Trevlig with a twist

Om någon presenterar mig för en parfym som jag aldrig har luktat på med säljargumentet att den är trevlig, går jag med stor säkerhet därifrån utan att ens ta av korken. Det känns liksom lite beige. En människa som presenteras som trevlig för mig (utan några andra adjektiv inblandade) är förmodligen också trevlig men sedan ta det slut på något vis. Med det i åtanke borde dagens doft inte ens finnas i min samling då min första tanke när jag luktade på den i flaskan var att den kändes trevlig. Något fick mig tack och lov att testa den på huden och det var väl tur det, annars hade jag avfärdat den som just trevlig och den hade förmodligen hamnat i glömska ganska fort. Jag har aldrig varit nämnvärt intresserad av några av dofterna från just detta hus, och det var i ren uttråkning när vårt flyg hem var försenat förra året som jag systematiskt betade av samtliga damdofter. Jag fastnade för en enda.

Bvlgari är först och främst the place to go för juveler och andra accessoirer, de vet vad de sysslar med då de har hållt på med just detta sedan slutet av 1800-talet. I slutet av 1990-talet gav de sig in i parfymbranschen också, och under 00-talet fullkomligt exploderade företagets lansering av nya dofter. Just nu har de dryga 30 olika dofter på marknaden, både för män och kvinnor, av varierande kvalitet. Mycket av det de ger ut har en ganska syntetisk eftersmak, så även dagens doft Blv, eller Blu som man nog får uttala det. Det är verkligen inget som ligger Blv i fatet, tvärt om är det kanske det som gör att den inte blir en axelryckning. Det bidrar med en viss udda charm. Blv upplevs som den perfekta vardagsdoften vid första sniffen. Den sticker inte ut hakan, den gör inte mycket väsen av sig, men det är heller inte någon doft man minns särskilt tydligt. Trodde jag ja. Plötsligt träffas min näsa av färsk, nyriven ingefära och jag inser att det är det här, just det här, som ger den annars lättförglömliga vardagsdoften sin speciella twist. Ingefäran är inte kraftfull på något sätt, den sticker inte i ögonen och river inte i halsen, den gör bara precis tillräckligt för att hjälpa upp blåregnet, linblommorna, acacian, mysken och sandelträet på vägen. Vaniljen i basen kommer som en rolig överraskning då både topp och hjärta är lite kyliga i sina karaktärer. Den tycks inte passa in med övriga noter men fungerar fint som avrundning.