Nästan lite magisk

Det finns parfymer i min hylla som har hamnat där efter att jag har trånat efter dem i flera år. Om dessa kan jag berätta långa, lustfyllda historier om vårt förhållande från första mötet till den dag de hamnade i min samling. Andra parfymer har liksom kommit dit som av en händelse. Vissa av dessa har fått stanna, andra har bara gjort korta visiter.

Lancôme lanserade en hel doftkollektion 2005 för att markera och fira märkets 70-åriga parfymtradition. De flesta dofterna i samlingen är moderna omformuleringar av gamla kreationer från husets historia. Magie lanserades första gången 1950, och den nya versionen av doften andas verkligen gamla Hollywood. Den öppnar med något som påminner om Chanel No 5, trots att det inte finns några aldehyder i doftpyramiden, och knappt några vita blommor heller. Öppningen lägger sig relativt kvickt och banar väg för en mjuk, pudrig ambra som visar sig sätta tonen för hela upplevelsen. 

Det är mjukt, pudrigt, kvinnligt och lite damigt. Nästan lite drömskt. Mysken sparkar igång ganska omgående och fläskar på med än med puder. Någonstans mellan ambra och mysk anar jag några stråk av en spröd jasmin och en mycket blyg viol. Den sistnämnda ökar bara puderkänslan och det är ljuvt, snällt och flott. Elegant. 

Det är inte en doft som ruckar mig ända in i märgen, men det är däremot en mycket finstämd historia som funkar utmärkt till vardags. Magie håller sig mycket nära huden och du måste nästan stoppa näsan i gropen ovanför mitt nyckelben för att ens känna den (fråga gärna om lov först). Jag vet inte om jag vill kalla den magisk, men jag får samma känsla som när man vaknar ur en underbar dröm och drömmen fortfarande finns kvar i medvetandet, och det är väl inte helt fel. Det är nog snudd på magi ändå.