An English Rose

Trots att det är massor med år sedan jag bodde i England, känns det fortfarande i hjärtat emellanåt att det är mitt andra hemland. En gång anglofil, alltid anglofil kanske, jag vet inte. Det är något med folket och dess mentalitet som har krupit under mitt skinn och bosatt sig där för alltid. Kanske blir det närmast patetiskt och sorgligt hur jag efter alla år fortfarande håller fast vid min dialekt, kärleken till musiken, litteraturen, filmen, platsen och människorna, men det går liksom inte att undkomma. Jag drömmer åtminstone inte på cockney längre, något som var kvar i flera år efter hemvändandet.

Således satt jag, den minst idrottsintresserade människa jag känner, klistrad framför OS-invigningen i natt med tårar i ögonen. Varje gång sonen undrade något om vad som hände på TVn kunde jag knappt svara honom för all gråt som stockade sig i halsen på mig, och jag kom på mig själv med att tänka att jag var stolt över att vara brittisk. Vilket jag förstås inte är, men det är oviktigt i sammanhanget. Självklart är dagens parfymval en hyllning till en av de Viktiga Engelska Symbolerna; rosen. Rosen är Englands nationalblomma och har varit det sedan långt tillbaks i tiden, sisådär en 600 år, sedan inbördeskriget Rosornas krig. De två kungliga ätterna som då slogs om makten hade båda rosor som symboler för deras hus, en vit respektive en röd ros.

Nu är inte indieparfymhuset Juliette has a Gun engelskt, det är inte ens brittiskt. Namnet däremot, syftar på William Shakespeares välkända karaktär Julia (Juliette på franska, Juliet på engelska) från Romeo och Julia. Hon var visserligen inte heller brittiska, hon var från Verona i Italien, men Shakespeare var i alla fall engelsman. Nu känner jag att jag snurrar in mig lite mycket i nationalitetsträsket. Det viktiga är att parfymen som pryder mig hud just i dag, Miss Charming, är helt och hållet rosbaserad, och för mig är det den blomman som är den mest engelska av alla blommor. Uttrycket en "English Rose" används för att beskriva en viss typ av kvinna som jag hoppas är utdöd vid det här laget; jag tänker på henne som lätt underkastad, klar blek hud, vänlig, tystlåten, stora mörka ögon och från övre medelklassen. Tänk Kiera Knightley i historiskt kostymdrama à la Jane Austen.

Miss Charming är en av de där dofterna som har fått det perfekta namnet. Den är verkligen charmig. Lättsam, trevlig och det perfekta rosdoften. Förutom rosor bjuder den på lite vilda bär, som i min näsa är syrliga och mörka. Inga söta vildhallon, snarare vilda björnbär som är lite omogna. Det ger rosorna en annan dimension, det blir lite skitigare och inte så snällt som det skulle kunna vara. Precis som med rosorna, som nästan kan förblinda med sin hypnotiska doft, upptäcker man efter en stund att man har stuckit sig på en tagg från björnbärssnåret. Basen är myskig och gifter sig fint med blommorna som håller sig mulliga och mustiga hela långa dagen. Det är en snäll men inte mesig doft, den är charmig som namnet antyder, men här finns en twist som gör att den håller sig intressant nog att älska. Inhandlas enklast på hemsidan, där man också kan köpa ett set med prover på andra parfymer från huset Juliette has a Gun. Är man inte ute efter en ny parfym har man ändå förmodligen behållning av parfymernas namn som är mycket fantasifulla och underhållande.