Dagens Doft - J'Adore/Dior

Jag äger en pytteliten miniatyrflaska av J'Adore eau de parfum, och rent spontant känner jag att aldrig har det stämt så bra med uttrycket less is more. Det krävs löjligt lite av den här vätskan för att den ska sitta på huden hela långa dagen, på gott och ont. Fantastiskt bra valuta för pengarna om detta är en doft man inte kan få nog av, och tröttsamt för den som bara vill prova men upptäcker att man inte är överförtjust. In fact, jag är glad över att jag bara har en liten miniatyrflaska.

Det första som slår mig när parfymen landar på huden är att den påminner om någon soft från en svunnen tid. Det tar en stund innan jag inser att J'Adore luktar som ett blågrönt 80-talsschampoo med tjejnamn. Eller rättare sagt, parfymen luktar som jag minns att schampoot luktar. Den kanske också påminner om tonårsfavoriten Date, jag har inte riktigt bestämt mig, men hur som helst så förstör det hela mitt intryck av J'Adore. Det känns tråkigt, för det är ingen dålig eller hemsk parfym jag har att göra med. Den är trevlig, safe och kanske lite tråkig och passar säkert som vardagsparfym för många.

J'Adore öppnar med en typ av magnolia - magnolia champaca och viol. Jag tvivlar starkt på att 80-talsschampoot innehöll noter av champaca, så det måste vara violen de två har gemensamt. Jag får lite fruktiga vibbar i öppningen, trots att den officiella listan på noter inte listar frukt i toppen. Kanske är det plommonen i hjärtat som sipprar igenom? Plommon, som för övrigt stannar på min hud långt efter blommorna i hjärtat har försvunnit - rosorna och orkidéerna finns där i bakgrunden men gör inget minnesvärt framträdande. Fruken bidrar med en nästan kväljande sötma. Tänk plommonlikör fast utan alkohol. Det känns nästan skönt att det är vinter för med det här på huden hade väl getingar flockats kring mina pulspunkter där parfymen har blivit påstänkt. Det blir inte mindre sött med vaniljen i basen, men mysken och träet ger åtminstone någon sorts balans.

Jag önskar att jag kunde gilla den här parfymen. Den luktar fantastiskt i flaskan och ser bra ut på pappret. Flaskan är skitsnygg. Kanske är det så att den helt enkelt inte passar min kroppskemi och att det gör att jag tycker sämre om den än jag borde. Det är en trevlig och hyfsat välgjord parfym, men på min hud händer det inte mycket med den. Den förblir kväljande söt och vitt blommig. Jag får besöka den igen om några månader och se om temperaturen och årstiden har ändrat på det där. Annars skänkes den till högstbjudande.

Årets lista

Jag har gjorts uppmärksam på att varje blogg med självrespekt bör ha någon slags årslista. Min respekt för mig själv och min blogg är kanske inte överdriven på något sätt, men mitt ordningssinne säger mig att det kan vara en kul idé med en lista här oavsett grad av självrespekt. Så here goes.

Årets äntligen i min samling:
Utan tvekan min älskade Chergui från Serge Lutens som jag köpte i New York för dyra pengar. Denna doft som klubbade mig som en säljägare på polarisen när jag luktade på den för första gången. Sitter som en andra hud och förför alla som kommer i min närhet.

Årets nyförälskelse:
Cristalle från Chanel som köptes billigt på Tradera i våras. Sist jag ägde den stod det 1992 i almanackan och den flaskan var en gåva från en uppvaktare. Jag gjorde kanske det något skeva valet att förälska mig i parfymen och inte i uppvaktaren. Cristalle är sprudlande grön och egentligen helt okaraktäristisk för min övriga smak.

Årets mainstreamsurprise:
Le Parfum från Elie Saab måste vara den bästa icke-nisch-parfymen jag har testat i år. Jag hade aldrig någonsin hört talas om Elie Saab tidigare, men fick lära mig att personen i fråga är en efterfrågad Mellanösterndesigner. Typ. Jag hoppas att det går riktigt bra för parfymen också så att den inte försvinner från marknaden innan jag hinner köpa mig en flaska.

Årets nya nischparfym på önskelistan:
Amaranthine från Penhaligon´s är självskriven, trots att den kom ut 2009. Den är ny för mig och gjorde ett enormt stort intryck på mig. Amaranthine är den första parfym jag någonsin har provat från det gamla anrika brittiska pafymhuset. Jag har aldrig varit nyfiken och det har alltid funnits så många andra hus att lukta sig igenom, men nu har nyfikenheten väckts.

