Semester i Stilla Havet

I dag är det elva minusgrader utanför min dörr, och jag har suttit inne och stirrat ut på den solglittrande snön. Jag har inte jättemycket för övers för många minusgrader, säkert mycket p.g.a. min reumatiska sjukdom som alltid blir värre vid sträng kyla. När jag var yngre tillbringade jag varje sportlov i längdspåret hos kusinerna i Dalsland, och visst kan jag uppskatta en lång promenad i ett gnistrande vinterlandskap, men helst upplever jag vintern inomhus. Eller kanske på en ö i Stilla Havet? Hade jag haft ekonomi så hade jag åkt, ingen tvekan. Helst till Fiji. För jag tänker stilla att om det finns någon som helst koppling mellan den lilla ögruppen i Stilla Havet och den doft med snarlikt namn som just nu omsluter mig, så är det ett bra ställe att åka på vintersemester till.

Fidji från Guy Laroche är något så ovanligt som en 60-talsparfym som har överlevt till modern tid. Många av klassikerna som fortfarande är i produktion lanserades tidigare eller senare, men det är inte många från 60-talet som har överlevt. Doften har fått sitt namn från ovan nämnda ögrupp då högt uppsatta människor inom företaget hade semesterhus på en av öarna. Tanken bakom doften var drömmen om att upptäcka en okänd, himmelsk och nästan mytisk ö. I mitt stilla sinne kanske öarna på Fiji på många sätt möter dessa kriterier. Jag vet inte, men jag gillar tanken på att det kan vara så. På ett romantiskt sätt då, inte på ett postkolonialt sätt.

Parfymen i sig gör egentligen inte så mycket väsen av sig, och kanske har jag påverkats av drömmen av den exotiska ön, men som helhet ger den mig en utmärkt verklighetsflykt. Öppningen är lätt och enkel, med solvarm citron, hyacint och galbanum (ett slags växtsav). Den sistnämnda noten ger en distinkt, lite sträv grönska till kompositionen, men likväl luftig och sval. Som en vårbris ungefär. Grönskan håller i sig en bra stund på min hud och hinner mingla med hjärtnoterna en liten stund innan den backar. Det gör den till förmån för en bukett blommor, koplett uppiffad med kryddnejlikor. Det är traditionella violer och rosor, men det som är behållningen på min hud är en ren och mullig jasmin. Basen borde vara en tung historia med noter som patchouli, ambra, mysk och sandelträ, men den fortsätter i samma anda som parfymen i övrigt. Fidji är en grön, sprallig och fullständigt tidlös doft. Den känns fortfarande modern efter 47 år på marknaden, och jag vågar påstå att den funkar fint på kvinnor i alla åldrar. Den stannar hyfsat nära din person och sitter där hela långa dagen.