Ny tvål!

Det som enda som kanske slår känslan jag får av att packa upp en ny tvål är känslan av att dofta på en för mig helt ny parfym för första gången. I brist på nya parfymer i mitt liv fick jag i dag den stora glädjen att slänga den lilla stumpen som var kvar av den gamla tvålen för att i stället packa upp en ny.

Den gamla tvålen stod i skarp kontrast mot sin ersättare. Det var från början en grandios sak, stor och ellipsformad, ljusgul och med en mild doft av kaprifol. Efterskickad från Frankrike. Den ask jag plockade fram från gömmorna den här gången var ljusgul och anonym, med svart och röd text. Innehållet luktade minst sagt något mystiskt. En present från mammas och pappas resa till Spanien. Jag måste erkänna att med de förutsättningarna var mina förväntningar ganska låga. Spanien är inte ett land som är känt för varken parfym eller tvål, och det anspråkslösa yttre i kombination med den egendomliga doften gjorde mig misstänksam. Döm om min förvåning när jag öppnade den lilla lådan och, likt en rysk docka, hittade tvålen inslagen i ett par olika lager plast. När jag väl hade tagit mig igenom plasten avslöjades en perfekt ellipsformad kolsvart stycke tvål, och först då kunde jag också känna doften på riktigt. Den var märkligt bekant, inte hemskt obehaglig, men inte en omedelbar favorit.

Mina farföräldrar hoppade tidigt på chartertåget när det började slå igenom i Sverige på 50-talet. Det var Mallis och Kanarieholmarna som gällde, ibland flera gånger per år. De kom alltid hem med presenter till mina föräldrar och framfö allt till oss barn. Fula plastdockor i flamencokläder till mig om jag minns rätt. Mamma brukade få tvål. Det är en sådan som ligger i mitt badrum just nu. Inte undra på att jag var misstänksam till både paketering och doft. Jag förväntade mig väl att få en gräslig spansk plastdocka på köpet.