Årets vardagsdoft i kategorin Icke-parfym:
Doften av mina Asieninspirerade revben som tillagas. Först kokas de i ett par timmar med kryddor, lök och vitlök, sedan in i ugnen eller på grillen där de penslas ofta med en glace på socker, honung, ketchup, japansk soja, färsk ingefära och färsk chili. Doften fyller hela huset eller trädgården och resultatet blir ett gäng klibbiga, sötstarka små köttstycken som faller i bitar bara man tittar på dem.

Årets billiga:
Det kanske låter klyschigt, men när det gäller parfym så gäller oftast regeln att billigt inte är bra. Ihopslarvade dofter utan komplexitet för en billig peng är inte roliga i längden. Det händer liskom inget på huden, den doft du känner när du luktar på korken eller flaskan är exakt samma som kommer att kännas på din hud i några timmar. Yves Rocher lyckas ibland, och i år har de lyckats extra bra med Moment de Bonheur. Inte superkomplicerad i sin sammansättning, men trevlig nog och trevligt pris. Blommig grönska through and through.

Årets tvål:
Får man välja två? Det är hugget som stucket mellan Lushs fantastiska lösviktstvålar och min favorit Karma och de stora väldoftande elliptiska tvålarna från Fragonard. Oansett vilken som hamnar på tvättstället hemma så fylls hela badrummet av väldoften. Som bonus blir man ren också!

Årets doft som inte kan härledas till parfym eller tvål:
Jag köpte en fantastiskt bra hårprodukt från Bumble and bumble när jag var i New York med en önskan om att en gång för alla lyckas tämja mina lockar. Den kom med en positiv överraskning - en fantastisk doft. Frukt och gröna blomsterängar så fort man skakar på huvudet.

Årets mest använda:
Ysatis, mon amour, mein liebling, my precious, min älskling. Funkar i alla lägen, sinnesstämningar och tillfällen. Nuff said.

Nyårsparfym

Nyårsafton är bara en dag borta. Resten av befolkningen har säkert planerat och våndats över menyer och klädsel i flera veckor, men det där har jag inga betänkligheter om. Mina tankar kretsar i vanlig ordning kring vilken parfym jag ska bära. Allt annat är klart sedan länge; vi firar som vanligt med samma goda vänner som vi har firat med de senaste (nästan) tio åren, i år blir det hemma hos dem vilket innebär att de står för huvudrätten. Jag ska göra en efterrätt och det tredje paret gör förrätt. Klänningen min är gammal men ny i sammanhanget, hårfärgen fixades innan jul och dottern har lite nya reafynd att sätta på sig. Allt klart med andra ord - utom pricken över iet, grädden på moset, the cherry on top - parfymen.

Ska den spegla den festiva stämningen och vara glittrande och pärlande i sin karaktär, lite som champagne? Ska den vara festlig men förförisk, lite vanilj i basen kanske? Ska jag låta kvällen och stassen i övrigt tala för sig själva och bära en doft som bara hänger lite coolt i bakgrunden? JAG VET INTE! Jag har några starka kort på hand, kanske Coco Mademoiselle som är relativt sprudlande och glad nog för tillfället, men som inte är en favorit. Sensous från Estee Lauder är en favorit som har noter som ylang, honung, ambra, trä och jasmin, och som luktar fantastiskt, lite sensuellt som namnet antyder. Jasmin är tydligen en doft som kan användas som afrodisiakum, men hey, jag ska inte ut och ragga direkt. Juryn håller fortfarande överläggningar, men vad det än blir kommer doften bidra till den festliga helheten. Happy happy joy joy och ha en fantastiskt trevlig nyårsafton folks.

En väldoftande jul

Julafton har kommit och gått i år igen, och i den här bloggen summeras den bäst med hjälp av doftintryck. I min familj drog somliga igång redan halv sex på morgonen, medan andra tog sig en välbehövlig sovmorgon. I makens strumpa hade Tomten lagt en flaska väldoft från The Body Shop, som visserligen kanske inte är kända för sina parfymer, men den här var riktigt trevlig. Arber är en lagom kryddig och träig sak som uppskattades av mottagaren. Det enda minuset var att den är alltför flyktig på huden och måste återappliceras hyfsat ofta.

I vardagsrummet står granen, den riktiga, och doftar underbart. Tyvärr har den blivit en lekplats för katterna med resultatet att den barrar något ohyggligt, men den doftar åtminstone bättre än en plastdito. Fler dofter på morgonen - varm risgrynsgröt med kanel, nybryggt kaffe, nyduschade barn varav en är stor nog att lukta som en vuxen man (läs Dubbeldusch), nyduschade föräldrar och slutligen min julparfym. Det brukar vara ett stort dilemma för mig att bestämma doft inför speciella tillfällen, men i år var juldoften bestämd sedan länge. Jag vet vad ni tänker; "skaffa dig ett liv, för helvete". Chergui var självskriven. Det är julkryddor och feelgood i en flaska.

