Passionerad kärlek av den franska sorten

Nu kanske ni förväntar er några avslöjanden av lite mer smaskiga slag, och rubriken lovar kanske mer än den håller. Jag har visserligen en gammal bortglömd erfarenhet av fransk kärlek, men den var inte så jäkla het som man kunde ha önskat, och den är dessutom preskriberad sedan lång tid tillbaks. De mest passionerade kärleksaffärer jag har på franska nu för tiden stavas sauce béarnaise, pain au chocolat och Guerlain. Ni som har följt bloggen ett tag vet att det gamla fina franska parfymhuset har följt mig länge och tillhör favoriterna. En av de första dofterna som hamnade i min blygsamma samling när jag först började samla parfymer på ett mer vansinnigt vis var Love is all. Den var snorbillig i den utländska nätaffären och det var en Guerlain. Fler skäl att köpa än så behövde jag inte på den tiden, och just då var det en fullträff som jag använde mycket.

Love is all är en av husets "travel retail exclusives", vilket helt enkelt innebär att de säljs på tax free, om man har tur vill säga. De hade kunnat vara dussinparfymer, men det är faktiskt så att allt som bär parfymhusets anrika namn har en fantastisk kvalitet, så även dessa dofter. Love is all öppnar nästan smärtsamt sött med en fruktsallad på något så exotiskt som passionsfrukt. Det håller lyckligtvis inte i sig mer än några minuter, hade sötman stannat kvar en sekund längre så hade jag direkt avfärdat den som tonårsparfym (fördomsfull? Jag?). Trots det är det passionsfrukten som går som en röd tråd genom hela parfymens livslängd på huden. Sötman mattas av och i stället får frukten sällskap av mimosa, och med den kommer en ny sorts sötma fram. Den är lite kvalmig och nästan pudrig, och det låter inte så mysigt alls, men det fungerar fantastiskt bra tack vare att det kommer en stadig pust av apelsinblom som bidrar med en viss beskhet, en kantighet i all seg sirap. Samtidigt bibehåller doften en hetta som jag tror kan härledas till några rosépepparkorn från toppen som följer med en stund. Basen är sådär skönt träig med bara en liten, liten gnutta ambra som ger ytterligare ett djup och en dimension. Den sista sötman håller sig kvar men mattas av ytterligare, och det som finns kvar är en ganska torr och träig bas.

Det här är en parfym som garanterat kan fungera som en introduktion till huset Guelain den lite yngre blivande parfymistan. Den är lättillgänglig och lättburen, lagom trevlig och tilltalande för fruktfantasten såväl som för sockerjunkies och mimosaälskare. På min hud är den en käck kamrat under de varmaste sommarmånaderna. Jag kan absolut leva utan den, men den livar onekligen upp min annars ganska blommiga parfymgarderob.