Dofta som en kändis

Efter många långa sjuka veckor är En kväll i Grasse tillbaks på banan igen. Jag har återfått luktsinne, energi och skrivlusten, så här kommer nu mina (förhoppningsvis) efterlängtat åsikter om kändisparfymer, ett inlägg som jag började skriva redan innan jag blev sjukt och som jag har många åsikter om.

Det nya seklets första år blev början på ett helt nytt fenomen inom parfymvärlden. Jennifer Lopez, JLo, Jenny from the Block, släppte sin egen doft Glow 2002 och släppte på samma gång lös ett monster. Många var de som skulle följa i hennes fotspår, på gott och ont. Såhär spontant kan nämnas Naomi Campbell, Gwen Stephani, Kylie Minouge, David Beckham, Britney Spears, Mariah Carey, Paris Hilton och kanske roligast av alla Alan Cumming (brittisk skådis som har släppt sin Cumming the fragrance). Dessutom är det än fler som lånar ut sina ansikten till reklakampanjer. Nu senast såg jag att wannabevampyren från Twilight-filmerna är det nya ansiktet för den nya Balenciagaparfymen.

Förutom att jag tror att det är ett förkastligt pengabegär och inte kärleken till parfym som får alla dessa kändisar att ge sig in i parfymbranchen, så undrar jag i mitt stilla sinne om de faktiskt använder sina skapelser själva. Nu kallar jag de för skapelser, men jag tror knappast att celebriteterna har varit särskilt inblandade i skapandet av själva parfymen. Sarah Jessica Parker uttalade sig i samband med att hennes första parfym, den bedårande och underbara Lovely, släpptes, och där kunde man faktiskt förstå att hon hade varit delaktig i processen och kommit med åsikter om noter. Tyvärr har hennes senare kreationer inte varit riktigt lika lyckade, även om hennes The Lovely Collection är riktigt nice emellanåt.

Ska sanningen fram fellow parfymvänner, så kan man dra de alla flesta kändisdofter över en kam. De flesta känns som om de är ihopslarvade på en kvart enbart för att skänka extra klirr i den redan fulla kassan. It's not for the love of perfume. För det trodde väl ingen? De flesta kändisdofter är inte heller särskilt komplexa eller väl sammansatta och utvecklas inte nämnvärt när de väl har hamnat på huden. De är fine om man vill utöka sin doftgarderob en smula, men i ärlighetens namn så har de flesta Hiltondofter mer tonårskaraktär än något annat. Det är kul om man är tonåring, och de är också hyfsat billiga, lagom för en tonårsplånbok, men jag är en vuxen kvinna och vill inte lukta hallonläsk, även om Paris säger att hennes parfym luktar very hot. Vill man bygga upp en mindre doftgarderob föreslår jag att man går på kvalitet hellre än kvantitet. Det är värt det i längden att köpa något från ett kvalitetshus för en något större peng. Hellre det än att gnida kändisarnas egon och plånböcker ytterligare.