Mer champagne åt folket!

I min värld, parfymnördens väldoftande vardag, finns det en del dofter det konstant har snackats om sedan de kom ut. Det är dofter som nått kultstatus, klassikerstatus, som är svåra att få tag på, eller dofter som man helt enkelt bör ha provat innan man dör. Vissa av dessa är klassiker även för människor som inte lägger så stor vikt vid det här med parfym. Jag vågar påstå att de flesta människor i min omgivning har hört talas om exempelvis Chanel No 5 och Guerlains Shalimar då dessa två dofter måste räknas som klassiker man måste ha provat innan luktsinnet försvinner för gott, trots att man inte har parfym som största intresse i livet.

I parfymkretsar ligger det ett mystiskt skimmer kring Yves Saint Laurents Yvresse, som trots sin ringa ålder -  den lanserades så sent som 1993, har uppnått något av en kultstatus. Kanske mycket ha att göra med att det är något så ovanligt som en måttligt fruktig chypre som landade på en marknad som huvudsakligen bestod av citrusiga, örtiga unisexdofter. En chypre i början på 90-talet var verkligen inte alls på modet, trots att det är ett stort och tungt namn som står bakom. Yvresse lanserades först under namnet Champagne, men då blev en hel region av champagnemakare i Frankrike förbannade och namnet ändrades till Yvresse, som är en uppenbar lek med namnet Yves och det franska ordet ivresse som betyder berusning. Det nya namnet är onekligen även det mycket passande. Det känns småaktigt och tråkigt av champagnemänniskorna att inte tillåta användningen av namnet på en parfym som så uppenbart borde heta just Champagne.

Det är en sprudlande, ljusgul vätska som lämnar flaskan, och man kan tro att det är en kork som just har flugit av en magnumflaska Bollinger. Det luktar dyr fest, jämn födelsedag eller nyår. Yvresse luktar precis som den känslan man får i näsan om man stoppar den alltför nära ett glas med kolsyrad dryck. Det som hamnar på min hud bubblar livligt en lång stund och jag kan inte för mitt liv förstå hur näsan och parfymkreatören Sophia Grojsman kan få persikor, aprikoser, kummin och anis kan lukta såhär. När de allra första glättiga, livfulla noterna börjar lugna sig kan jag faktiskt känna doften av de faktiska druvorna, trots att det inte ska finnas med alls enligt den officiella doftpyramiden. Druvorna är självklart gröna, perfekta i balansen mellan sötma och syrlighet. Precis så torra, fruktiga och friska som i en fin champagne. De försvinner bort ganska snabbt för att ge plats för en lågmäld blombukett innehållande bl.a. rosor, jasmin och nejlikor. Det hela har kryddats med en gnutta kanel. Då det är en chypre vi har att göra med hittar man självklart bl.a ekmossa i basen.

Detta är inte en överdrivet söt doft, här finns bara en gnutta sötma trots alla frukter i toppen. De är inte obehagliga, bara lite oväntade, men de förmedlar ett intryck av de friska druvorna man kan hitta i drycken champagne. Yvresse är en glad, positiv, optimistisk doft, samtidigt som den känns mycket sofistikierad utan att bli kärringparfym. Den lär inte passa alla smaker, man jag tror nog att några av er har blivit lite nyfikna på den efter att ha läst det här.