En kväll i Grasse?

Långt innan mitt parfymintresse hade utvecklats till fullfjädrad besatthet, var jag med min familj på semester i södra Frankrike. Vi bodde i ett hus från medeltiden, i en pytteliten by i bergen norr om Cannes. Byn låg inte långt från Grasse och ett besök där var en självklarhet. Redan när researchen inför resan gjordes (mitt specialarbete i nian om jag inte minns fel) var Grasse oerhört upphaussad av samtliga kvinnliga resenärer. Man behövde helt enkelt inte ha ett enormt parfymintresse för att förstå att detta var stort.

Grasse är, historiskt sett, Frankrikes centrum för parfymtillverkning. Eftersom Frankrike måste anses vara världens bästa och mesta parfymland, bör alltså Grasse vara Hela Världens Parfymhuvudstad. Grasse är parfymnördens motsvarighet till Mecka och Vatikanen, rolled into one. Fortfarande blommar och skördas jasminen i dalarna och där finns inte mindre än tre olika parfymerier med tillhörande muséer och affärer att besöka. Doften av blommorna i full blom är som mest närvarande om kvällen.

Första besöket i Grasse gjordes alltså som parfymnovis. Vi gick i flera timmar på Parfumerie Molinard, som kanske är det som är mest känt i världen. Först en guidad rundtur och sedan själva, botaniserandes bland allt det väldoftande. Jag minns att jag till slut valde en stor, klumpig aluminiumflaska (budgetvarianten) på kanske 200 ml med något som luktade skarpt av citrus. Det verkade lämpligt för en 16-åring. Jag hade den i många år och den luktade Provence. Mamma köpte vackra tvålar och en lika stor aluminiumbehållare med något som förmodligen var kryddigt och blommigt. Det var bara min moster som hade fattat poängen med att köpa den lite dyrare varianten av flaska just för flaskans skull. Jag vet att jag fick tjatas därifrån.

Mitt andra besök i Grasse gjordes för tre år sedan. Då som sist hade jag mamma med mig, men också min egen, lite yngre familj. Denna gång avlade vi ett besök på Parfumerie Fragonard. De yngre och de manliga förmågorna i familjen tröttnade relativt snabbt, och hade det inte varit för akut vätskebrist, hade mamma och jag varit kvar än. Mamma hittade sin nya signaturdoft och jag köpte en underbar ingefärskryddad rosdoft. Jag hann även med en snabbis till Parfumerie Galimard där jag köpte sex miniatyrer.

Mitt Grasse kommer alltid att vara höljt i ett väldoftande skimmer av ren och skär lycka. Det görs inte bara fantastiska parfymer i de små pafymerierna, det finns en air av gammal expertis och dofthistoria i den lilla staden i bergen. Av den anledningen drömmer jag alltid om att åter igen få en kväll i Grasse.