Parfymshopping i NYC

Nu har jag varit stått på svensk mark i över ett dygn, så det är hög tid att summera doftintrycken från New York.

New York luktar avgas. Det var väl ingen överraskning direkt, de flesta storstäder lider av avgasproblem. Det som förvånade mig däremot var doften på i princip alla offentliga toaletter jag besökte. Toaletter på restauranter, på the Trump Tower, på Rockefeller Plaza, på flygplatsen - alla fullkomligt stank de av airfresheners. Det känns som en viss nonchalans för känsliga näsor, allergiker och småbarn när man dränker ett trångt utrymme i "naturliga" luftfräschare. Man vet att det är för mycket när det börja sticka i näsan, och det gjorde det vid samtliga toalettbesök i Det Stora Äpplet. Visserligen, hellre överdosering av rumsspray än Odeurs de L'Urine Séchées. Men ändå.

Summa summarum så fick jag med mig fem nya dofter hem från USA. Förutom de tre jag redan skrivit om blev det en koncentrerad version av Amazing Grace från Philosophy och på flygplatsen, där vårt flyg till slut lyfte, fyra timmar för sent, köpte jag ytterligare en doft som har funnits på min önskelista sedan jag först sniffade på den; Escale à Pondichéry från Dior. Nu åkte jag inte till New York för att i första hand köpa pafymer, men det måste sägas att jag har gjort både en och fler goda affärer då dollarn är så billig som den är just nu. Det enda som grämer mig är att jag aldrig kom iväg till Brooklyn och CB I hate perfume, men jag måste väl lämna något ogjort så jag har lite att göra när jag åker dit nästa gång :-)

The Perfume District

Igår tog vi en promenad från Groud Zero till Chinatown längs med södra Broadway. Väl i höjd med Canal Street börjar vad som kallas för New Yorks Perfume District. I varje gathörn finns wholesaleaffärer, ungefär som fabriksförsäljning. Man bör passa sig och man bör veta vad man snackar om, då säkert fler av dessa små hål-i-väggen-affärer säljer oäkta produkter. Det är också bra att veta vad det du letar efter kostar i en vanlig affär, så slipper du bli dubbelt lurad.

Utbudet är relativt stort, det är tätt mellan affärerna, men man blir lätt tveksam då de flesta ställen har inkastare som står och gapar på förbipassagerare. Jag kände mig skeptisk, men gick till slut in i en affär vars hela vägg bestod av parfymer i en salig oordning. Det var inte lätt att hitta det man sökte, och jag sökte inget specifikt. Jag har alltid en minneslista i huvudet på det jag har på önskelistan, men jag vill självklart gärna browsa lite i hopp om att hita något ovanligt. Till slut fick jag med mig en flaska Angel från Thierry Mugler som har funnits på min önskelista länge. Jag har kroppslotionen hemma men har aldrig känt att jag har haft råd med parfymen som går loss på över 700:-. I går fick jag ge $30 och det kändes ok även om det hade visat sig vara en kopia. Nu var det ingen kopia, men det går inte helt att avgöra förrän man har öppnat kartongen och hittat etiketterna samt provat parfymen på huden. Mer om Angel en annan gång. I dag ska jag till 5th Avenue, och där finns de fiiiina affärerna. Det kanske blir ett nytt inköp i dag, om jag över huvud taget blir insläppt i de fina salongerna.

En Doft av Himlen

Efter några dagar i New York kom så äntligen den lilla stunden då bara jag fick bestämma vad vi skulle göra. Jag har inte många specifika önskemål med resan mer än att få åka till Aedes de Venustas på Christopher St i Chelsea. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig mer än att de säljer en mängd nicheparfymer som är både svåra att få tag på i Sverige, och gör man det är de snordyra och det tillkommer dessutom frakt.

