Alla stackars ensamma blommor

Plötsligt ser jag bara soliflores överallt. Samma dag som jag skrev senaste inlägget kom en försändelse från min vän Yves.  Generös som han alltid är hade han erbjuit mig att prova hans senaste parfym för en billig penning, som nu låg i en kartong bredvid mig. Sammanträffandet tycks vara extraordinärt, för visst var det en soliflore. Tidigare har mitt förhållande med Yves präglats av skeptisism gentemot husets parfymer, de har generellt inte varit mycket att ha, eller åtminstone väldigt ojämna i kvaliteten. På senare år har de faktiskt tagit sig i kragen och producerat ett gäng hyfsat bra dofter som fortfarande är lika löjligt billiga som alltid. De lär inte falla alla i smaken, men de är bättre sammansatta är de flesta kändisparfymer på marknaden och är oftast billigare också.

Tidigare försök att skapa soliflores i huset Rocher har oftast fallit platt på magen. Tråkiga, intetsägande och ibland t.o.m illaluktande styggelser har råkat hamna på min hylla för att snabbt säljas igen för en billig penning på Tradera. Jag minns särskilt en fruktansvärd apelsinblomma som var så besk att ögonen tårades. Deras senaste alster heter Un Matin au Jardin Lilas Mauve och är en tolkning av lila syrener. Den är skir, finlemmad, lite grön och pudrig, och för mig är det en perfekt version av blomman. Tänk juni, skolavslutning, blommor i håret och så dessa ljuvliga små blommorna i klasar längs med den dammiga vägen till skolan. I den här serien igår även en rosdoft och en parfym som luktar citrusblomster, och jag kan bara hoppas att de har lyckats bättre med den här versionen och tagit lärdom av det hemska misstaget de gjorde med apelsinblomsdoften för några år sedan.