Om våndan att välja parfym inför en resa

Jag står alltid inför ett hyfsat angenämt problem när jag ska ut och resa. Förutom våndan över att få med sig rätt kläder för alla tillfällen; tillräckligt varma, tillräckligt svala, tillräckligt fina eller tillräckligt vardagliga, måste jag välja i min parfymgarderob också. Det hade inte varit så svårt om jag hade haft en eller ett par verkliga favoriter, sådana där dofter som man vänder sig till när man är rådvill, som de skönaste jeansen eller den där klänningen som man vet sitter som en smäck. Jag är mer eller mindre lika förälskad i alla mina dofter på olika sätt.

Ofta tänker jag praktiskt och tar några miniatyrflaskor med på resan. De tar upp minimalt med plats, och så har jag lyxen att ha flera att välja mellan. Det är särskilt bra när jag ska någonstans där jag inte har intentionen att köpa någon ny parfym. Nu åker jag till New York i morgon och jag har stora planer på att utöka min doftgarderob där. Jag tänker helt enkelt inte resa hem utan minst en ny parfym i bagaget. Dessutom räknar jag kallt med att bli överröst med små provrör av alla generösa sales assistants då jag trots allt kommer från Den Gamla Världen och pratar dessutom brittisk engelska. Mina fördomar säger att de älskar människor från Den Gamla Världen over there. Dessutom vet jag vad jag snackar om när det gäller parfym.

Av dessa anledningar har jag efter mycket vånda kommit fram till att jag ska ha med mig en enda parfym. Det är något nytt för mig. Jag har också äntligen kommit fram till att den enda som får följa med över Atlanten är Narciso Rodriguez For Her. Det är en underbart sofistikerad mysk som stannar nära huden och som emellanåt också känns som en andra hud. Samtidigt är den sensuell nog att klara en kväll på en bar. När jag bär For Her känner jag mig kvinnlig, skitsnygg och självsäker, och det känns inte helt galet att ha den attityden i The Big Apple. For Her it is. Så det så.