Den lilla boutiquen i lummiga Chelsea, på samma gata som The Stonewall Inn, runt hörnet från Gay Street är så speciell och exklusiv att man måste ringa på en ringklocka för att få äran att komma in. Jag är allergisk mot sådant snobberi, men jag tänkte inte så mycket på det just då och där, jag var mest själaglad över att vara där. Dofterna slår emot och tar över hela dig när man kommer in genom dörren. Där är trångt och plottrigt, flaskor och dekorationer överallt, som ett Versaille på amfetamin ungefär. Röd sammet, guld, torkade blommor, flaskor, doftljus och två pyttesmå, levande yappy type dogs. Butiksinnehavarnas attityd bidrog till känslan att jag borde vara oerhört tacksam över att över huvud taget vara där och i deras och pafymernas närhet. Med det sagt är de också väldigt hjälpsamma och det är fritt fram att prova och spraya. De svarar gärna på frågor, och köper du något får du också generöst med små provrör med dig.

Det blev två köp för min del. Chergui från Serge Lutens som jag skrev om här och Piment Brulent från L'Artisan Parfumeur, ett av mina favoritparfymerier. Jag fick också en generös handfull prover som jag ska gå igenom så småningom här. Efter en knapp timme gick jag därifrån, flera dollar lättare och med ett löjligt flin i ansiktet. Från och med nu kan jag bära olika parfymer varje dag, trots att jag är på resande fot.

Om våndan att välja parfym inför en resa

Jag står alltid inför ett hyfsat angenämt problem när jag ska ut och resa. Förutom våndan över att få med sig rätt kläder för alla tillfällen; tillräckligt varma, tillräckligt svala, tillräckligt fina eller tillräckligt vardagliga, måste jag välja i min parfymgarderob också. Det hade inte varit så svårt om jag hade haft en eller ett par verkliga favoriter, sådana där dofter som man vänder sig till när man är rådvill, som de skönaste jeansen eller den där klänningen som man vet sitter som en smäck. Jag är mer eller mindre lika förälskad i alla mina dofter på olika sätt.

Ofta tänker jag praktiskt och tar några miniatyrflaskor med på resan. De tar upp minimalt med plats, och så har jag lyxen att ha flera att välja mellan. Det är särskilt bra när jag ska någonstans där jag inte har intentionen att köpa någon ny parfym. Nu åker jag till New York i morgon och jag har stora planer på att utöka min doftgarderob där. Jag tänker helt enkelt inte resa hem utan minst en ny parfym i bagaget. Dessutom räknar jag kallt med att bli överröst med små provrör av alla generösa sales assistants då jag trots allt kommer från Den Gamla Världen och pratar dessutom brittisk engelska. Mina fördomar säger att de älskar människor från Den Gamla Världen over there. Dessutom vet jag vad jag snackar om när det gäller parfym.

Av dessa anledningar har jag efter mycket vånda kommit fram till att jag ska ha med mig en enda parfym. Det är något nytt för mig. Jag har också äntligen kommit fram till att den enda som får följa med över Atlanten är Narciso Rodriguez For Her. Det är en underbart sofistikerad mysk som stannar nära huden och som emellanåt också känns som en andra hud. Samtidigt är den sensuell nog att klara en kväll på en bar. När jag bär For Her känner jag mig kvinnlig, skitsnygg och självsäker, och det känns inte helt galet att ha den attityden i The Big Apple. For Her it is. Så det så.

Dagens Doft - Éclat/Fragonard

Det vore en lögn att påstå att jag ofta skickar efter parfymer som jag aldrig någonsin har luktat på, men det händer då och då om priset är löjligt bra. Ofta handlar det då om dofter som jag har läst om eller som jag instinktivt känner att noterna passar min smak. Éclat hamnade i min samling på det sättet. Jag var ute efter en parfym till min mamma, som efter vår resa till Grasse och Parfumerie Fragonard blev hjälplöst förälskad i en av deras mest kända dofter. Efter två år var flaskan nästan slut och jag visste att hon snålade med det lilla som fanns kvar. Jag visste också att hon aldrig någonsin skulle få för sig att beställa den själv ("Handla på nätet?! Det är alldeles för krångligt och knappast säkert!"), så jag klickade hem den och gav den till henne. Men...jag kan knappast handla hem parfym från södra Frankrike utan att ge mig själv en liten present. Jag hade dessutom gjort mig förtjänt av det genom att vara en god dotter. Fragonards parfymer är inte svidande dyra heller, med dagens valutakurs ligger en 100 ml flaska edt på under 250:-. Det är verkligen inte fy skam för så pass välkomponerade dofter.

