Årets lista

Jag har gjorts uppmärksam på att varje blogg med självrespekt bör ha någon slags årslista. Min respekt för mig själv och min blogg är kanske inte överdriven på något sätt, men mitt ordningssinne säger mig att det kan vara en kul idé med en lista här oavsett grad av självrespekt. Så here goes.

Årets äntligen i min samling:
Utan tvekan min älskade Chergui från Serge Lutens som jag köpte i New York för dyra pengar. Denna doft som klubbade mig som en säljägare på polarisen när jag luktade på den för första gången. Sitter som en andra hud och förför alla som kommer i min närhet.

Årets nyförälskelse:
Cristalle från Chanel som köptes billigt på Tradera i våras. Sist jag ägde den stod det 1992 i almanackan och den flaskan var en gåva från en uppvaktare. Jag gjorde kanske det något skeva valet att förälska mig i parfymen och inte i uppvaktaren. Cristalle är sprudlande grön och egentligen helt okaraktäristisk för min övriga smak.

Årets mainstreamsurprise:
Le Parfum från Elie Saab måste vara den bästa icke-nisch-parfymen jag har testat i år. Jag hade aldrig någonsin hört talas om Elie Saab tidigare, men fick lära mig att personen i fråga är en efterfrågad Mellanösterndesigner. Typ. Jag hoppas att det går riktigt bra för parfymen också så att den inte försvinner från marknaden innan jag hinner köpa mig en flaska.

Årets nya nischparfym på önskelistan:
Amaranthine från Penhaligon´s är självskriven, trots att den kom ut 2009. Den är ny för mig och gjorde ett enormt stort intryck på mig. Amaranthine är den första parfym jag någonsin har provat från det gamla anrika brittiska pafymhuset. Jag har aldrig varit nyfiken och det har alltid funnits så många andra hus att lukta sig igenom, men nu har nyfikenheten väckts.

Årets vardagsdoft i kategorin Icke-parfym:
Doften av mina Asieninspirerade revben som tillagas. Först kokas de i ett par timmar med kryddor, lök och vitlök, sedan in i ugnen eller på grillen där de penslas ofta med en glace på socker, honung, ketchup, japansk soja, färsk ingefära och färsk chili. Doften fyller hela huset eller trädgården och resultatet blir ett gäng klibbiga, sötstarka små köttstycken som faller i bitar bara man tittar på dem.

Årets billiga:
Det kanske låter klyschigt, men när det gäller parfym så gäller oftast regeln att billigt inte är bra. Ihopslarvade dofter utan komplexitet för en billig peng är inte roliga i längden. Det händer liskom inget på huden, den doft du känner när du luktar på korken eller flaskan är exakt samma som kommer att kännas på din hud i några timmar. Yves Rocher lyckas ibland, och i år har de lyckats extra bra med Moment de Bonheur. Inte superkomplicerad i sin sammansättning, men trevlig nog och trevligt pris. Blommig grönska through and through.

Årets tvål:
Får man välja två? Det är hugget som stucket mellan Lushs fantastiska lösviktstvålar och min favorit Karma och de stora väldoftande elliptiska tvålarna från Fragonard. Oansett vilken som hamnar på tvättstället hemma så fylls hela badrummet av väldoften. Som bonus blir man ren också!

Årets doft som inte kan härledas till parfym eller tvål:
Jag köpte en fantastiskt bra hårprodukt från Bumble and bumble när jag var i New York med en önskan om att en gång för alla lyckas tämja mina lockar. Den kom med en positiv överraskning - en fantastisk doft. Frukt och gröna blomsterängar så fort man skakar på huvudet.

Årets mest använda:
Ysatis, mon amour, mein liebling, my precious, min älskling. Funkar i alla lägen, sinnesstämningar och tillfällen. Nuff said.