Kingdom var, och här måste jag tyvärr använda mig av preteritum och inte presens, modeskaparen Alexander McQueens första doft. Doften släpptes för tio år sedan och har, liksom mannen som satte sitt namn på den, mött en alldeles för tidig död. Alexander McQueen tog sitt eget liv 2010 och Kingdom har liksom långsamt förtvinat och spårlöst försvunnit ut i tomma intet. Jag kan bara anta att världen inte var redo för en så udda fågel som Kingdom, men jag är oerhört tacksam över att jag på något plan förstod dess storhet och köpte mig en flaska innan den uppslukades av jorden. För en nästan pinsamt liten peng dessutom, i en "cheap smells"-affär på Oxford Street en onormalt varm majdag för fem år sedan. Såhär i efterhand kan jag ångra att jag inte köpte en större flaska, eller kanske två, men man kan ju inte förutspå att framtiden skulle vara en värld utan Kingdom. På tal om flaskan; undersöker man den noga och tittar på den från flera olika håll kan man slutligen se att den blir ett utåtvänt hjärta. Så fiffigt och enkelt i all sin stilrenhet. Oerhört attraktivt.
Det är nämligen en värld helt olik någon annan jag varit i. Första intrycket man får är att "nu har jag nog fått fel med mig hem, detta är ju en herrdoft", både vad gäller namn och toppnoter. Kingdom är nämligen något så ovanligt som en aromatisk damparfym. Den är citrusig och fräsch till en början, som en ungdomlig och sportig herrparfym, men det varar inte länge. Bakom det oskyldiga lurar en animalisk buse till kung, en sådan som slaktar lamm och äter dem råa. Typ. Eller en och annan ungmö, till frukost. Som en käftsmäll i näsan landar kummin, vars doft ligger så nära gränsen till gammal inpyrd svett att det nästan blir obehagligt, men som det geni parfymören Jaques Cavallier är blandar han hela härligheten med den klassiska, perfekta kombinationen rosor och jasmin. Genast blir det kvinnligare och mjukare, även om rosorna är mörka och taggiga. Jag tänker osökt på drottningen i Alice i Underlandet som konsekvent hugger huvudet av folk till höger och vänster. Men Kingdom har rakt inte mindervärdeskomplex och är heller inte någon elak surkärring. Hon är en vågad femme fatale som är stolt över sin kropp och sin kvinnlighet.
För mig är det den unika användningen av kummin, sellerifrö och ingefära med all citrus och mulliga blomster som skapar en doftsensation som är så hypnotisk. I stället för inpyrd svett får man svett som är precis ny så att den i princip bara luktar salt hud och då jag har begåvats (eller förbannats) med livlig fantasi föreställer jag mig scenarion när hud kan lukta sådär oemotståndligt, utan att för den sakens skull vara precis nytvagad.
Föreställ er det! Precis så luktar jag nu, men i konstgjord form.
