Omöjlig förälskelse

Jag har fallit hårt och obekvämt, head over heels, upp över mina öron för någon jag aldrig kan få. Han är onårbar, tillhör en helt annan klass (som om jag egentligen skulle bry mig om det), men han skulle ändå aldrig komma överens med mina vänner. Jag är inte bortskämd med att alltid få vad jag vill ha, men min nya kärlek är helt och hållet out of reach. Inte för att jag är van vid att de jag faller för alltid följer med mig hem, åtminstone inte sedan jag blev sambo och sedemera gifte mig, men ändå. Som det är nu får jag nöja mig med att beundra på avstånd och drömma vackra drömmar om min älskade.

Föremålet för denna våldsamma känsloyttring heter Incense Oud och kommer från nichhuset by Kilian. Anledningen till att jag för evigt få beundra den på avstånd är det löjliga priset. Med dagens kurs går en flaska på 50 ml på ca 2500:-. Det anser jag vara tramsiga summor, trots min självutnämnda titel som parfymista. Det är trots allt bara parfym, trots att den luktar så fantastiskt och jag har aldrig tidigare luktat på något liknande. Tyvärr har doften, förutom priset, också en förmåga att försvinna från min hud och ut i atmosfären och ingenstans efter bara några timmar. Jag intalar mig att det är ytterligare ett skäl att inte ens börja fundera på att spara ihop till juvelen i fråga.

Vad är det då som får mig på fall? I vanliga fall när jag blir förälskad är det i småländska ynglingar av medellängd med rakat huvud och en förkärlek för motorer, men när det gäller parfymer kan jag inte vara lika specifik i mina preferenser. Jag vet mest vad jag inte gillar. Incense Oud ingår i serien Arabian Nights som en av tre parfymer baserade på oud. Oud utvinns av kåda från agarträdet och har alltid varit vanligt i orientaliska parfymer, i synnerhet pafymer med Mellanöstern som ursprung. I västerländskt parfymmakeri har användandet fullkompigt exploderat de senaste åren, något som givetvis gjort mig nyfiken. Nu kan man som mad alla noter inte direkt precisera exakt hur oud luktar, men lite vagt sådär har det en söt, träig och aromatisk doft. Första delen av parfymens namn tyder på att Incense Oud innehåller rökelse, och i det här fallet rör det sig om frankincense. Alla som har gick i skolan fram till 80-talet fick säkert liksom jag höra berättelser från Bibeln såhär i juletid, och då minns man kanske att frankincense var en av de gåvor de vise männen hade med sig till den nyfödda Jesusbarnet. Även detta är en ingrediens som traditionellt använts i parfymer som stammar från Mellanöstern.

Incense Oud öppnar med kardemumma, hela, robusta, ljuvliga kardemummakärnor. Som en rykande kopp chaite men utan te. Här finns ingen sötma över huvud taget, kryddan är lite sträv och väldigt trogen riktiga kardemummakärnor. När den första skarpa kryddoften har lagt sig börjar rosorna smyga sig fram, som tillsammans med pelargon och rökelse utgör doftens hjärta. Jag är inte särskilt förtjust i pelagondoft, och definitivt inte i en parfym, men i kombination med rosorna och rökelsen blir den mjukare än vad jag är van vid. Jag upplever annars pelargon som ganska skarp och bitter. Det hjälper också att kardemumman dröjer sig kvar något. Hjärtat vilar på en bas av bl.a. patchouli, oud, cederträ och rock rose som är en liten rosa blomma som trivs i varma, torra klimat och dålig jordmån. Det är den senare som ger parfymen en känsla av ambra. Resultatet är en torr, träig, rökig, kryddg och helt underbar skapelse som jag egentligen förmodligen inte kan leva utan. Jag får hoppas på en lotterivinst (måste börja spela först) och nöja mig med det lilla prov på 1 ml som jag bär närmast hjärtat.