Chiliparfym

Jag har länge haft en svaghet för det franska parfymhuset L'Artisan Parfumeur som jag förmodligen kom i kontakt via min fellow parfymnörd Anna. Nu har jag kommit så långt i min kärlek att jag nästan har hunnit prova samtliga alster i deras nuvarande kollektion. Varje gång brorsan har varit i USA har han haft i uppdrag att besöka något finare varuhus för att inhandla något just från L'Artisan, och han har levererat varje gång. Det finns fortfarande en eller två parfymer från detta företag som skulle passa fint i min samling, men det är en annan historia.

När jag var i NYC i höstas köpte jag Piment Brulant som har funnits på min önskelista sedan jag testade den för första gången för många år sedan. Piment är något så udda och ovanligt som en gourmanddoft med chili i hjärtat. Låter det märkligt? Ja, det är väldigt udda. Särskilt då chilin är ihopparad med kakao. Det är i och för sig inget ovanligt om det hade varit en fin, mörk cholkadkaka med högt kakaoinnehåll, men nog höjer man på ögonbrynen både en och två gånger när man får reda på att de har gjort en parfym med det konceptet. Parfymen skapades med inspiration från Aztekkulturen, där både kakao och chili stod högt i kurs och traditionellt användes som afrodisiakum. I Piment Brulant lyfts dessa båda noter av en gnutta vanilj i basen, något som gör att parfymen inte blir så bitter och sträv som den annars troligen hade blivit.

En nog så annorlunda och märklig kombination i en parfym, men visst funkar det. Det är säkert inte allas kopp te och känns säkert mycket märklig om man är van vid ljuva blomsterkvastar på huden. Både chilin och kakaon bidrar med en torr strävhet, och de har slängt i lite klöver i blandningen också, något som ger en viss karaktär av soltorkat hö. Klövern gör bara ett kort gästspel på min hud och det är kakaon och chilin som gör hela jobbet. Vaniljen håller sig i bakgrunden mest hela tiden, men när den väl visar sig är också den ganska torr och återhållsam. Tack och lov för det, om vaniljen hade varit toksöt och mustig hade hela kompositionen förlorat sin poäng. Det ska vara strävt och kärvt, nästan lite bittert. Vaniljen gör bara precis det som förväntas, den mjukar upp lite. Mot slutet kryper även lite mysk och ambra fram, bara sådär, men dessa noter bidrar inte nämnvärt till att förändra det bestående intrycket av en ganska karg doft. För mig funkar detta utmärkt, jag älskar att den är så annorlunda, märklig och unik, men jag kan förstå om inte alla hurrar och hoppar jämfota över en så pass udda doft. Skulle ni mot förmodan snubbla över L'Artisan vid något tillfälle måste ni testa. I Sverige hittar man huset på bl.a. Cow Parfymeri.