Regression

Jaha, nähä, det blev visst ingen vår, och ja, det är ett jäkla tjat från mig om den där våren. Jag är troligen inte ensam om att längta efter ljusare tider, ljusare kläder och varmare väder. Framför allt tillåter ett varmare klimat mig och min hud att hugga in på sommardofterna i parfymgarderoben. Jag har tidigare skrivit om det faktum att jag helhjärtat skiter i konventioner vad gäller parfymanvändande, men trots det har jag under årens lopp märkt att vissa av mina doftvänner luktar bättre och kommer mer till sin rätt när utomhutemperaturen har nått en viss grad. Nu var det länge sedan sist jag använde några av mina sommarfavoriter och känner en viss längtan efter dem. Helt plötsligt hade vi höstväder ute igen och då fick jag inte ens dra fram mina gröna dofter, så nu har jag fullständigt regredierat till gamla, murriga favoriter. Oftast är det orientaler eller moderna chypreer, och i dag har jag plockat fram Gucci by Gucci.

För mig har Gucci by Gucci samma effekt som en mjuk, tjock filt. Den värmer och tröstar om vartannat, och får mig att känna mig varm i själen så att det märks innifrån och ut. Utmärkt en dag som denna då det blåser och småduggar. Vädret tycks skita i om det är vårdagjämning. För att återgå till doften så klassas den som just en modern chypre, den typen av doft som för mig ofta få agera mental snuttefilt. Den släpptes lagom till huset Guccis 85-årsdag och som jag har förstått det så ville de skapa en parfym med vintagekänsla. Flaskan till edpn är gjord av tungt, tjockt rökbrunt glas. Korken är lyxigt guldfärgad, och runt flaskans knubbiga hals hänger husets signatur - ett gyllene hästbetsel. Jag kanske har, lite naivt sådär, köpt deras vision om vintage, men parfymen besitter faktiskt flera egenskaper som gör att den känns lite gammaldags. Framför allt är det faktumet att den är en chypre. Det görs inte alltför många chypreer i mainstreamhusen nu för tiden. Det som gör den modern är att den har päron och guava i toppen, något som på pappret låter förfärligt okonventionellt för en chypre, och framför allt osmakligt i kombination med varandra. Men det blir inte så särskilt fruktigt alls. Det som först hamnar på huden bär med sig löften om att snart, snart följer det mer trevliga grejer om vi bara har lite tålamod.

Tiareblomma

Hjärtat bjuder rätt och slätt på tiareblomma. Tiare är en typ av gardenia, eller tahitisk gardenia för att vara exakt, som återfinns i det vilda i länder som Malaysia och Polynesien, alltså inte Tahiti som namnet förslår. Den har en väldigt specifik, söt doft men luktar inte som något annat. Tiareblomman i Gucci by Gucci får relativt tidigt sällskap med en av noterna från basen, nämligen honung. I min näsa är det inte det söta i honungen som har tolkats i den här doften, det är snarare den lite sträva pollenkänslan man vill åt. Tänk närodlad och kravmärkt men utan sötman. Det var svårare att förklara än jag hade tänkt mig. Ni får leta upp en parfymaffär och testa själva. Honungen och tiaren får så småningom sällskap av mysk och patchouli. Patchoulin är mjuk och len, så pass att även ni som är fullständigt livrädda för patchouli kan klara av den, åtminstone vad gäller edtn. I edpn är den något kraftigare, även om det är i eau de parfum-koncentrationen den här parfymen kommer som mest till sin rätt. Finns i de flesta parfymaffärer här i landet samt på nätet.