Dagens Doft - Shalimar/Guerlain

Den här tiden på året, när temperaturen mestadels ligger kring nollan här i södra Sverige, har alltid varit vaniljfrossatider för mig. Inget undantag under årets säsong. Det är något värmande med en riktigt bra vaniljbaserad doft, både för själen och kroppen. Jag får ofta känslan av att inneslutas i en luddig, varm kokong som skyddar mig från vinterns kyla och bistra natur när jag bär någon av mina vaniljskapelser. Inte så konstigt kanske att vanilj förr i tiden användes för att bota kvinnors "hysteri" då den verkar lugnande och tröstande. Vanilj anses också vara ett afrodisiakum för både män och kvinnor. Tacka Columbus för att han tog med sig denna välgörande och väldoftande krydda till den gamla landet. Han gjorde något rätt i alla fall.

Shalimar är en av de stora klassikerna som man måste ha luktat på och provat innan man tappar luktsinnet och dör. Den skapades 1925 av Jacques Guerlain som var den tredje generationens Guerlain-näsa i det klassiska huset. Inspiration hämtades från en passionerad kärlekshistoria som utspelades i Indien där Shalimar är namnet på en fantastisk, överjordisk trädgård, skapad från en älskande till en annan. Själva ordet översätts från sanskrit till "kärlekens hem", och det är ju ett oerhört poetiskt och passande på en kärleksgåva. Nu vet jag inte om jag tycker att parfymen är så romantisk, men herr Guerlain tänkte helt klart rätt när han använde sig av vanilj med tanke på kryddans ovan nämnda egenskaper.

För det är faktiskt så att Shalimar är, i min ödmjuka mening, den ultimata vaniljpafymen. Det är en orientaliskt doftande, sällsynt juvel till parfym. Ingen annan vaniljparfym, orientalisk eller annan, kommer i närheten. Det genialiska med Shalimar är att den är så enkelt uppbyggd med få olika doftnoter. Det är sättet de perfekt harmoniserar med varandra som är genialiskt. Inget fattas och inget behöver läggas till. Parfymen öppnar med bergamott och andra citrusnoter, och trots det är det inget med toppnoterna som gör att öppningen känns frisk och fräsch, som man kanske tänker att det bör göra när citrus är inblandat. Tvärt om, den orientaliska känslan finns där från första sprayen. Det kan vara närvaron av patchoulin som kommer redan i hjärtat som gör det. Övriga noter i hjärtat är jasmin, ros och iris. Ni som är rädda för patchouli ska inte backa nu, för den tar inte all uppmärksamhet från de andra noterna. Som i alla stadier av Shalimars utveckling är alla noterna så perfekt avvägda mot varandra så ingen tar över. Basen är som bekant vaniljbaserad, och vaniljen finns nävarande nästan från början på min hud, men det är när toppnoterna och hjärtnoterna har dunstat bort som den kommer till sin fulla rätt. Tillsammans med benzoin (som är en slags kåda) och Perubalsam (också en slags kåda), och kanske också en gnutta läder, omsluts man helt av denna underbara kokong.

I parfymvärlden anses det i allmänhet vara så att eau de pafum-versionen av en doft alltid är bättre än eau de toilette-versionen. Förutom att edp vanligtvis stannar på huden längre och ibland har ytterligare ingredienser än edt, så är det nödvändigtvis inte sant i min mening. Jag har en edt-version av Shalimar och den är riktigt fin. Jag kan tänka mig att den kan tilltala näsor som inte är så bekanta med vare sig klassiska dofter som den orientaliska doftfamiljen. Den är något mildare i sin komposition men håller samma kvalitet som edp-motsvarigheten.