Gammal tant

Jag har med åren utvecklat en kraftig allergi för förutfattade meningar vad gäller parfym. Samtidigt är jag snabb med att erkänna att jag har väl grundade och ganska starka fördomar mot kändisparfymer. Det jag får allra mest utslag av - i själen faktiskt - är när människor avfärdar en parfym för att den luktar "gammal tant". Min motfråga blir alltid "och hur luktar en sådan då?" samt "så alla tanter luktar likadant, hur vet du det egentligen? Är det vetenskapligt verifierat?". Enligt min högst ovetenskapliga erfarenhet luktar alla människor olika, oavsett ålder och kön. Det beror på omgivningen, på vad de äter för mat, på hormoner, på temperaturen utomhus och inne och självklart också om de parfymerar sig eller inte. Jag (och alla parfymnördar och experter) har redan konstaterat att en och samma parfym aldrig luktar likadant på olika människor. Således bär jag mina kärringparfymer med stolthet och känner mig inte en dag äldre än jag är.

Just Youth Dew från Estée Lauder är något av en gammal-tant-parfym i mångas näsor, tro mig, det har jag personligen erfarit. För mig var det främst flaskan som lockade när jag kom i kontakt med den i vuxen ålder. Under hela min barndom hade det nämligen stått en flaska Youth Dew badolja i mina föräldrars badrumshylla. Det var också i den formen doften kom ut först 1952, för att långt senare lanseras som en edt. Den stod högt upp och långt in, bredvid en gammal flaska Chanel No 5, så den var omöjlig att komma åt för ett barn. Självklart bidrog det till att jag suktade än mer efter den. Flaskan i sig var, i mina barnögon, superglamorös; timglasformad med guldfärgad metallkork, guldband knutet i rosett runt "midjan" och en mörkt bärnstensfärgad vätska i. När jag till slut efter många år var lång nog att nå den åtråvärda flaskan, var besvikelsen på doften enorm. Min tonårsnäsa längtade inte efter de mustiga kryddorna som bodde i flaskan, och den åkte tillbaks till sin hylla längst bak högst upp.

Som tur är mognade både jag och min näsa en del, och det i kombination med ett oslagbart pris (en flaska på 65 ml går på under 300:- om man letar lite) och min kärlek till fynd, gjorde att en liten 25 ml-flaska flyttade hem till mig för några år sedan. Ju mindre flaska desto bättre när man samlar parfym. Dessutom är inte detta en doft jag bär i en hast då det är en ganska potent liten sak som gärna tar över om man inte är varsam med doseringen. Men! Har man som jag en förkärlek för kryddiga små nummer så är det här ett måste. Direkt vid applicering fylls rummet av nyriven muskotnöt; den är mjuk och rivig på samma gång och den märks! Aldehyderna i toppen går nästan omärkbart förbi, de blir en bisats då kryddorna och bergamotten tar så mycket plats. Den senare är som sig bör ganska bitter, men mjukas upp något av persikan som platsar fint för balansens skull utan att för den sakens skull upplevas som fruktig. Toppen glider smidigt in i ett hjärta av, framför allt ylang ylang och kanel på min hud, men i mixen hittar man också rosor, klöver och orkidée. Rosorna framträder som en lätt viskning men är nödvändiga som avrundning så att det inte blir för tjockt och kladdigt. Det häftiga är att hjärtat håller sig i flera timmar, och när basen väl dyker upp är det som om näsan har längtat efter ytterligare krafttar i form av bl.a. patchouli och vanilj. Basen i sig har nästan en rökelselik karaktär och hela skapelsen sitter kvar på min hud hela långa dagen och ibland känner jag även spår dagen efter. Youth Dew är en klassiker som måste upplevas, oavsett om du är en gammal tant eller inte. Sådetså.