På plats hos moster och fler dofter; mammas Soleil, pappas Farenheit, sillen, laxen och alla andra kalla och varma rätter. Rödkål och brunkål som luktar fis men som smakar gudomligt. Mörk julöl och snaps med citrus och kanel. Nyskalade clementiner. Mer gröt, kaffe, Prästaskorpor med kardemumma enligt mormors recept. Choklad och nötter. Så kom tomten med mer väldoft; jordgubbsduschcreme och lotion från The Body Shop som luktar så likt riktiga ätbara gubbar att de bör sätta varningstext på flaskorna. Man vill liksom bara smaka. I det andra väldoftande paketet fanns Blu från Bulgari, en doft som har funnits på min önskelista en stund nu. Det är en perfekt vardagsdoft med bl.a. ingefära och träig mysk.

Nu luktar här pepparkakor, kaffe och nyvärmda lussekatter. Ha en god, väldoftande fortsättning.

Doftgrupper: Orientalisk

Den här lilla följetongen om de olika doftgrupper man talar om i parfymvärlden är självklart ganska förenklad. Många dofter på marknaden kan stoppas in i flera fack, andra kan inte etiketteras över huvud taget. De grupper som hittills figurerat i mina inlägg innefattar enbart parfymer som enligt marknaden är avsedda för kvinnliga användare. Med det sagt är det ingen mer än du själv som bestämmer vilka parfymer du ska använda. Herrparfymer kan passa alldeles utmärkt på damer och tvärt om.

Följande grupp är förmodligen min absoluta favorit. Majoriteten av de parfymer jag äger kan klassas i denna grupp och jag passar och känner mig bekväm i orientaliska dofter över lag. Orientaliska parfymer kännetecknas av en värme och sensualitet som kommer av de ingredienser som används. Vanilj, ambra, mysk, ädla träsorter, kryddor och exotiska blommor är några av de noter som karaktäriserar denna doftgrupp. Gruppen kan i sin tur indelas i fyra olika underkategorier.

Nejlika, torkad 

Orientalisk kryddig: Namnet talar för sig själv. De kryddor som är vanliga är bl.a kanel, nejlika, muskotnöt och kardemumma. I den här gruppen hittar man troligen den perfekta julparfymen. Testa Opium från Yves Saint Laurent, Coco från Chanel, Omnia från Bulgari och Kingdom från Alexander McQueen. Den sistnämnda är en av mina absoluta favoriter och har ett underbart kumminackord som lyfter hela doften. Hamnar den på fel hud kan den tyvärr lukta gammal svett.

Vanilj

Orientalisk vanilj: De orientaliska doftnoterna accentueras av vanilj och ambra. Här finns massor av godbitar att utforska. Prova Must från Cartier, Roma från Laura Biagiotti, Miracle från Lancome och två av mina favoriter Angel från Thierry Mugler och Casmir från Chopard. 

Sandelträ

Orientalisk träig: Varma noter som ambra och sandelträ, eller lite torrare noter cederträ förstärker den orientaliska känslan ytterligare. Även detta är en kategori där det finns en hel del att testa för den som är nyfiken, bl.a. Sensous Noir från Estee Lauder, Womanity från Thierry Mugler som är lite fruktig, Kapsule Floriental från Karl Lagerfeld och Prada från Prada.

Tiare

Orientalisk blommig: Måste jag välja en favorit bland de olika underkategorierna så får det bli den här. Jag är oerhört svag för blommor och tillsammans med en orientalisk bas är de svårslagna. Kyddiga parfymer är förstås också väldigt fina...äsch. De traditionella orientaliska, söta, lite pudriga noterna piffas upp med hjälp av kryddiga eller exotiska blommor så som nejlika, gardenia eller tiareblomma. Detta är en mastodontkategori där hundratals dofter hamnar när de kategoriseras. Testa Guilty från Gucci, Belle d'Opium från Yves Saint Laurent, Lola från Marc Jacobs och Private Collection Amber Ylang Ylang från Estee Lauder. 

90-talsdoft i 80-talskostym

Dagens doft heter Sun Moon Stars kommer från mode- och parfymhuset Lagerfeld. Den kom ut 1994 men har alla de element som karaktäriserar en typisk 80-talsparfym. Den är högljudd, stor och svulstig och har en tendens att anlända före sin bärare in i ett rum. Säkert sticker den i näsan på många, det är definitivt inte en parfym som är lättillgänglig i sin karaktär, särskilt kanske inte för invånarna i landet Lagom. Däremot är det den enda vettiga dampafymen som har släppts från modehuset någonsin. Herrparfymerna ska vi bara inte prata om. Lagerfeld ska hålla sig till mode. Punkt.

