Parfympassion

Jag får ofta frågor som handlar om när och hur min parfympassion började. Senast i går frågade en släkting om det var i Grasse, staden bloggen har fått sitt namn från, allt började. Släktingen har varit med på en av mina resor dit, så visst var frågan berättigad. Han fick ju med egna ögon se min interaktion med parfymerna då jag var den sista i släkten att lämna parfymeriet vi var på, alla de andra stod och väntade på mig utanför.

Hans fråga fick mig att åter igen börja fundera på hur det började. Det är lätt att berätta varför jag älskar väldoft, parfymer får mig helt enkelt att må bra. Jag kan förvandla humör och stämning på ett ögonblick med hjälp av en doft. De är del av min personlighet. Ingen doft, ingen Ulrika, simpelt. Jag har alltid haft en större parfymsamling än vad som förmodligen räknas till normalt, fler än mina jämnåriga vänner och fler än mamma och hennes vänner. När jag var yngre och tillgången till pengar var mer begränsad än vad den är i dag, var jag inte så noga med vad jag hade i min samling, huvudsaken var att det luktade gott och kunde sprayas på huden. Under en semester i England köpte mina vänner och jag med oss massor med aerosolsprayburkar fyllda med body spray från varierande märken. Billiga, väldoftande och helt underbara. Vi var femton år gamla och kunde byta doft varje dag hela veckan. När jag några år senare flyttade tillbaks till England hade jag liten en samling finare parfymer, någon från YSL och någon från Chanel. Jag kompletterade den med det fantastiska utbudet av hyfsat välgjorda kopior som fanns att köpa på Londons alla marknader, och kunde åter igen använda olika dofter varje dag i veckan.

Så länge jag kan minnas har jag också varit en badrumsskåpsfluktare. Varje gång jag som barn var hemma hos någon och behövde använda toaletten, passade jag på att kolla i badrumsskåpet där de, om jag hade tur, förvarade sina parfymer. Oftast hittade jag en flaska eller två och självklart drog jag alltid av korken och sniffade på de upphittade skatterna. Det var verkligen som en skattjakt. Lite hemligt och förbjudet, men som julafton om jag hittade något! Självklart blev jag äldre och förstod att det inte är helt ok att öppna andra människors skåp utan att fråga om lov, så det var många år sedan jag gjorde det hemma hos någon annan. Har jag tur förvaras parfymerna på en öppen hylla och gör de inte det får jag snällt fråga om lov först.