Queen of perfume?

I evigheters evighet har jag tänkt skriva ner något om Madonnas parfym som lanserades tidigare i år. Jag blev väldigt nyfiken och sugen när jag först läste om att The Queen of Pop skulle lansera en parfym. Inte för att jag är ett fan av rang, men det rör sig ändå om en av musikvärldens kungligheter. Jag har dessutom en känsla av att hon aldrig gör något som inte är väl genomtänkt, snarare än nog varje drag noggrant kalkylerat. Hon har själv under årens lopp uttalat sig om sin barndoms doftminnen då hennes mammas signaturdoft var Fracas, en parfym hon själv har burit under många år just av den anledningen. Fracas är ett begrepp i den här världen, oavsett om man älskar den eller inte, så är det en klassiker med klass i sin egen rätt. Jag har aldrig haft kemi att bära den, så jag får nöja mig med att smygsniffa på vänner som kan bära den. För att toppa min egen upphaussade föreställning om Madonna och hennes parfym har jag också läst att pafymören Stephen Nilsen, näsan som har skapat doften efter hennes instruktioner, inte hade det så lätt alla gånger med Madge. Hennes instruktioner var i bästa fall vaga och hon hade starka åsikter om vilka noter som skulle ingå i kompositionen, trots att det inte var hon som satt på expertisen. Å andra sidan är det just detta som gör parfymen intressant i mina ögon. Detta känns inte som ytterligare en massproducerad kändisparfym som kommer att falla i glömska om ett år eller två (tänk Donald Trump och Shakira - är det någon som kommer ihåg att de ens har släppt parfymer, och minns någon hur de doftar?). Självklart har det även att göra med stjärnans egen mer eller mindra permanenta plats på himlen.

Vad får man då när man köper sig en liten bit av Madonna? Jag börjar med namnet; Truth and Dare. Sanning eller Konsekvens. HALLÅ! ÄR DU TOLV ÅR GAMMAL ELLER? Sist jag lekte Sanning eller konsekvens var det året jag och mina tjejkompisar fyllde tolv. Det var första året vi hade partyn i stället för kalas när vi fyllde år. Killa var inbjudna. Vi åt piroger runt mammas köksbord och ägnade kvällen åt Ryska posten, Snurra flaskan och Sanning eller konka. Tre variationer på samma lek egentligen, som alla gick ut på att man skulle få hångla så mycket som möjligt. Jag tycker att namnet på Madonnas parfym är obota töntigt, men tack och lov väger både vätskan och flaskan upp en hel del. Flaskan är i vitt porslin, platt och kantig, komplett med kork i guldfärgad plast och guldfärgad text. Varken eller i min smak, inte överdrivet prålig men ändå ganska enkel. Madge har sagt någon gång att parfymen ska handla om ytterligheter och då är väl flaskan ett gott exempel.

Själva vätskan då - jag är inte besviken, tvärt om, med all hype och mina egna förväntningar hade den lätt kunnat bli en besvikelse. Öppningen är en underbar, krämig sak med stora vita blommor; neroli, tuberose och gardenia. Första intrycket är lätt och ledigt, men väldigt snabbt kommer sötman, en nästan smörig, smetig sötma, helt utan att vara sliskig. På min hud kan jag svära på att jag känner jasminen redan i öppningen, en ren och enkel och oerhört vacker jasmin, som äts upp ganska omedelbart av de mer färgstarka blommorna. Så småningom kommer jasminen tillbaks och den är varm och mullig. Tuberosen finns kvar men dominerar inte längre. Det som förvånar mig mest är ändå hur välgjord den är. Det händer grejer hela tiden. Det smöriga återkommer så småningom och när basen träder in blir helhetsintrycket något mer sött än det som har varit. Basen består av ambra, vanilj och mysk som tillsammans bildar någon slags toffeeaktig ton. Det här är en doft som riskerar att fylla hela rummet om man överdoserar, den är kraftfull och potent och faktiskt ganska fantastisk. Jag tror inte den kommer att förpassas till billighetshörnan på Kicks any time soon.