Doftens väsen

Det blir nästan lite väl pretentiöst att döpa sin andra doft för Essence, men det verkar inte bekomma Narciso Rodriguez det minsta. Det förvånar mig föga att människan som döpte sitt första parfymsläpp till For Her välljer att följa samma linje och liksom låta doften och designernamnet tala för sig själv. Vi tar diskussionen om brist på självinsikt vid ett senare tillfälle. Eller är det tuff kaxighet? Jag vet inte och jag bryr mig egentligen inte. Förvisso älskar jag, med passion, hans första doft, och således var mina förväntningar ganska höga när jag hörde att det var en ny doft på gång för några år sedan. Dessutom fick jag en massa förfrågningar om mina åsikter om doften redan innan jag hade haft möjlighet att sniffa på den själv, och det väckte min nyfikenhet än mer. Men namnet, snälla någon, slå ihjäl mig nu. Är det inte bara lite pretentiöst att släppa en doft och kalla den för Essence som i direkt översättning måste betyda väsen. Jag ser arbetsprocessen framför mig; "Jag vill med den här doften fånga doftens innersta väsen, den ska vara en spegling av kvinnans natur, hela hennes essens". Bah humbug.

Själva doften då? Det är inget som helst fel på den. Välkomponerad, trevlig, gör inte en människa förnär. För mig blir den en axelryckning. Jag känner mig blasé. En sak är klar; den fångar definitivt inte den här kvinnans innersta väsen. Må hända är jag trevlig, men intetsägande och lättförglömlig hoppas jag verkligen inte att jag är. Bullrig och högljudd, check. Jag kan se att den fungerar alldeles utmärkt till vardags när man inte vill sticka ut och göra väsen av sig. Vid tillfällen då man dressar ner sig snarare än klär upp sig. Begravningar. Barndop. 85-årskalas och personalmöten med chefen.

Essence är en blyg, försiktig och framför allt luftig doft. Första intrycket precis när jag har fått vätskan på huden är att den påminner mycket om White Linen, men utan aldehyderna. Luftigt, lätt och nytvättat på ett mycket bra sätt, som nytvättad bomull av väldigt hög kvalitet. Tyvärr är toppen alltför förgänglig och ersätts med pudriga rosor och iris. Av rosorna märker jag inte mycket, men irisen smyger sig in lite försiktigt i näsborrarna. Som sagt, trevligt och ganska vuxet, men utan det där lilla extra. Åtminstone inte i mitt tycke. Basen består, precis som i For Her, av mysk. Här blandas den med ambra och den hjälper till att ge ett visst djup och träighet, men det hela är fortfarande lite för mesigt för min smak. Det händer inget spännande, den liksom bara är. Mysken är fin och trevlig, och påminner lite om mysken i en av svenskornas genom tiderna mest populära parfym Dolce & Gabbana Light Blue. Det räcker tyvärr inte för mig. Den här doften är och förblir en axelryckning i min mening. Flaskans utseende och tyngd får däremot högsta betyg.