Cellofannatt

Jag fortsätter äntligen min odysée genom provplastpåsens mystiska och varierande innehåll efter ett uppehåll på några veckor. I dag när jag stoppade handen i påsen drog jag helt slumpmässigt fram ett av mina stora prover från Serge Lutens som maken hämtade hem till mig från Paris för ett par år sedan. Dessa prover var mitt första riktiga doftmöte med huset, tidigare hade jag mest läst om dem och deras lyxiga och nästan oåtkomliga parfymer. Det jag hade förstått från min research var att det rörde sig om högkvalitativa produkter, något som både priset och tillgängligheten vittnar om. För några år sedan gick det absolut inte att hitta parfymerna i någon svensk nätbutik och absolut inte i min pyttelilla stad. Kanske fanns den i någon av våra större städer, på något välsorterat parfymeri, men annars var det onlinebeställning från utlandet som gällde. Det eller möjligtvis om man hade turen att komma utomlands eller kände någon som skulle till exempelvis Paris eller New York. Beroende på valutapriset får man lägga ut mellan 700:- och dryga tusenlappen för en 50 ml-flaska. Ganska saftigt, även för en fanatisk samlare. Köper gör man från länken ovan eller här, men den sistnämnda är inte testad av mig. Prover finns att köpa här.

Trots det löjliga priset och otillgängligheten, kan man nästan alltid räkna med att huset Lutens alltid håller vad det lovar. Du får en halv deciliter fantastisk kvalitet, en unik doft som inte luktar som något annat du någonsin ha doftat på förut. Du får en doft som utvecklar sig hela långa dagen, och som stannar på huden hela långa dagen. Utbudet är enormt, det finns över 30 olika dofter att välja mellan, så det finns något för alla smaker. Dagens provrör innehåller Nuit de Cellophane, eller Cellofannatt på ren svenska. Ett oerhört fånigt namn som jag inte kan motivera på något sätt. Jag får för mig att den ska föra tankarna till cellofanet som används att slå in blommor i blomsteraffären. Kanske är det den mentala bilden som gör att jag upplever doften som snarlik den som slår emot en när man stiger in i en blomsteraffär; ett mischmasch av blommor och grönt, blandat med metalldoften från vaserna, fukten i luften, något kemiskt, fuktig jord och så cellofanen. Lägg märke till det nästa gång ni handlar blommor, så har ni kommit nära den här doften. Den öppnar med gröna och fruktiga noter där frukten inte märks så mycket på min hud, det blir mer som ett friskt men mjukt intryck. Hjärtat är sprudlande blommigt med lilja, jasmin, osmantus och nejlika. Det är luftigt, lätt, lekfullt och ultrafeminint. Nästan lite skört, ljusblått på något vis. Samtidigt finns där ett djup, något som gör att man vill ha mer. Jag kommer på mig själv med att sniffa på mig själv hela tiden och maken har flera gånger berättat hur gott jag luktar. Basen är en förhållandevis enkel och ändå ovanlig kombination av mysk, honung, mandel och trä, och det händer grejer med den hela tiden. Noterna kommer och går, sveper kring varandra som dansande älvor runt daggstänkt mossa i soluppgången. Det här kan vara en av huset Lutens mer tillgängliga parfymer rent doftmässigt, jag kan föreställa mig att även den som själv sällan bär parfym kan uppskatta och klara av den här doften.

Under tiden jag har skrivit har jag funderat på om jag anser den vara värd sina drygt 700:-, eller om det går att hitta något snarlikt för en billigare peng. Jag har inte känt mig säker på det, men ju mer jag har funderat desto mer inser jag att den här parfymen hittar du ingen annan stans, i inga andra parfymhus. Självklart är den värd sina hundralappar. Jag är officiellt såld.