Sa jag vår?

Jag hade precis kommit in i vårmentaliteten med allt vad det innebär; gröna dofter, färgglada kläder m.m, när jag i morse vaknade till ett gråtrist höstväder. Duggregn, blåst och inte en enda liten solglimt i sikte. Dessutom hade jag lönesamtal med min chef på dagens meny, och det gjorde liksom inte att allt kändes bättre. Jag är nämligen kommunanställd när jag inte luktar på parfymer och bloggar om dem, och vet att lönerna redan är klara, så ett lönesamtal känns fullständigt meningslöst. Min vana trogen vände jag mig därför till en vitblommig högljudd sak i parfymsamlingen i ett desperat försök att hjälpa upp den dysta morgonen.

Det blev Il Bacio från Borghese. Hudvårdsföretaget med det italienskklingande namnet Borghese är i själva verket amerikanskt. Huruvida de har något att göra med den italienska adelssläkten med samma namn, eller konstsamlingen i Villa Borghese förtäljer inte historien. De har inte huvudsakligen gjort sig ett namn på sitt parfymutbud, då de enbart har två i eget namn, men Il Bacio ("kyssen" på italienska) är åtminstone inte en doft man lätt glömmer när man väl har gjort dess bekantskap. Tanken är väl att den ska få fantasin att skena iväg till ett scenario där du får en italiensk kyss. Förhoppningsvis handlar det mer om dofterna man förknippar med italien än någon latino lover, men i vilket fall som helst har jag inget att realtera till alls i det fallet. Jag har inte blivit kysst av en italienare (men väl ett par fransmän) och har bara tillbringat en dag i landet för så länge sedan att jag inte har en aning om hur Italien egentligen doftar. 

Ska man tro Borghese så luktar Italien en himla massa mogen frukt, toppade med solgul freesia, kaprifol, jasmin, liljekonvalj och ros. Toppnoterna med alla blommor är helt outstanding, de kastar sig över dig så fort de hamnar på huden och doftar mycket och länge för att vara en öppning. Det är jag oerhört tacksam för, då det är just blommorna som bidrar stort till doftens allmäna karaktär. De lägger ribban liksom. På blommorna följer all frukt, och det är en riktig toskansk fruktsallad vi bjuds på. Melon, persika, plommon och passionsfrukt, och det är sött, sött, sött. Soligt sött kan man nog säga. Det som räddar parfymen på det här stadiet är det faktum att blommorna från toppen håller sig kvar länge nog för att balansera all den fruktiga sötman. Frukt är verkligen inte min grej i parfymer, jag skyr dem som pesten för det mesta, och det ska till något alldeles speciellt för att jag ska köpa en parfym med så mycket frukt i. I Il Bacio finner jag det svårt att urskilja de enskilda frukterna, det blir mer som en fruktkompott - nerkokt, koncentrerad och sockrad. Basen bjuder på trä, mysk och ambra, något som också det tar udden av sötman och förvandlar den från vad som borde varit något outhärdligt till en fin balans. 

Il Bacio köpte jag löjligt billigt i min favoritbutik Strawberrynet, där den fortfarande finns under 300:- för 50 ml. Slutligen kan jag meddela att solen visst tittade fram under eftermiddagen, regnet drog bort och lönesamtalet gick bra. Det återstår att se om löneökningen räcker till en ny medlem i min parfymsamling.