Tuberosfrossa

Jag vet att det är mycket tuberos i inläggen nu, det vill säga de få jag orkar skriva under den månad sommaren äntligen behagade värma mig. Kanske är det som en nyförälskelse, jag har äntligen insett storheten i denna blomma och hur fantastiskt den får mig att känna. Hur underbart väl den funkar med värmen på min hud. Hur ultrakvinnlig den är som doft. Hur till synes utan svårigheter den förvandlar en ganska billig vardagsparfym till lyxkonsumtion utan att skämmas.

I dag har jag rotat fram en liten vän från ett av parfymerierna som finns i Grasse, den lilla staden i bergen som har fått namnge den här bloggen. Staden som fortfarande räknas som en av de främsta vad gäller parfymtillverkning har fortfarande minst tre verksamma parfymtillverkare på plats. De odlar sina blommor själva och för pyttelilla Galimard (som verkar ha hottat upp sin webshop sedan jag var där sist) har det inneburit ett begränsat antal doftnoter per parfym då man tidigare utvann essenser på naturligt sätt. Nu för tiden använder man modernare metoder och de blommor som odlas går till tillverkning av limited edition-dofter som kostar skjortan.

För Galimards produkters del spelar det ingen roll alls hur de tillverkas. De bryr sig inte. Som parfymista bryr jag mig inte heller, för de produkter som bär husets namn andas gammal kvalitet. De må inte ha så många skilda noter, men det hela är gjort med sådan finess att det inte märks. Som Gelsomino, den doft som pryder min hud i dag, likt ett ädelt smycke. Den öppnar med ganska bitter och sträv bergamott som tillsammans med apelsin utgör det första, ganska potenta intrycket. Apelsinen är betydligt mer apelsinskal än söt juice, vilket definitivt bidrar till det sträva och bittra intrycket. Men, lo and behold! PANG, som en smäll på käften kommer så tuberosen. Tjoflöjt liksom. Smörig och söt till en början, men sedan får den så sällskap av en försiktig och mycket ljuv jasmin, som tar udden av det smöriga och smäll-på-käften-känslan en aning. Den är fortfarande där, och den är inte blyg på något vis. Samtidigt är parfymen så fiffigt uppbyggd att den ändå stannar hyfsat nära huden, så den stör inte omgivningen på något vis. Lite ros kommer med i mixen efter ytterligare en stund, den är sådär mullig och nyutslagen, självklart är den mörkt rosa, och doftar så som rosor gör om kvällen. Den tar inte mycket plats, och den kommer och går. Dess närvaro gör hela kompositionen mer blommig och kanske lite mer lättillgänglig om man inte är ett fanatiskt tuberosfan. Basen har jag ovanligtvis inte mycket att säga om, den består av vanilj, vetiver (ett slags gräs) och mysk. Anledningen till att jag inte har så mycket mer att säga om den är att parfymen, på min hud i alla fall, håller sig till en söt och blommig tuberosdoft så länge den är kvar på min hud. Vaniljen kryper fram lite försiktigt och fördjupar sötman, men i övrigt är det tuberosen som vinner racet.

Galimards parfymer är relativt billiga, man får mycket för pengarna både vad gäller kvalitet och kvantitet, och de går att köpa från deras hemsida (se länk i texten). De är väl värda ett besök. Jag har en samling på sex små parfymextrakt. Man väljer själv vilka som ska ingå i denna samling och betalar 55 euro för samtliga. Kanonbra deal.