken och det har alltid funnits så många andra hus att lukta sig igenom, men nu har nyfikenheten väckts.

Årets vardagsdoft i kategorin Icke-parfym:
Doften av mina Asieninspirerade revben som tillagas. Först kokas de i ett par timmar med kryddor, lök och vitlök, sedan in i ugnen eller på grillen där de penslas ofta med en glace på socker, honung, ketchup, japansk soja, färsk ingefära och färsk chili. Doften fyller hela huset eller trädgården och resultatet blir ett gäng klibbiga, sötstarka små köttstycken som faller i bitar bara man tittar på dem.

Årets billiga:
Det kanske låter klyschigt, men när det gäller parfym så gäller oftast regeln att billigt inte är bra. Ihopslarvade dofter utan komplexitet för en billig peng är inte roliga i längden. Det händer liskom inget på huden, den doft du känner när du luktar på korken eller flaskan är exakt samma som kommer att kännas på din hud i några timmar. Yves Rocher lyckas ibland, och i år har de lyckats extra bra med Moment de Bonheur. Inte superkomplicerad i sin sammansättning, men trevlig nog och trevligt pris. Blommig grönska through and through.

Årets tvål:
Får man välja två? Det är hugget som stucket mellan Lushs fantastiska lösviktstvålar och min favorit Karma och de stora väldoftande elliptiska tvålarna från Fragonard. Oansett vilken som hamnar på tvättstället hemma så fylls hela badrummet av väldoften. Som bonus blir man ren också!

Årets doft som inte kan härledas till parfym eller tvål:
Jag köpte en fantastiskt bra hårprodukt från Bumble and bumble när jag var i New York med en önskan om att en gång för alla lyckas tämja mina lockar. Den kom med en positiv överraskning - en fantastisk doft. Frukt och gröna blomsterängar så fort man skakar på huvudet.

Årets mest använda:
Ysatis, mon amour, mein liebling, my precious, min älskling. Funkar i alla lägen, sinnesstämningar och tillfällen. Nuff said.