Du är guld

Jag blir nästan alltid full i skratt när jag plockar fram min flaska Gold från Donna Karan från min hylla. Alltid utan undantag börja jag nynna på Spandau Ballets gamla dänga med samma namn, trots att de enda parfymen och dängan har gemensamt är just namnet. Låten handlar om att du är bra som du är ("you are gold, always believe in your soul, you've got the power to know, you're indestructable") och parfymen handlar om att förmedla din inre, sofistikierade diva.

Jag köpte min flaska för flera år sedan, när den var relativt nyutkommen men ändå hade hunnit hamna på en och annan utförsäljningsdisk. Som med många andra av mina parfymer genomfördes köpet helt i blindo, eller åtminstone osniffat. Jag var påläst, och Gold hade fått fantastiska recensioner, och som vanligt tänkte jag att jag alltid kan sälja vidare om den inte passar min hud. Priset var för bra för att låta bli, men oj vad besviken jag blev när jag väl fick hem den och kunde prova på huden.

Det som träffade min näsa när de första toppnoterna nådde dit, var en akvatisk/metallisk doft, inte helt olik vattenmelon eller gurka. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad gurka hade med guld att göra, skulle detta inte vara en rik, mullig, gyllene ambradoft? Tack och lov är det lätt att ha överseende med denna malplacerade vattniga grönsak, för det som följer får mig bara att högt ropa MULLENU (eller MULLENÖ, det kanske är dialektalt?). På pappret är Gold pretentiöst nog uppbyggd av noter som "gold pollen" (vad fan är det?) och "golden balsams" (que?), men den stora behållningen, och det som gör denna doft minnesvärd och speciell, är kombinationen av stora svulstiga liljor och ambra. Tillsammans skapar de en varm, mullig och nästan lite jordig känsla - tänk varm, fuktig sommarjord. Den är högklass, den är guld.