Sun Moon Stars öppnar med apelsinblomma, bergamott, freesia och något så udda som ananas. Det låter som ett recept för att misslyckas, men ananasens närvaro har förmågan att söta blommorna något. Resultatet blir en hård klapp på kinden snarare än en käftsmäll. Fruktens sötma håller i sig en bit in och minglar fint med hjärtnoterna som består bl.a. av rosor, liljekonvalj och nejlika. Nejlikor kan ha en tendens att vara lite bittra i min näsa, men liljekonvaljen tar udden av bitterheten på ett fint sätt. De bidrar också till att ge rosorna lite extra taggar, för i den här doften är det rosorna som spelar huvudrollen. Det är inte väna rosor som möter näsan, det är vassa, taggiga, vildvuxna rosor, kompletta med bisvärm och allt. När utvecklingen närmar sig basen mjukas rosornas taggighet upp något och ger plats för en träig vanlij och mysk, och det är först då pafrymen blir riktigt trevlig. Taggarna slutar liksom sticka i näsan, och det är jag och min omgivning oerhört tacksamma för.

Flaskan är en tjusig, drömsk sak som skildrar namnet på ett fint sätt. Mörkblått glas med guldkork, en perfekt liten kula, överströdd med just solar, månar och stjärnor. Jag tycker däremot inte att flaskan representerar doften i sig, mer än kanske själva kulören på glaset. Det är en ganska mök doft och kanske är tanken att hela skapelsen ska föra tankarna till rymden på något sätt. I slutänden blir det bara ganska pretentiöst. Sun Moon Stars går att få tag på lite varstans på nätet till en rimlig peng.

All I want for Christmas is you

Som vanligt önskar jag mig bara paket som doftar, något som inte alltid gillas av diverse släktingar som konsekvent vägrar att ge mig parfym i gåva för att "ingen kan ju ha så mycket pafym". Jo, mamma, det kan man! Särskilt om det är ens största intresse. Det är som att sluta köpa nya böcker till en inbiten läsare, eller som att vägra ge bort kläder till den modeintresserade. Eller?

Av den anledningen, och formodligen också av gammalt vanligt trots, önskar jag mig bara parfym i julklapp. Min make ställer alltid upp, tack och lov. Jag inser att det är dyra saker jag önskar mig, men folk glömmer att det finns kroppslotion och duschcreme i fantastiska dofter också. Det behöver inte vara fancy, bara det doftar!

Med det i åtanke presenterar jag stolt och glatt årets (kraftigt förkortade) önskelista:

Amaranthine från Penhaligon's - en orientalisk blomma med ylang-ylang, jasmin, rosor, apelsinblomma och en bas av bl.a. mysk, sandelträ, vanilj och kondenserad mjölk. Kärlek vid första sniffen när jag fick hem det lilla provröret i höstas.

Arpège från Lanvin - en klassiker från 1927 som funnits på min önskelista länge, mest p.g.a att den är ganska svår att få tag på nu för tiden. Det finns en uppdaterad lightversion av Arpège som kom ut för några år sedan, Éclat d'Arpège, som inte kommer i närheten av sin äldre syster. Arpège öppnar med aldehyder, neroli och bergamott, och har ett fantastiskt hjärta av tuberose, ylang-ylang, liljekonvalj, ros och koriander som vilar på en bas av bl.a. patchouli, sandelträ och vanilj. Vällustig och wunderbar.

Le Parfum från Elie Saab - den första och enda parfym som är ny på marknaden för i år och som jag faktiskt gillade direkt. En trevlig vardagsdoft utan krusiduller, men den är fint gjord och stannar nära huden. Noterna innefattar bl.a. apelsinblomma, jasmin, patchouli och cederträ.

Joy från Jean Patou - ytterligare en klassiker, denna är från 1930. Underbara vita blommor som öppnar med aldehyder och persika, utan att vara söt. Rosor, jasmin, yland-ylang och tuberose vilar på sandelträ, mysk och civet som är en animalisk not. Dyr och ganska svår att få tag på, därför har den funnits på listan länge nu.

Un Jardin en Méditerranée från Hermès - som luktar precis som en sommardag i Provence. Provencalska kryddor, cederträ, fikon (både trä och frukt), bergamott och vit oleander. Unisex och underbar som sommardoft. Hittas på alla flygplatser i stora flaskor.

Violetta di Parma från Borsari - den perfekta violdoften. Grön, pudrig, enkel viol med några blommiga kompisar i mixen. Vilar på en bas av mysk och vanilj. Sök på namnet som hittar man till en fin liten nätshop som har specialiserat sig på varor från Parmaområdet. Billig och bra.