Åter till Éclat. Direkt vid applicering förstår man att detta är en frisk, sprudlande och blommig doft. Den öppnar med citron och bergamott, som mjukas upp något av freesia. Hjärtat av parfymen består av gardenia och frangipani, eller tempelblomma som den heter på svenska. Dessa två blommor i kombination ger en känsla av att något exotiskt är på gång. Mycket riktigt händer sedan något ganska oväntat. Den friska, sprudlande blommiga citrusen avrundas i en nästan ätbar kombination av vanilj och, håll i er, marshmallows. På pappret låter det helt vidrigt, men det funkar förvånande väl på huden. Tror man att den obekymrade blommiga känslan ska hålla i sig blir man besviken. Éclat utvecklas till vad man i parfymvärlden kallar för en regelrätt gourmand, d.v.s. en parfym som nästan uteslutande imiterar eller innehåller noter av ätbart slag. Det sprudlande byts mot sötma, en sötma som säkert kan bli på tok för mycket för vissa, men den funkar fint på min hud. Det roliga med Éclat är att det är svårt att tro att det är samma doft man sprayade på sig några timmar tidigare. Möjligtvis kan man förnimma blommorna, men i övrigt är det sötman i vaniljen och marshmallowsen som dominerar.

Doftgrupper: Chypre

Doftgruppen Chypre (uttalas tjipr) fick namn efter en oerhört populär parfym som lanserades 1917, och som hette just Chypre. Dofter som faller under denna kategori är tidlösa, klassiska och eleganta. Det är dofter som är lätta att känna igen. Parfymer inom doftfamiljen chypre karaktäriseras av att de innehåller ekmossa och labdanum, som är kåda från en bergsros som växer i ländena kring Medelhavet. De traditionella noterna kan blandas med blommor eller frukt och blir då blommig chypre respektive fruktig chypre. Både män och kvinnor kan komma undan med att bära upp en chypre, många av dofterna i denna familj kan upplevas som unisex.

I dag lanseras det inte så många regelrätta chypres, de allra flesta är uppblandade med blommor eller frukt, kanske för tillgänglighetens skull. En ren chypre är säkert inte kärlek vid första ögonkastet för gemene man, de doftar minst sagt ganska speciellt, men är väl värda att utforska närmre. Det finns en viss strävhet i en ren chypre, som mjukas upp av blommor eller frukt.

Det finns en hel del moderna chypres i affärernas hyllor i dag. Idylle från Guerlain, Gucci från GUCCI, Kelly Calèche från Hermès och Coco Mademoiselle från Chanel är alla blommiga chypres. Oriens från Van Cleef & Arpels, Liberté från Carcharel, Miss Dior Cherie från Dior och Cristalle från Chanel är exempel på lättillgängliga fruktiga chypres. Vågar man testa en riktigt klassisk chypre, och om man mot förmodar hittar någon i vanliga handeln, ska man ge sig på Ma Griffe från Carven, en skarp, grön, klassisk chypre, eller Bandit från Robert Piguet som utlovar grönska och läder tillsammans med de klassiska doftnoterna för chyprefamiljen.

Dagens Doft - My Queen/Alexander McQueen

Ungefär i samma veva som mitt parfymintresse började ta sig till osunda höjder kom designhuset Alexander McQueen ut med sin andra doft, My Queen. Den hamnade snabbt i min samling som en obestridd stapelvara.

My Queen inleder med en kraftig käftsmäll kryddiga, italienska violer. Violerna stannar kvar i bakgrunden hela tiden. Efter en stund blandas blommorna med mjuka, söta mandlar och ytterligare blommor, denna gången apelsinblomma som ger intrycket av en viss fräschör. Hela kompositionen avrundas med en bädd av bl.a. vanilj, cederträ, patchouli och iris.

My Queen ger en känsla av välbehag och mys, samtidigt som den känns lyxig och tillräckligt ovanlig i sitt yttryck. Doften är söt utan att vara kvalmig och klibbig. Den appliceras med fördel mycket sparsamt då den kan ha en tendens att bli för mycket av det goda. Å andra sidan sitter den på huden hela dagen och utvecklas och växer hela tiden. My Queen kan klassas som floriental, eller orientalisk blommig och den är väl värd ett besök om man vet att man är svag för viol och vanilj.