Baroque från Fragonard är till min stora sorg utgången ur sortimentet. Den finns inte mer, den tillverkas inte mer. För min del är det lugnt, jag har en stor flaska på 100 ml där det nästan inte märks att den är använd, men för alla andras skull gråter jag. Alla stackars näsor som aldrig får lukta på den här godsaken, jag gråter för dem. De är självklart välkomna hem till mig, men flaskan behåller jag för mig själv. Baroque är, som namnet antyder, en ganska svulstig historia. Man behöver aldrig vara orolig för att försvinna in i bakgrunden på en fest om man bär den här parfymen för den märks och ber inte om ursäkt för det. Den är dramatisk och svulstig, precis som barockens konst och arkitektur, och det menar jag i ordets bästa bemärkelse.
Det första som träffar luktsinnet är ingefära. Stark, rå, färsk ingefära som river i näsan. Den hade nästan varit obarmhärtig och svår att uthärda, om den inte genast fick en mjukare form av ett stort fång babyrosa rosor och en gnutta bergamott. Så fortsätter det sedan i oändlighet, ingefära varavas med rosor i en inte särskilt komplicerad relation, men dock en mycket effektiv sådan. De rosor som finns i hjärtat och som slår följe med ingefäran hela långa dagen är självklart bulgariska. Bulgarien är det land som står för huvuddelen av all produktion av rosolja som används i parfymtillverkning, och denna olja anses hålla mycket hög kvalitet. Kombinationen av ingefära och rosor är svårslagen; blommorna blir precis lagom söta och ingefäran precis lagom kryddig tillsammans. Basen, som inte dyker upp förrän efter många timmar på huden, består av trä, mysk och vanilj och utgör en fin avrundning till en annorlunda, om än mycket trevlig, kryddstark rosbukett. Ett varningens ord bara; den här doften sitter i evigheter och kräver inte mycket vätska på huden för att fylla hela huset och grannens hus också. Bara så ni vet om ni skulle snubbla över en flaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar