Dagens Doft - Idylle/Guerlain

Jag har, från den stunden jag förstod att parfym var mer än ett hälsosamt intresse för mig, alltid varit av åsikten att huset Guerlain inte är kapabla till några felsteg. De har funnits sedan 1828 och skapat parfym sedan 1853, från början sålde de importerade skönhetsprodukter. Företaget fanns i släkten Guerlain fram till mitten av 1990-talet och har skapat otaliga klassiker som t.ex. Shalimar och Samsara. För några år sedan kom det stora felsteget, Insolence, som visserligen är en välgjord skapelse, helt i tradition med huset, men tyvärr föll den platt för mig då den luktar inget annat än marknadsgodis. Dessutom är den rosa.

Det är ingen överdrift att jag, med Insolence färsk i näsan, blev otroligt positivt överraskad när jag snubblade över Idylle förra året. Jag var i Malmö för en möhippa och hade en timme på mig innan affärerna stängde för att hitta något att ha på mig dagen efter, men den första affären jag hamnade i var en liten parfymaffär i Triangeln. Eftersom Malmös parfymutbud är monumentalt mycket större än Småstads, där jag bor, försöker jag alltid passa på att åtminstone få lukta på några nyheter. Idylle stod och väntade på mig och då hade den funnits på marknaden i ett år. Jag föll direkt, mycket för att den inte liknade något annat som hade släppts på marknaden de senaste åren. Som med Le Parfum är det inte en fruktig, flirtig, flickig doft, inte heller är det en orientalisk vaniljbaserad parfym. Idylle kan närmast beskrivas som en rosig, modern version av en chypre, och visst finns där lite frukt i toppen, men de är inte särskilt dominanta på min hud. I stället kommer flera olika sorters rosor till ytan, pudriga, dämpade rosor som vilar på en bädd av mysk och partchouli. Hjärtat består av  några ljuva vita blommor; liljekonvalj och jasmin, som tillsammans med pion och syren bidrar till det lite pudriga. Idylle känns lyxig och intressant utan att ta över. Flaskan i sig är också väldigt vacker, den för tankarna till en gyllene tår eller regndroppe.