Likt en bronsskimrande gudinna

Föreställ dig följande: Lat, solig semester. Saltvatten. Solvarm, lätt solkysst hud med en tunn hinna solcreme, förmodligen lite uppblandad med svett och saltet från havet. Håret under solhatten har nästan torkat och utsöndrar en nästan obefintlig doft av salt och sand. I ena handen håller du en svalkande drink som smakar svagt av alkohol, kokos och vanilj. Runt hörnet växer jasmin och apelsinträden i närheten blommar.

Kör nu ner allt i en mixer och tryck på start. Häll upp ävjan i flaska och sätt på en kork. Döp hela härligheten till något som minner om vackra, solbrända, modellsmala semesterfirare, gärna på franska Rivieran eller kanske Miami Beach, och vips! har du fått en alldeles egen Bronze Goddess. Jag märker att min ton plötsligt är lite nedvärderande, men det är verkligen inte meningen. Detta är en fantastiskt udda och härlig parfym, flitigt använd av mig under de varma månaderna, men namnet. Herregud, namnet. Var de tvungna att få mig att tänka på någon brasiliansk modell i minimal bikini och med en frisyr som skriker "jag har precis varit och surfat och låter solen få torka mitt av saltvatten nerdränkta hår" (och som i själva verket har blivit stylat i timmar med saltvattenspray från Fudge). Det kanske är fel i huvudet på mig, men jag tycker att namnet är så otroligt corny.

När Bronze Goddess först kom ut 2007, alltså när något som luktade precis såhär släpptes, hette den Azurée Soleil Eau Fraiche Skinscent. Det var ett samarbete mellan företaget och Tom Ford, och i serien fanns också puder, bronzer, diverse make upprodukter m.m. Serien blev en succé och produkterna sålde ut på nolltid, limited edition som det var, och jag antar att det är en av anledningarna till att de återanvände själva doften året därpå. Själva parfymen är, som allt från Estée Lauder, fantastisk. Välgjord som alltid, udda, spännande och underbar på sommarhud. Den öppnar med en citruscocktail; mandarin, apelsin, bergamott och citron - något som kanske kan avskräcka den med fruktfobi, men citrusen i den här fruktsalladen är mjuk och solvarm. Det är inte juicen man känner doften av, det är oljorna från skalen som har återskapats, åtminstone säger min näsa det. I vilket fall som helst är det ingen skarp doft. Det kan ha att göra med att toppen relativt snabbt får sällskap av en hel bunt vita, exotiska blommor; magnolia, jasmin, apelsinblom, tiare och lavendel. Hela buketten hamnar omgående i en vas fylld med kokosmjölk. Yep. Allvarligt. Kokosmjölk. På papperet fungerar det här inte alls för mig, möjligen skulle jag kunna tycka om blomstermixen och de mjuka citrusfrukterna, men kokosmjölk! WTF? Jag har ett starkt doftminne av en date, en långhårig, rockande, australiensisk, läderklädd man som alltid luktade kokos. Eller hans hår luktade alltid kokos. Hans hår var hans stolthet och han använde rikligt med balsam som luktade kokos. Hela han var lite koko, så min aversion mot kokos om doftkomponent har sedan dess varit lite komplicerad. I Bronze Goddess fungerar kokosen på sådant sätt att det är den som utgör den sista, viktiga noten som verkligen befäster att detta är en exotisk, tropisk saftig karamell till doft. Kokosmjölken är också den not som sticker ut från mängden på min hud, men den gör det tillsammans med tiaren som är likvärdigt exotisk. Basen är lika varm och omfamnande som en tropisk solnedgång - glödande orange med sin vanilj, trä och ännu mer kokos, denna gången krämar vi på med kokosgrädde.

Är kokos din grej ska du absolut testa. Har du ett jobbigt doftminne som har med kokos att göra ska du också testa, det kan funka ändå. Det är absolut en doft som är värd att provas, för mig är det definitivt en sommardoft. Den säljs som limited edition, men vad det innebär har jag ingen aning om. Jag skulle tro att den finns som travel exclusive, d.v.s i de flesta tax free shopar runt om.