1940-talets New York. Lobbyn i ett stort art deco hotel, människor överallt. Skinnmöbler i grupperingar kring marmorbord, pelare från marmorgolv till taket som är flera meter upp. Mahogny med gulddetaljer. På borden står stora vaser och i luften blandas doften av vita liljor med den animaliska doften från gästernas läderbagage. Plötsligt letar sig en vind genom rummet då ytterdörrarna slås upp, och in sveper en kvinna i yngre medelåldern. Hon har päls och hatt på sig, röker cigarett ur munstycke och på händerna bär hon nya, röda skinnhandskar som hon nu drar av sig i farten. Vid ett av soffborden stannar hon och placerar sina skinnhandskar bredvid en av de stora vaserna med liljor.
Så luktar Cuir de Lancôme från Lancôme. Precis så. Åtminstone är det dessa bilder som ploppade upp i min fantasi första gången jag någonsin luktade på den. Jag var på jakt efter en läderparfym och läst en massa om olika dofter från många parfymörer, när jag snubblade över Cuir de Lancôme som just då såldes till kraftigt nedsatt pris. Det hade visat sig ganska svårt att få tag på en bra läderdoft till hyfsat pris, och just Lancômes läder har hypeats sedan den kom ut för fyra år sedan. Det tog inte lång tid för mig att slå till och beställa trots att jag bara hade läst om den, men jag blev inte besviken. Den här doften är en solklar tia.
Cuir, som betyder just läder, är i själva verket en omformulerad version av en gammal Lancômedoft från 1936 som först hette Revolte, men bytte namn tre år senare till Cuir. Den försvann sedermera ur sortimentet och kom inte tillbaks förrän 2007, då som en parfym av många i vad som kallas Lancôme Collection. Den består av ett gäng nyutgivna, omformulerade gamla dofter från husets forna glansdagar. Lite dyrare, lite mer exklusiva, lite svårare att få tag på. Väl värd jakten och priset om ni frågar mig. Den öppnar mörkt, nästan rökigt men lugnar sig och lägger sig till rätta på huden när PANG! patchoulin når näsan, nästan som en käftsmäll. Blommorna tittar fram allt eftersom, jasmin och ylang ylang, lite pudriga, lite sköra i all rök. Det blir krämigt, sedan nästan medicinskt, för att så småningom släppa fram basen som fortfarande anar rökigt läder. Björken i basen känns örtig på min hud, den är precis nyutslagen, små små musöron bara, och irisen förstärker den nyutsprungna känslan.
Notpyramid
Bergamott, Mandarin, Saffran
Jasmin, Ylang Ylang, Hagtorn, Patchouli
Iris, Björk, Styrax (en slags kåda)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar