Svarta orkidéer

Ibland blir jag glatt överraskad när jag stoppar handen in min påse med prover. Som i dag, när jag fiskade upp ett litet rör som jag helt hade glömt att jag hade. Tom Ford har hunnit med att skapa en ansenlig mängd dofter på ett fåtal år, men det var hans Black Orchid som kom först och som letade sin väg till min näsa och sedermera till min provrörspåse. Det är en underdrift att säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag älskar den svarta, stilrena flaskan med gulddetaljer och jag älskar innehållet. Det har liksom aldrig blivit av att jag har köpt en egen flaska, jag hade inte råd just då och kort tid efter hittade jag en fantastisk kopia i parfymoljekoncentration, så ett köp har sedan dess känts överflödigt. Kopian har tyvärr utgått ur sortimentet så när min lilla flaska olja är slut får jag nog önska mig den äkta varan.

Black Orchid sägs vara en mörk skapelse och det kan jag till viss del hålla med om. Den har allt jag älskar; mustiga blommor, olika träsorter, rökelse, vanilj och patchouli. Det är inget hemlighet att jag alltid faller pladask för välgjorda orientaliskt blommiga parfymer. Med den här doften ha jag väldigt svårt att urskilja de enskilda noterna, men den öppnar med en rejäl dos av något min näsa upplever som kokos, eller åtminstone något som påminner en hel del om kokos. I listan på noter finns inte kokos med, och jag förstår att det inte är kokos, det är mörkare och torrare och inte särskilt sött. Jag tenderar att förknippa kokosdoft med något hiskeligt sött och sliskigt, men det här vill lägga sig nära huden och inte göra så mycket väsen av sig själv. Nu har jag inte en susning om hur en orkidé ska lukta, den enda överlevaren jag har i kruka av den sorten är förhållandevis doftlös.

Jag märker att orden sviker mig när jag ska beskriva den här doften. Den är torr samtidigt som den är mullig och fyllig. Vaniljen är lagom söt, den balanseras fint av den bittra mörka chokladen som i sin tur kommer och går när parfymen väl har utvecklat sig på huden i ett par timmar. Det finns frukt i den här blandningen, något som förvånar då den inte alls är framträdande på min hud. Tvärt om känns det som om all slags frukt borde vara helt malplacerad i detta sammanhanget. Troligen funkar frukten just av den anledningen - den finns där som balans till allt det träiga och den något rökiga rökelsen. Black Orchid stannar hyfsat nära huden, men lär göra sig påmind för de människor som råkar komma i din närhet när du bär den. Jag har aldrig luktat på något som över huvud taget påminner om den här doften, så Tom Ford får höga poäng för både originalitet och utförande. Det här är en oerhört komplex och spännande parfym som måste provas på huden, troligen är det en doft som delar i två grupper; för eller emot. Jag upplever den som förförisk, kvinnlig och spännande.